Direktlänk till inlägg 7 mars 2012
Jag gillade fotot och kollade sedan in på min egen profilbild, där en kompis skrivit hur gulliga vi var. Jag gillade snabbt kommentaren innan jag stängde ner sidan och gick ner till kalaset.
JUSTINS PERSPEKTIV:
Nicoline kom ner för trappan precis när jag tagit fram fotoalbumet på henne. När hon såg att jag hade den i handen - och att alla stod runt om mig och ville se - blängde hon surt på mig och jag log mot henne och visade sedan att hon skulle komma hit. Först var det en bild på henne som liten, men desto längre vi kom i albumet desto äldre blev hon.
Det fanns även tonvis med foton på henne och mig på olika galor, och sedan massor med kort på oss på konserter, och sen fanns det även en massa foton på Nicole och mig, som Nicoline själv hade satt dit. Jag log vid tanken av att hon - även om hon aldrig riktigt träffat henne - älskade henne. Precis som jag gör. Visst, jag hade gått vidare, och för några år sedan hade jag börjat med att dejta igen, men ingen kunde mäta sig med Nicole.
-Kan vi inte äta nu?? Frågade Lina och alla började skratta.
-Okej, kom här med mig!! Sa pappa och alla följde med honom ut i trädgården där han bukat upp med två långbord, och namnlappar var förstås utsatta. Jag letade snabbt upp min. Jag satt brevid Nicoline. Och på andra sidan om henne satt Nick. En väldigt schysst grabb faktiskt, fast å andra sidan, vem vill att ens dotter ska dejta någon coll snubbe från skolan, som säkert tar hennes oskuld efterbara någon vecka. Jag hade försökt ha blommor och bin-samtalet med henne en gång, men hon hade bara hållt för öronen och rusat ut ur rummet skrikandes "lalala". Inte så lyckat om du frågar mig. Istället för att äta, som hon föreslagit, sprang Lina bort mot studsmattan, tätt följt av sin tvillingsyster, och efetr dem kom Nicoline och Nick springandes. Nicoline kastade sig ut på studsmattan, och Nick var inte långt efetr. Han landade på henne och pussade henne på kinden. Och mamma var som vanligt inte sen med att ta kort på det hela.
-Den kommer rätt upp på twitter!! Skrek hon och Nicoline skrattade till. Hon älskade - och har alltid gjort det - rampljuset, och såg alltid till att hon var kvällens stjärna. Även om det var någon annans födelsedag.
Jag skrattade till av tanken och satte mig sedan vid bordet, där pappa ställt upp revbensspjäll, kotletter och massvis med oclika köttsorter och högg in igen.
-Ska man inte vänta tills födelsedagsbarnet sagt vardågod, pappa?? Skrek Nicoline från studsmattan och alla skrattade till medans jag långsamt la ner köttbitenpå tallriken igen. Jag suckade, och väntade spänt på att "födelsedagsbarnet" skulle säga varsågod..
___________________________________________________________________________________________________
Sådäär!! Say you love me är härmed officiellt avslutad!! Hoppas ni inte blev alltför besvikna på slutet.. Men alla historier kan jusom sagt inte sluta lyckliga... Prologen till nästa novell kommer snart, ska bara fixa till den lite så den blir bra ;)
Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...
"Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...