"Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om smärtstillande?" 

  Jag himlade på ögonen åt honom, och han började återigen skratta, och först nu vaknade Justin till vid min sida. "Jag vill inte ha någon tidning!" frustade han, och ett skratt lämnade min mnun, men han vände sig bara om så han låg på sidan och tryckte en kudde över huvudet. Jag suckade och gick upp ur sängen, och när Ryan såg att jag bara hade en t-shirt på mig busvisslade han, och jag slog löst till honom på armen.

  "Ta det lugnt kvinna!! Till köeket med dig!!" sa han och pekade på trappan, men jag räckte bara ut tungan åt honom och gick dit han pekade, och genast kände jag lukten av pannkakor fylla mina näsborrar. Jag kom ner i köket i tron om att Chaz och Nolan skulle stå där och laga frukost, men istället hittade jag en medelålders kvinna, som genast rynkade på ögonbrynen när hon såg mig.

  "Lucy det här är Pattie, Justins mamma, och Pattie det här är Lucinda, en tjej som var med oss igår och som även hon stannade här över natten för att slippa vingla in stupfull hemma, och hon har på sig Justins t-shirt för att hon inte hade något annat att sova i" Ryan rabblade orden så snabbt han kunde för att sedan slänga sig på pannkakorna, och bredde genast ut ett tjockt lager Nutella på en utav dem, och Pattie bytte genast sinnesstämning och ett stort leende spred sig öer hennes läppar.

  "Trevligt att träffas. Du är ny här antar jag?" frågade hon, och jag nickade, och kollade efter pannkakorna, precis som jag sett Ryan göra förut, och Pattie skrattade. "Ta för dig" sa hon och med spelad entusiasm gick jag snabbt fram till det stora fatet med pannkakor och lassade på ett par på en annan tallrik.

  "Hej mamma" sa Justin neutralt när även han kom ner, precis som om det var helt normalt att hans kompisar + en tjej han knappt känner stannar över natten helt berusade efter en fest med massa minderåriga. Ja. Precis så en normal tonåring har det hemma..

  Han ägnademig knappt en blick när han gick förbi, och försvann snabbt uppför trappan, för att sekunden senare komma ner igen med något svart i handen, som han sedan slängde till mig.

  "Om du fryser" sa han och jag vecklade ut ett par mjukisbyxor, och ställde mig sedan upp för att ta på mig dem. "Dem passar" konstaterade han sedan, trots att dem hängde som få utmed mina smala ben, och alla började genast skratta, utom Pattie som redan gått ut ur rummet.

  "Jo att dem gör" skrattade Nolan och jag gjorde en ful grimas mot honom, vilket självklart bara fick honom att skratta ännu mer.  Jag log fånigt åt dem alla, innan jag vände mig om, och drastigt lämnade huset bakom mig, rädd för striden som pågick inom mig. Var det här normalt??

damdam!! Har inge

mer o säga ^^....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...

  Resten utav dagen segade sig fram och jag tycktes kasta en blikmot klockan var tredje sekund. Jag suckade varje gång jag såg att det som känts som en timme, i själva verket bara varit några enstaka minuter. När klockan äntligen ringde ut för dagen ...