Han knyckte till med handen, och även hon ramlade ner i vattnet. "Det är ju svinkallt ju!" skrek hon när hon kom upp till ytan igen. "Nejdå, det tror jag inte" sa han och log retsamt mot henne.

*

  "Jag går och köpte glass i kiosken längre bort, ska du ha något?" frågade han, och hon funderade där hon låg på den nu soluppvärmda handuken. "En Calippo Shots" sa hon sedan och han svarade med ett teatriskt "Ska bli!" sedan marcherade han i väg längs med vatenkanten. 

  Hon lade sig återigen ner och kollad eupp mot den klarblå himlen. Alla beskymmer var som bortblåsta när hon var med Justin. Det var som inte som om såren läkts, utan som om dem aldrig hade funnits överhuvudtaget. "Du är Cassie Miller va?" en tjej i kanske 13-års åldern stod framför henne och hon kollade beskymrat på henne. "Känner jag dig?" frågade hon, och tjejen skakade genast på huvudet.

  "Nej, men du och Justin Bieber var med i en tidning, och det stod ditt namn under" sa tjejen, och hon kunde genast räkna ut vad hon tänkte. "Och du undrar om Justin Bieber är här?" frågade hon och tjejen skakade på huvudet. "Men jag vill ha din autograf, för jag antar att du är modig, som vågar ta på dig det stora ansvaret att vara tillsammans med Justin" sa hon, och rädslan bubblade upp till ytan igen. Skulle hon klara det här?

  "Visst" mumlade hon, och tjejen stack fram ett ritblock och en penna, och hon kladdade genast ner sin autograf. Tjejen trallade sin väg igen, och Jsutin kom tillbaka med två glassar i sina händer. "är det inte varmt i det där strålkastarljuset som lyser på dig?" frågade han med ett flin på läpparna och hon slog till honom löst på armen innan hon tog sin glass.

  "Face the facts, om jag verkligen går ut med att vi är tillsammans, kommer folk hänga runt dig hela tiden" sa han och log milt mot henne. "Jag vet, mne jag är bara ovan, och kommer du verkligen göra det?" "göra vad?" frågade han och såg frågvis på henne och hon himlade med ögonen. "Gå ut med oss. för hela världen" sa hon och gjorde en gest mellan dem.

  "Någon gång kommer jag vara tvungen att gör det, men bara om du vill det förstås" sa han och hon log, och undvek att svara på frågan. 

  "Nae, nu är jag hungrig. Vi går och äter nu." sa hon bestämt efetr att hennes mage kurrat för hundrade gången. "okej, bra idé, jag vet ett jättemysigt kinaställe inte långt härifrån" sa han ohc var snabbt uppe på fötter. "Bra, jag älskar Kinamat" sa hon och han log mot hene, innan han började rulla ihop handdukarna och lägga i dem i den stora - och nya - strandväskan dem haft med sig.

  "Vad är klockan?" frågade Justin och hon slängde ett öga mot mobilen. "Halv åtta" sa hon och han nickade. "När åker du?" "Kvart i nio ungefär" sa han och log, och hon kom att tänka på en sak. "Varför är inte Kenny eller Moshe med oss??" frågade hon och han log busigt.

  "Jag sa till dem att vi bara skulle hänga i hotellrummet hela dagen, ville vara ensam med dig" sa han, och hon gjorde ett "aaw" ljud och han flätade in sina fingrar med hennes på bordet, och då restaurangen var ganska tom, och dem satt i ett hörnbås, skulle ändå ingen veta att det var dem.

  "Här är eran mat" servitrisen kom fram och ställde tallrikarna på deras bord. En med friterad kyckling och räkor, och en med kycklingspett. "Säg till om ni vill ha något mer" sarvitrisen blinkade åt Justins håll, och hon kunde se hur hon svingade lite extra med rumpan när hon gick därifrån, men det enda Justin hade gjort var att titta på henne, och hon försökte förgäves komma på vad det var som varså speciellt med henne.

  "Vad kollar du på?" hennes ord kom ut som en låg viskning, och det var ett under att han ens hörde det. "den vakraste personen i hela vida världen" sa han flörtigt och fortsatte att studera hennes ansikte. "Next after you" sa hon, och börjde sig över bordet för att kyssa honom passionerat, och när hon lutade sig tillbaka började Jsutin skratta. "Vad?" frågade hon, stött av hans skrattanfall. "Du doppade tröjan i maten!" 

  Hon blickade blickade ner på sin förut så vita tröja, och upptäckte där en stor fläck från currysåsen som stod mitt på bordet. Hon suckadefrustrerat och började försöka torka bort det med en servett. "Du gör det ju bara värre!" utbrast Justin, fortfarande skrattandes, och hon kunde inte undgå att även hon börja skratta. Folk måste tro att dem är galna.

  "Jag måste till studion snart, men jag följer med dig till hotellet och checkar in och sådant" sa han och hon nickade, dem vinkade in en taxi, oh åkte iväg mot hotellet. Utanför stod det såklart en bunt papparazzis som fotograferade dem hejvilt när dem steg ur taxin, och hela vägen fram till dörren, men där var det stopp. Tyvärr så fanns det stora fönster, så bara minuter senare låg det bilder på nätet på dem två när dem bokade rum.

  "klarar du dig upp till rummet själv?" hon nickade som svar, och han gav henne en puss på kinden, då papparazzina bokstavligt talat stod på tröskeln och följde deras varje rörelse. Hon började gå mot hissen, och Justin begav sig ut i folkmassorna igen, och for Cassie blev det återigen tyst och lugnt.

Inte så mkt drama just

nu, men tro mig, det kommer!

Trooor det kommer nästnästa

kapitel faktiskt! Då börjar det i alla fall.

Kommentera för i helsicke! YAY!

Snacka om ironi alltså.. Bara fö att jag sa att statistiken sjunkit, har jag nu fått besöksrekort ^^ Haha, ûberglad just nu!! Vet även precis vad som ska hända, så jag börjar skriva på morgondagens kapitel nu.. Vill även tipsa om sidan Linoit.com! Där kan man liksom skriva ner anteckningar, och där skriver jag ner ideér som jag får. Great!

  "Han är egentligen inte sjuk" sa Cailtlin lågt när Cassie kommit utom hörhåll. "Vem?" frågade han, uppenbarligen förvirrad. Caitlin suckade, precis som om det var det mest uppenbara. "Johan såklart" "så varför kom han inte?" frågade han och Caitlin kollade ner i marken.

*

  "Han är sur på Cassie, för att hon bara stack sådär utan att säga till honom, och för att hon kommer överge honom efetr begravningen" sa Caitlin och han kunde se skammen som fyllde hennes ögon. "Hon överger oss alla" sa han och fnös sorgset. "Om du älskar henne - vilket jag antar att du gör, så som du kollar på henne - måste du låta henne gå, och om hon älskar dig, kommer hon tillbaka" orden som så många gånger förrut blivit sagda, orden som han aldrig riktigt fattat, lämnade Caitlins mun och svepte sig runtomkring honom som ett eko, och orden upprepades i hans hjärna.

  "Men jag fick henne ju precis" sa han och drog trött ena handen för ansiktet. "Hon kanske aldrig var din att ha" svarade Caitlin, och lät mycket äldre än sina 40 år fyllda. "Vad menar du?" frågade han förtvivlat, och Caitlin suckade tugnt.

  "Om ni blir tillsammans, kommer hon aldrig komma tillbaka hit, och vi kommer förlora kontakten.." hennes ord kom ut som en enda lång viskning, och Justin rynkade surt på ögonbrynen. "Jag trodde inte att du var så självisk! Cassie kommer inte komma tillbaka hir ändå, hon hatar det här stället, det har hon själv sagt! Och för det andra, så är vi redan tillsammans!" med dem orden sagda gick han raskt med vagnen framför sig mot mejeriavdelningen letandes efetr Cassie, och därmed lämnade han Caitlin och hennes negativa tankegångar bakom sig.

 "Cassie!" utbrast han och la sin ena hand på hennes axel. Hon vände sig om, och han såg en helt annans tjej ögon förstoras när hon såg att det var han. Justin Bieber. "Kan jag få din autograf?" hennes spralliga röst fick flera blickar att genast dras åt deras håll, och han drog nervöst ner huvan längre ner över ansiktet. "Visst" mumlade han och drog upp en svart spritpenna ur bakfickan. Tjejen höll fram sin arm, och han skrev ner sin autograf på den, inann han syndade sig vidare.

  "Justin" Cassies röst var låg, men han kunde ändå urskilja den genom allt tumult osm pågick runtomkring honom, då det nu var en hel klunga med fans som ville ha hans autograf. Han ursäktade sig, och banade sin väg mot Cassie. "Kanske är bäst om vi skyndar oss" sa han lågt nära hennes öra och hon nickade. "Var är Caitlin?" frågade hon, och oron i hennes röst fick skuldkänslorna att krypa i honom för de han kom att säga: "Hon skulle åka med en kompis hon träffade på" sa han, och dem skyndade iväg mot kassorna.

  "Åker vi direkt till flygplatsen??" frågade Cassie när dem väl satt i bilen igen, och han nickade. "Japp. Vi skulle ju shoppa också när vi kom fram, och sedan ikväll måste jag till studion, men innan det kan vi ju shoppa, eller ja, göra vad vi vill egentligen" sa han och hon log. "När ska du till studion?" "Nio" svarade han kort och hon rynkade på pannan. "Men, då är du ju där typ helanatten?" frågade hon och han nickade. "Ja, men om det betyder att jag får spendera dagen med dig så är det värt det" svarade han , och hon log generat ner i bilens golv.

  "Så ja, jag kommer nog vara där tills tidigt på morgonen" han fortsatte att koncentrerat kolla på vägen, men hans ena hand lämnade ratten, och säökte sig till hennes ena lår, och där stannade den. Hon kollade chockat ner på den. Ingen hade någonsin gjort så förut. "Ska jag ta bort den?" fråagde han, och hon kollade upp på honom, bara för att se att han besviket kollade på hans hand. "Nejdå" svarade honoch fyrade av ett stort leende, och han kollade tillbaka ut på vägen igen.

*

  "Är det kallt?" frågade hon och efter att ha känt på vattnet svarade Justin "nja, sådär" sedan log han retsamt mot henne där hon stod i sin splitternya bikini och en slapp T-shirt över på bryggan på en strand en bit uanför Atlanta. "Jag uundrar vem som åker i först" sa han, och hon ställde sig bredbent och stabilt. En fågel kraxade till en bit bort på bryggan, och Justin vände dit huvudet för att se vad det var. Då klev hon snabbt fram och puttade ner honom från bryggan.

  Han plumsade i vattnet och hon började skratta som hysteriskt.  Han kom snabbt upp över ytan igen, och skakade på huvudet så att vattnet stänkte om honom. "Antar att det blev du som åkte i först" fick hon fram genom skrattattackerna och han gjorde en grimas mot henne. "Här, jag hjärlper dig upp" sa hon, satte sig ner på knä vid bryggkanten och räckte ut sin hand mot honom (hon hade även tagit bort bandaget tidigare under dagen) och han tog snabbt tag i den.

  Han knyckte till med handen, och även hon ramlade ner i vattnet. "Det är ju svinkallt ju!" skrek hon när hon kom upp till ytan igen. "Nejdå, det tror jag inte" sa han och log retsamt mot henne.

Har kommit på en bra

idé till novellen nu.. Ni

fattar vad det är om kanske

en-två kapitel ;) Kommentera!

Kapitlet är inte helt klart än, för jag har ätit precis, och precis när jag börjat tvingade mamma ut mig för att klippa gräset

( -.-') Och ja... Det tog en liten tid kan man säga.. 

Bara för att jag igår sa att statistiken var bra, har den sjunkit tills idag... Fan. Alltid händer sånt när man säger saker, så nu håller jag tyst!! Höhö, börjar skriva nu också.. Hade först tänkt skriva (i förra kapitlet då) i Cassie eprspektiv inne på rättegången, men sedan visste jag inte riktigt hur jag skulle skriva, och det skulle nog vara tråkigare också.. Hoppas att det var okej som jag gjorde!

Jag blir riktigt ledsen nu. Har följt novellbloggen BieberWord.blogg.se ett tag nu, och hon skrev ett inlägg för ett tag sedan, där hon skrev att hon tänkte sluta skriva och att hon tänkte låsa bloggen för att ingen skulle kunna sno hennes noveller. Jag blev såklart jätteledsen, då hon skrev sjukt bra och den novellen hon höll på med - och tyvärr inte hade kommit så långt på - var otroligt bra. Jag bad henne att åtmindstonde inte låsa bloggen så man kan läsa hennes första novell osv.. Och då jag har Bloglovin' går jag inte in på bloggar och så i "onödan" men kom in på hennes blogg iaf, och den var låst.. Usch. Hoppas verkligen att hon fortsätter att skriva, och -bara säger det nu då - hon ksulle bli en sjukt bra författare!! Hoppas att hon ngn gång låser upp bloggen.. Men man kan ju bara vänta och se.

  "Ta't lugnt" mumlade Justin och hon skakade på huvudet. "Förlåt, det var inte meningen. Jag är bara så himla nervös. Jag har väntat på att han ska åka in i fängelse så länge nu, och nu när dagen är här vet jag inte vad jag ska tamig till" sa hon, och Justin la genast en betryggande arm runt henne. "Äsch, det gör ingen. Jag förstår" viskade han in i hennes öra och det gick som elktriska stötar genom hennes kropp.

  *

  Undrar hur det går för dem? Tänkte Justin där han satt utanför rättssalen. Det var en privat rättegång, och han fick inte komma in. Allt han ville gör just nu var att stötta Cassie. Det var helt otroligt hur mycket hon hade kommit att betyda för honom på så kort tid, och bara tanken på att hon var i samma rum som Rick fick honom att rysa till.

  "Justin" han kollade upp och möttes av Caitlins milda ögon, som nu var tårfyllda. "Hej" sa han tillbaka och hon slog sig ner brevid honom på bänken. "Vad gör du här ute?" frågade hon, och han kollade ledsamt på henne. "Jag får tydligen inte komma in" 

  Caitlin nickade på huvudet. "Han får fängelse. Men bara i tre år. Tre, ynka små år!!" Caitlin lät både frustrerad och ledsen. "Och det där puckot till morsa som Cassie har sa först att det bara var en olycka, och sedana tt hon vill att dem tre ska bli en gullig liten familj igen!! Fan vad dum i huvudet hon är" 

  Justin nickade långsamt. Fan. Nu skulle Cassie definitivt åka iväg. Långt bort, och antagligen aldrig mer se tillbaka. Han hade provat långdistansförhållanden förut, och vad allt han har lärt sig, slutade det aldrig bra. 

  "Fan också" mumlade han och sjönk ihop där han satt. Han drog ena handen genom håret, och kände snart Caitlins arm lugnande smeka hans rygg. "Hon kommer åka bort eller hur??" frågade Caitlin och han nickade. "Jaa, och jag som precis fått henne" suckade han och hon log sorgset mot honom. "Om du verkligen älskar henne, måste du låta henne gå, och om hon älskar dig tillbaka, kommer hon komma tillbaka" meningen som han så många gånger förr hört, men inte riktigt fattat förrän nu.

  "Justin" Cassies skrovliga röst uppenbarade sig, och han vände genast på huvudet åt det håll rösten kommit ifrån. "Cassie" han reste på sig och gick fram till henne. Han omfamnade hnne, och viskade att allting skulle bli bra. "Jo, det var en sak Jolenas mamma ville att jag skulle hälsa dig Cassie" sa Caitlin bakom dem och dem vände sig om.

  "Hon har bestämt sig för att flytta begravningen till torsdag, alltså i övermorgon. Jag vet att ni hade tänkt åka tillbaka till Atlanta nu, men det kanske är bäst om ni stannar här tills begravningen är över? I alla fall du Cassie?" Caitlins ord gick som knivar genom hans hjärta. Två dagar. Två dagar tills Cassie skulle åka iväg.

  "Nej. Vi åker till Atlanta nu. Jag kommer tillbaka på torsdag då. Jag klarar inte av att vara här längre" Cassies röst darrade, och hon kramade hårt om honom från sidan. Caitlin nickade sakta. "Okej, så länge ni inte kommer för sent, det börjar klockan tre" Caitlin log varmt mot dem, och han kom och tänka på en sak. "Var är Johan?" frågade han, och Caitlin drog på munnen. "Han är sjuk. Magsjuk faktiskt" sa hon och han nickade sakta.

  "Ska vi åka nu?" CAitlin kollad epå honom, och slickade sig sedan om den alltför torra läpparna. "JA, men vi måste handla först" sa han, och log åt hennes besvärade ansiktsuttryck. "Vill du ha skjuts någonstans?" frågan var riktat mot Caitlin, och han såg hur hon tvekade innan hon svarade: "Okej, men bara om det inte blir alltför mycket besvär för er?" "Nejdå, verkligen inte" svarade han, och dem började gå mot parkeringen på baksidna av det stora huset.

  "Går du och hämtar mjölk?" frågade han och Cassie nickade glatt. "Okej" svarade hon, och innan hon vände sig om slängde hon iväg en slängkyss, och han pussade i luften efetr henne. fnittrandes började hon gå mot mejeriavdelningen medans han och Caitlin gick vidare i affären.

  "Han är egentligen inte sjuk" sa Cailtlin lågt när Cassie kommit utom hörhåll. "Vem?" frågade han, uppenbarligen förvirrad. Caitlin suckade, precis som om det var det mest uppenbara. "Johan såklart" "så varför kom han inte?" frågade han och Caitlin kollade ner i marken.

vrf kom han nt?? ;o

haha, ni får veta

imorgon ;P höhöhö..

Ville bara säga hur otroligt jag jag är, trots att jag är sjuk och mår skit, men. Statistiken har varit på topp dem senaste dagarna, även dem då jag inte ens skrivit ngt inlägg. Skriver som sagt lite senare, då jag har ett skolarbete jag måste fixa. Jag vet, det suger att behöva plugga på helgen. Speciellt när man är sjuk. Trots den bra statistiken och det bra humöret har jag ingen aning om vad som ska hända i novellen?? Har en liten aning om vad jag vill ska hända längre fram, men vet inte hur jag ska komma dit, och vad som ska hända på vägen. Några bra tips?? Uppskattar om ni skriver var ni vill ska hända. T.ex mer kärlek, skador, bråk, ngn ny som kommer in i bilden, eller what so ever.. Aja, ha det!!