Pevious:

Orden lämnade snabbt hennes mun, innan hon kvickt reste sig upp från mitt knä, och försvann ur mitt synfält. Jag suckade, och tog upp dagboken igen. En gång. En gång på femton år hade jag sett Justin igen. Det var en gång när jag skulle hämta Cohan från Jazzy's pappa Jeremy, och Justin öppnade dörren. En gång på femton år, som jag återigen känt det där pirret i magen, som endast Justin kunde framkalla.

¤

28/11-2010

  Kära dagbok. Han sa hej till mig idag, och jag är överlycklig. Trots att jag redan har en pojkvän - Chris - så måste man väl ändå få glädjas åt sådana saker, eller?? Chris och jag har ju varit på och av sedan tredje klass. Något sådant kan man väl inte bara slänga bort?? Han är verkligen en gentleman, och jag älskar honom. Det gör jag verkligen. Och att han är skolans rugbylags kapten gör ju inte saken sämre direkt. Men han har aldrig fått mig att må såhär .. entusiastisk bara genom att kolla på mig. Jag antar att jag känt honom så länge, att ingenting är spännande längre.

¤

  Jag suckade där jag låg i min, eller vår, säng och läste. Dörren öppnades, och jag kollade snabbt upp från dagboken som inneöll så många minnen som jag i alla dessa år förträngt.

  - vad är det där??

  Frågade Chris, och lade sig ner i sängen brevid mig. Jag lade genast ifrån mig boken på mitt nattduksbord, och han höjde frågandes på ett av sina ögonbryn.

  - Inget, en gammal bok bara,

  sa jag för fort, och ryckte på axlarna, och log sedan svagt. Redan för femton år sedan hade jag varit trött på Chris, ändå hade jag gått och gift mig med honom, efter att jag och Jsutin tog slut. Jag älskade Chris. Det gjorde jag verkligen. Men som sagt har jag känt honom nästan hela mittliv, och han kommer aldrig hem med blommor längre, och aldrig gör vi något romantiskt, bar vi två.

  - Jag få se.

  Han sträckte sig över mig efter dagboken, men jag grabbade snabbt ta gi den, sedan ställde jag mig upp på sovrumsgolvet, som bara gick som en smal stig runt våran dubbelsäng. Vi hade det minsta sovrummet i huset. Han stannade upp mitt i en rörelse, och kollade chockat på mig. Jag brukade aldrg ha hemligheter från honom, och nu glodde han bara på mig från fär han låg med sin vältränade kropp. Han jobbade som personlig tränare, och det var så han hållit sin form genom åren.

  - Mamma!!

  Crystal's desperata skrik ekade genom huset, och jag sprang genast mot ljudet, med dagboken i handen. Han stod nere i hallen, och mitt hjärta dunkade hårt i bröstet. Hon kom igenom dörren från köket till hallen,och såg en mörk kontur stå i dörröppningen, och Crystal kollade bak på mig.

  - Han söker dig.

  orden lämnade hennes mun, och hon sprang sedan fnittrandes upp på sitt rum igen. Jag kollade efetr hennes figur när den försvann uppför kökstrappan, och kollade sedan mot mannen, som nu klivit in i hallen, och jag drog efter andan när jag såg vem det var.      

  - Vad gör du här?

  Frågade jag förbluffat, och Justin kollade ner i marken och stoppade ner händerna i fickorna.

  - Det är Jazzy, och Coh.

  Hon rynkade på ögonbrynen. Vad menade han? Han kollade upp och mötte min blick. Ögonen som en gång varit så unga, och livfulla, hade fått ett systert drag, och pryddes av små små rynkor runt dem. Han pressade fram ett ansträngt leende, som man på mils avstånd hade kunnat se var oäkta, och började sedan prata.

  - Jo, jag anlitade tillslut en privatdektektiv, och han har spårat dem ner till Chile. Fast numera heter dem Louie och Jynn Peppersmith.

  När han avslutat meningen, stod jag med ögon stora som golfbollar. Det kunde inte vara sant. Hade han hittat dem? Och vem av dem hade ens kommit på namnen, för dem var verkligen urusla.

  - Dålig fantasi. 

  Crystal uppenbarade sig i dörröppningen, och Justins blick sökte sig genast dit. Likaså min. Hon skuttade fram till min sida, och höll ett hårt grepp om mit ena ben.

  - Hej Justin. 

  Orden kom vant ur hennes mun, då hon oftare än mig hälsat på Jeremy, Jazmyn och Jaxon uppe Kanada. Även hon och syskonen Bieber hade blivit tajta vänner genom åren, och hon hade ofta åkt med Cohan när han varit uppe och besökt dem i Atlanta.

Första kapitlet!! Wohoo!! Yeah!! Yay!! (vad fan håller jag på med?) Haha,

hoppasni gillar det, och kommentera!!

Kommer nog ingen imorgon, har skrivit det redan,

men vill som sagt ha en del skrivet.. Så kommer nog

komma varannan dag den här veckan..

Hoppas det går bra (säger det ofta nu för tiden)

Märkte att det var några som tyckte att det var synd att WIHY var

slut, men hade inga ideér kvar, och tror inte den hade

blivit så kul att läsa iaf.. Så ni får vänta tills del 2 kmr ;)

Kommentar till Dear Diary - Handling

Linn

Söndag 3 juni 21:51

Förlåt asså, men jag fattar ingenting, kanske låter ganska eftebliven, men jag fattar inte ett skit. Om du vill vara jätte snäll så förklarar du kanske lite mera för mig, jag kasnke är lite efter,men jag förstår inte... Haha, du måste inte, men du kan typ skicka ett mail till mig eller någe för jag hänger inte med alls nu :P

Svar:

Haha, ingenting att säga förlåt för.. Jo, jag ska ä'ven skriva en kort prolog i menyn senare där det är mer förklarat, men jo. Cassie skrev en dagbok år 2010 och ett tag framåt (då hon träffade Justin). Och Nu, år 2027, börjar hon läsa i den, och tänker mer och mer på det. Nu har hon två barn och är gift med Chris. Cohan, hennes son. har rymt med Jazzie (Justins lillasyrra). I dem första kapitlena kommer mer om det ( xd ) och ja.. Vet inte om detär så mycket mer att förklara utan att jag avslöjar hela skiten ^^ Haha.. Håll utsiskt efter prologen i menyn.. Tror jag kommer förklara bättre än det här ^^ Haha, om det är ngt mer du inte fattar, lämna en kommentar, eller maila mig på Justindbnoveller@live.se. Ha det!!

27/11-2010

  Kära dagbok. Idag såg jag honom igen. Han var med Chaz och Ryan som vanligt på ett pizzaställe längre ner på min gata. Vi fick ögonkontakt för en sekund, men jag kollade bort, generad över att han ertappat mig med att stirra. Fast jag antar att det är något han är van vid vid det här laget. Han är ju trots allt Justin Bieber. Tjejer suktar ju efter honom hela tiden, och så fort han kommer på tal blir dem som en helt annan person. En tokig sådan.

  Jag läste igenom en utav dem första sidorna i min gamla dagbok. Sjutton år hade gått, och jag hade nu två barn med min älskade make Chris. Fast jag måste erkänna att jag ibland saknar tiden med Justin. 

 - Mamma??

  Crystal's röst ven genom luften, och jag stängde snabbt igen dagboken. Generad över att hon återigen ertappat mig försjuken i min dagbok, som jag alltmer ofta börjat läsa i. Jag var som förtrollad, förbluffad över mina val, som jag då tyckt varit så rätt, men som jag nu börjat undra vad som skulle ha hänt, och jag aldrig hade gjort det jag gjort.

  - Ja älskling??

  Svarade jag sedan, och min sjuåriga dotter kom och satte sig i mitt knä. Jag log och smekte henne över håret. Hon skakade genast bort min hand och fnittrade till. Hon hatar när folk tar på henne.

  - När kommer Cohan hem??

  Hon syftade på min nu fjortonåriga son, somför två veckor sedan rymt med sin bästa vän Jazzy. Ja, Justin Bieber lillasyster. Trots att hon var flera år äldre än honom, hade dem blivit väldigt bra vänner genom åren. Jag hade många gånger tänkt förbjuda honom att åka upp till Atlanta för att träffa henne. Men inte tyckt att det varit rättvist mot honom. Det hade trots allt varit väldigt själviskt, då jag helt enkelt inte ville träffa Justin igen.

  - Jag vet inte gumman. Jag vet inte.

  Hon nickade, och jag såg hur hennes mungipor pekade aningen neråt. Hon saknade Cohan, det syntes. Det enda vi sagt till henne var att Cohan och Jazzy åkt på semester, och att dem inte visste när dem skulle vara tillbaka. Det var bäst så.

  - okej

  Orden lämnade snabbt hennes mun, innan hon kvickt reste sig upp från mitt knä, och försvann ur mitt synfält. Jag suckade, och tog upp dagboken igen. En gång. En gång på sjutton år hade jag sett Justin igen. Det var en gång när jag skulle hämta Cohan från Jazzy's pappa Jeremy, och Justin öppnade dörren. En gång på sjutton år, som jag återigen känt det där pirret i magen, som endast Justin kunde framkalla.

  Tada!! Haha, handlingen ute nu då, valde att göra den som ett kapitel.. Här kommer lite annan information om novellen och personer:

Om novellen:

Uspelar sig: år 2027

Plats då (dagboken): Stratford

Plats nu (boende 2027): Phoenix

Huvudroll:

Namn: Carlene Hillsburly (född som Carlene Namand)

Spelas av: Jennifer Aniston

Ålder: 33 år (förr 1994)

Familj: Pappa och mamma dog i bilolycka när hon var tjugotvå.  har barnen Crystal och Cohan Hillsbury.

Förhållande: Gift med Chris Hillbury

Kort om:

Chris Hillsbury:

Spelas av: Simon Baker

Utseende: blont hår, lång, ljus hy och blåa ögon.

Född: i Texas 1990 (37 år)

Familj: Barnen Cohan och Crystal Hillbury. Ingen kontakt med sina föräldrar.

Förhållande: Gift med Carlene Hillsbury

Crystal Hillsbury:

Spelas av: Mackenzie Foy

Utseende: Långt rödbrunt hår, olivgröna ögon med inslag av brunt. Blek hy.

Ålder: sju år, född 2020

Cohan Hillsbury:

Spelas av: david rodriguez

Utseende:  ganska blek, brunt hår och grönbruna ögon. Lång

Ålder: 14 år, född 2013

Förhållande:  singel

Justin Bieber:

Spelas av: sig själv

Ålder: 33 år (född 1994)

Familj: halvsyskonen Jazmyn och Jaxon Bieber. Pappa Jeremy och styvmor Erin. Mamma avliden 2022. 

Förhållande: Förlovad med Selena Gomez (35 år, född 1992)

(Jo, och i bl.a Bilder kommer det inte alltid vara dem som dem spelas av, men dem ser ut somdem personer dem spelas av iaf.. Hittade ingen bra till Cohan som såg ut som jag ville.)

Sådär!! Då vet ni typ lite om allihopa, och vad den kommer handla om osv.. 

Kommentera och skriv vad ni tycker!! ska jag köra på den här, eller börja på någon annan??

Typ, äger!! Haha, visade den för min kompis, och hon höll för öronen, och sprang ut ur rummet ^^ haha.. Lite (mycket) kontig är hon alltså ^^ Aja, publicerar prologen efter det här nu, men sedan tror jag jag ska skriva tills typ femte kapitlet innan jag publicerar första, skönt att ligga lite före för en gångs skull, så ni får ett även om jag typ e borta/ingen skrivslust osv. Hoppas det blir bra så!! 

Sista epilogen för WIHY två inlägg under!! KOMMENTERA!!

Gör ett länkbyte med Maja och Isabelle från ourstory1!! Nystartad novellblogg som handlar om Cas och Mel!! Kolla in och lämna en kommentar vetja!! 

Cassie's perspektiv:

20/1 2020:

  "Mamma!!" Jack kom springandes mot mig, och jag bar upp honom och snurrade runt ett par varv, innan jag återigen satte ner honom på golvet, och han sprang upp på sitt rum igen. Han hade för några månader sedan fyllt fem, och han hade av mig fått massvis med leksaker, men som varenda födelsedag han haft, fick han mer, dyrare saker av Justin.

  Jag gick ut till det normalstora köket, och tog fram köttfärs och grönsaker. Idag tänkte jag göra tacos, då det var hela familjens favoriträtt. Jag har ett till barn förutom Jack. Hon heter Olivia. Det var bara hon och jag som inte började på J i familjen.

  Jag öste ner köttfärsen i stekpannan, och det freäste på ganska ordentligt. Jag drog fram skärbräda och kniv,. och började flitigt skära grönsakerna. 

  Jag kände ett par armar slingras runt mig bakifrån, och jag slutade genast skära, och vände mig om. "Hey" sa han, och kysste mig lätt på munnen. "Behöver du hjälp?" frågade han sedan, han var alltid så hjälpsam.

  "Du kan duka om det går bra?" sa jag, och han nickade snabbt, innan han gjorde som jag sagt. Crystal kom springandes från sitt sovrum, gråtandes - som alltid. Jag antar att det är så man är när man är två och ett halvt. så har det i alla fal lvarit för både hon och Jack.

  "Vad är det gumman??" han var snabbt framme vid vår dotter, ochhon slängde sig i hans famn. Hon hade alltid varit pappas lilla flicka, och jag log åt dem, och fortsatte sedan med maten.

  Mitt under maten, ringde det på dörren. Min snälla man rest epå sig, och gick mot hallen. Han öppnade dörren, och man kunde först höra ett lågt "John" voch sedan ett "Justin". Jag reste även jag på mig, och gock till hallen. "Du är här tidigt" konstaterade jag sedan.

Haha, nu har ni något att se

fram emot, då ni ju inte får forts.

förrän nästa novell är slut ;) moahaha!!

KOMMENTERA!!!

Cassie's perspektiv:

28/2 2014

  Läkaren klev in i rummet, med resltatet i handen, och Justin kramade om min hand aningen hårdare, och jag sneglade mot Justin. Han hade tårar i ögonen och kollade hoppfullt mot läkaren. Han hade inte rakat sig på flera veckor, och såg ut som ett vrak. Fast hur hade inte jag sett ut om min egen mamma dött. Antagligen inte ens hälften så dålig, då jag hatade min mamma, men det var principen som räknades.

  Ja. Pattie hade gått bort 23 november förra året. Knappt ett år efter att jag och Justin fått veta hennes diagnos. Så mycket hade hänt sedan den dagen. Justin hade kommit ut med två nya album och varit på en världsturné, något som satt våran relation på prov, men vi hade tagit oss igenom det.

  Pattie hade fortsatt bjuda hem Sofia när Justin - och jag - var där. Allt för att han skulle lämna mig. Ända in i graven. Var jag verkligen så hemsk i hennes ögon??

  Jag hade nu varit drogfri i mer än ett år, och nykter i två månader. Fast rökte var något jag fortfarande gjorde. Fast om det jag nu skulle få veta skulle ändra på det eller inte, var jag inte så säker på.

  "Vad visar det?" frågade Justin glatt, och jag bet mig nervöst i läppen. "Positivt". Ett ord. Ett ord som skulle komma att förändra så mycket. Positivt, vilket menade att våra aningar hade stämt. Jag var gravid.

  "Hur länge?" frågad ejag och log stort mot doktorn, som på min order varit en tjej. Jag kände mig tryggare då.

  "sjunde veckan" sa hon, och jag kände Justins läppar pressas mot min kind, och hans hand vilandes på min mage. Ett skratt lämnade min mun, och jag kände hur en enstaka glädjetår rann nerför min kind.

Justin's perspektiv:

  Jag smekte hennes mage, och doktorn lämnade oss ifred för en stund. "Jag kan inte tro det" sa Cassie, och kollade in i mina ögon, som sken av glädje. "Om bara mamma hade varit här" sa jag lågt, och hon smekte tröstande min kind. Dem senaste månaderna hade varit tuffa för mig, och om inte Cassie funnits vid min sida, vet jag inte om jag klarat det.

  "Justin" mammas ord kom ut som en låg viskning, och jag lutade mig närmare där hon låg, lika vit som ett spöke, och hon såg otroligt ömtålig ut, vilket jag inte tvivlade på att hon var också.

  "Ja mamma?" sa jag. Hon had einte mycket tid kvar vid det här laget, och jag ville att hon skulle få allting sagt innan hon gick bort.

  "Jag älskar dig, så snälla uppfyll min sista önskan.." "vad?" frågade jag, och hon lade en iskall hand på min ena kind. "Sofia. Inte Cassie"  sa hon, och sedan stängdes hennes ögon. Bara för att aldrig öppnas igen. Trots dem få orden, hade jag mycket väl förstått hennes önskan. Hon ville att jag skulle lämna Cassie, för Sofia.

  En iskall rysning gick uppför min ryggrad vid minnet, och jag skakade snabbt av mig känslan, för att sedan le lugnande mot Cassie. 

  "Är ni klara?" doktorn kom in i rummet igen, och jag nickade uppspelt. Tänk. Ett barn, det var inte dåligt det inte. Och att få det med Cassie, min numera fästmö, är helt otroligt underbart. "Jag älskar dig" viskade jag i hennes öra, strax innan doktorn kom fram till oss.

Kommer komma en till prolog senare,

och JAG VILL HA KOMMENTARER

innan prologen på DD kommer ut.

Skriver på nästa prolog nu, så den

kommmer även den ut snart.. Kommer

som sagt komma en del 2 på denna novell

senare också.. ^^ Ha en bra dag!! 

Jag har noll inspiration eller skrivarlust till novellen jag nu håller på med,

och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. Tror jag abra skriver två Epiloger

typ, och sedan, Schlut.. Fast det kommer komma en del två, fast först

ska min nya novellidé DD (dear Diary) skrivad klart, och sådant där.. Hoppas

det är okej, känner inte som om novellen blir bra om jag fortsätter skriva på

den.. Vet redan hur åtmindstonde en av epilogerna kommer bli, eller en och

en halv snarare ^^ hehe.. Kommer i så fall skriva försa epilogen imorgon, för

jag vill veta vad ni tycker om det hela först, så kommentera och skriv hur

ni tycker jag ska göra, för jag har ingen aning hur ni vill ha det, vet bara mina

egna känslor och tankar, och ni är ju himla dåliga på att kommentera, trots

bra statistik och allt ^^ Så kommentera, för annars kommer jag behöva sätta

gränser på kommentarer, för det är inget kul att skriva kapitel, om ingen

kommenterar, för då kan det lika gärna bara vara massa som bara klickar

förbi min blogg direkt.. Inge kul!! Så kommentera!! Och det på kapitlena, skriv

vad som är bra och vad som är dåligt, vad jag kan bli bättre på osv, för annars

kan jag inte förbättras i mitt skrivande!! Så Kommentera och skriv vad nmi tkr!!