Sitter sjuk hemma och plågar mig sjävl med ledsam musik från Evanescence.. Fan va deppig jag blir av sådan musik alltså, nepp, nu sätter jag på värsta dunkadunka låten ist och börjar skriva på nästa kapitel.. Tuddeloo!! (haha, vafan??) 

Gör länkbyte med Marielle!! En tjej som är grym på att skriva, och har en utav dem allra bästa novellbloggarna!! Helt klart värt att läsa!! :D Kika in vettja!!

  "Cassie?!" skrek han panikslaget när Cassie kollapsat på sängen, och tårarna strömmade nerför hans kinder. Dels för Cassie, men även för hans engen mamma. han älskade henne mer än han tror, och smärtan han kände i bröstet blommade återigen gjort, precis som den gjort dagen då Cassie lämnat honom.

  Cassies ögonlock fladdrade till, och hon flackade med blicken mellan Bruce och Justin, som satt vid varsin sida om henne. dem hade lagt en fuktad handduk över hennes panna, och även Pattie stod i ett hörn. Gråtandes.

*

  När Cassie slått upp ögonen helt och hållet, och såg aningen vaken ut, gick Pattie snabbt ut ur rummet. Vad är det med henne?? tänkte han, och kollade sedan ner på Cassie igen. Hennes ögon var rödsprängda, och han undrade hur hon kände över nyheten. Eller tragedin kanske är ett mer passande ord.

  Cassie kollade efter Pattiedär hon gått, och han smekte henne över kinden, som var blöt av tårar. "Hur är det?" frågade han, och hon började nicka.

  "Jag mår .. bra" sa hon med en tunn röst, och han satte henne upp i sittandes position. "du?" frågade hon sedan, och han nickade bara till svar. Bruce, som även han hade fått tårar iögonen, reste sig upp och gick mot dörren, och innan han stängde dörren efter sig, vände han sig om och sa "Jag är ledsen Justin. Vi ksulle ha berättat tidigare".

  Han nickade och Bruce stängde igen dörren. Tårarna kom forslandes genom ögonen, och Cassie kollade oroligt på honom. "Det.." började hon, och tog ett djupt andetag innan hon fortsatte. "Det kommer bli bra. Någon gång" sa hon, och Justin log svagt mot henne.

  Sedan lade han sina armar runt henne och så satt dem i flera timmar. Gråtandes, och dem yttrade bara ett par ynka förlåtande eller hjälpande ord ibland.

*

  Två månader hade gått, och Pattie hade blivit sämre. Självklart hade hon bett Sofia komma över hemma i Atlanta hela tiden, och hon hade för länge sedan fattat vinken med det. Hon ville säkert att Justin skulle falla för Sofia, men hon hoppades att det inte skulle hända. Någonsin. 

  Riktigt kort, jag vet.. Men kom hem sent

idag (sent och sent menmen) och har noll 

inspo just nu.. Internet var nere igår också så

kunde inte skriva då heller.. Novellen är snart slut

tror jag, sedan kommer jag börja på en ny..

Aja, kommentera iaf!!

  "Vad är det för fel på min?" frågade hon, och putade med underläppenn. "Iengeting gumman, men tänkte att du kanske ville lukta lika gott som mig" sa han och skrattade. "Sant" konstaterade hon med ett flin lekandes på läpparna.

  Hon drog på sig tröjan, och dem gick sedan hand i hand nerför trappan, baraför att mötas av Pattie och ... Sofia??

*

  "Justin, kan jag få prata med dig en slag?" frågade Pattie, och Justin suckade högt, innan han följde med Pattie in till vardagsrummet.

  "Han gillar mig ska du veta" Sofias röst skar genom den olidliga tystnaden som pilar, och hon skakade frustrerat på huvudet och skrattade lågt. "jo visst, såg du inte hur arg han blev på dig när du tvingade dig på honom eller?" sa hon oc fnös, och nu var det Sofias tur att skratta.

  "Jag, det där med attt vinga sig på någon borde du ju veta en hel del om" Sa hon, och Ricks namn hängde outtalat i luften mellan dem. "Det där vet du inte ett skit om" väste hon argt, och hon såg hur Sofia ryckte till av hennes vassa ton.

  "Varför ska Jag säga förlåt, det var ju för fan hon som kysste mig, mot min vilja, framför min flickvän, och du vill att jag ska säga förlåt?!" Justins röst ekade genom huset, och hon fick genast gåshud. Hon hade aldrig hört honom så arg förut.

  Dörren till vardagsrummet slets upp, och en argsint Jsutin dök upp i dörrkarmen. Han kollade skarpt på Sofia, och det inte på ett vänligt sätt, och grabbade sedan tag i min handled och ledde mig upp till hans rum.

  "Vi sticker härifrån" sa han ohc började slänga ner kläder i resväskan. Hennes egen var redan packad nere i halen, då hon inte tagit upp den än.

  "Varför?" frågade hon och suckade. "Men fattar du inte? Min mamma är en jävla idiot!" Skrek han, och tog ett stadigt tag om hennes handleder. Hon ryggade snabbt tillbaka, och Justins ögon återgick till sitt gamla jag.

  "Förlåt. Det var inte meningen att skrika, jag vet inte vad som är med mig" sa han, och satte sig uppgivet ner i den alltför smala sängen. Hon hade precis satt sig ner brevid honom, och mumlat ett lågt "Det är okej", när dörren sakta öppnade sig, och Bruce stod i dörröppningen.

  "Förlåt Cassie, Justin. Men det är en sak ni inte vet om Pattie. För en månad sedan blev hon diagnotiserad med cancer. Vi borde ha sagt något" sa han, och hon kände hur Justin skakade brevid henne. Cancer? Vad menade han? Skulle hon dö?

  Så många frågor snurrade runt i hennes huvud, och det var som att hon förstod alltihop. Eller ja, inte delen med att Pattie verkligen hatade henne, men resten i alla fall. Hon ville antagligen inte att Jsutin skulle vara med henne, för hon vitte inte vad hon skulle få honom att göra efter att hon är borta..

  Både hon och Justin satt knäpptysta och kollade på Bruce, som började skruva nervöst på sig. "Det kommer bli okej. Hennes dagar är räknade, och någon gång måste vi alla dö" dö. Ordet kändes så hårt, så vasst så opassande.

  Så mycket hon fått genomlida på mindre är ett år, och nu skulle även Pattie dö?? Allting började snurra runt, och det blev svart.

*

  "Cassie?!" skrek han panikslaget när Cassie kollapsat på sängen, och tårarna strömmade nerför hans kinder. Dels för Cassie, men även för hans engen mamma. han älskade henne mer än han tror, och smärtan han kände i bröstet blommade återigen gjort, precis som den gjort dagen då Cassie lämnat honom.

  Cassies ögonlock fladdrade till, och hon flackade med blicken mellan Bruce och Justin, som satt vid varsin sida om henne. dem hade lagt en fuktad handduk över hennes panna, och även Pattie stod i ett hörn. Gråtandes.

Dramaaa!! Haha, inte kul alls.. typ..

aja, kommentera vad ni tycker!!! 

  Sedan stormade Pattie argt ut ur huset, och dem hörde strax därpå hur en bil lämnade uppfarten och brummade iväg längs med gatan, och Cassies gråt lät nu otroligt högt när allt annat var knäpptyst.

  "Bry dig inte om henne" mumlade Bruce, innan han försvann uppför trappen, och Cassie sjönk ihop på golvet.

*

  "det kommer ordna sig min ängel" sa han och satte sig på huk brevid Cassie. Han bar upp henne och hon lindade sina ben runt honom, sedan böjde han sig ner och tog upp hennes Bh och tröja.

  Han gick långsamt uppför trappan, med en numera blöt axel efter alla Cassies blöta tårar. Det var inte såhär han hade tänkt att deras återförening skulle bli. Ett bråk med Patte, ja skitbra. Verkligen.

  Han öppnade dörren till sitt lilla rum, och lade ner Cassie på sängen. Sedan lade han sig ner bakom henne, och märkte att hon slutat gråta. "Varför gör hon sådär?" frågade Cassie, och han suckade. "Jag vet inte." sa han, och drog sitt ena finger längs med hennes arm.

  "Jag älskar dig" sa han, och Cassie log. "Jag älskar dig också" sa hon, och nu log även Justin. Det knackade på dörren, och Justin la försiktigt sina händer på Cassies bröst - för att skyla dem - och ropade sedan "Kom in" medans Cassie fnittrade framför honom.

  Pattie dök upp i dörröppningen och Cassie tystnade tvärt. "Vad vill du?" sa Justin och försökte behålla sitt lugn. "Jag kom hit för att säga förlåt, men jag ser att ni är upptagna" sa hon, kollade snabbt mot Justins händer på Cassies bröst, och vände sedan på klacken.

  När hon försvunnit kysste han Cassie lätt i nacken, och viskade att hon inte kunde vara sur för evigt. Fast han var nittionio procent säker på att det var just det som skulle hända.

  Han reste sig upp från sängen, och med Cassies blick brännandes på ryggen drog han på sig en tröja. "Var ska du?" frågade hon, och han skrattade lågt. "Ingenstans. Men jag tänkte på att det nog inte så bra om vi ligger på samma sätt som vi nyss gjorde om någon annan kommer in" sa han, och Cassie började skratta.

  "Låna den här" sa han, och slängde en tröja till henne. Det stod Fuck this shit på den, och hon antog att PAttie inte varit med när han köpt den.

  "Vad är det för fel på min?" frågade hon, och putade med underläppenn. "Iengeting gumman, men tänkte att du kanske ville lukta lika gott som mig" sa han och skrattade. "Sant" konstaterade hon med ett flin lekandes på läpparna.

  Hon drog på sig tröjan, och dem gick sedan hand i hand nerför trappan, baraför att mötas av Pattie och ... Sofia??

Skrev det här i.. förrgår x) haha

JAG ÄRFÖRE ER FÖR EN
GÅNGS SKULL!! *stolt*

haha, kommentera!!

Upptäckte nu att jag hade besöksrekord igår, YAY!!! (<-- älskar det ordet btw, som ni kanske märkt) Haha, hyper nu, så nu ska jag sätta mig och skriva ett himla långt kapitel (eller två normala :d) som ni får på onsdag (och kanske tom torsdag?? :o) haha, hoppas många av er nya läsare stannar!! Skulle vart' kul!!

  Rösterna som hon hört genom dörren, tystnade genst, och hon svängde till höger in till köket. Där stod Justin, och när han fick syn på henne log han som ett fån, uppenbarligen glad att se henne igen, och hon log snabbt tillbaka. Allt hände inom loppet av en sekund, och snart hade Sofia kastat sig runt Justins hals, tryckt sina läppar mot hans och till och med hunnit stöna hans namn.

*

  Innan Justin ens hade hunnit reagera, var hon framme vid dem, slet bort Sofia, gav henne en blick som kunde varna och sa "Vem fan tror du att du är?" sedan gav hon Sofia en örfil. Sedan vände hon sig mot Jsutin, och sa snabbt "Vi ska prata om det här senare" sedan slängde Cassie armarna om hans hals, och tryckte bestämt sina läppar mot hans.

*

  Han stönade lågt av lättnat - och upphetsning - och la försiktigt sina händer på hennes korsrygg, och tryckte henne intill sig. "Jag har saknat dig" sa han mellan dem vilda kyssarna, och som svar på hanns påstående flyttade Cassie ner hans händer till hennes rumpa, och han såg i ögonvrån hur Sofia tårögd och arg lämnade rummet, och strax därpå slog ytterdörren igen.

  "Jag har saknat dig också" sa Cassie sedan, och han log nöjt mot hennes läppar. "Varför?" frågade han, och han kände hur Cassie rynkade på ögonbrynen, då deras huvudet var tätt ihop, och emellanåt kysstesdem. Eller okej, typ hela tiden rättare sagt.

  "Va?" mumlade Cassie, och han la sina händer runt hennes kinder, och tvingade henne att se in i hans ögon. "Varöfr trodde du inte på att, ja, Sofia och jag.." sa han i massa osammanhängade meningar och hon log. "För det första, jag vet att du inte skulle göra så mot mig, och för det andra, såg jag hur glad du blev över att se mig" sa hon och han nickade, och ett gigantiskt leende spred sig över hans ansikte. Hon var tillbaka. 

  "Jag menar, det är dig vi pratar om. Jag vet att du aldrig skulle vara otrogen" sa hon, och pressade återigen sina läppar mot hans. Om hon inte hade varit så säker på sin sak, kunde det här gått mycket värre, tänkte han och besvarade kyssen.

  Kyssen blev alltmer allvarlig, och hans tröja åkte snabbt av. Han knäppte enkelt upp hennes bh under tröjan, och både den och Cassies tröja flög av. Han lutade sig med sin ena hand mot väggen bakom Cassie, och höll den andra på hennes höft.

  Återigen trycktes ytterdörrens handtag ner, och Cassie gömde sig bakom hans rygg. Pattie och Diane pratade livligt, tills dem kom fram till dörren, och fick syn på det halvnakna paret, i lölets ena hörn. Diane släppte genast sina påsar och höll fram händerna frmaför ansiktet.

  "Vad håller ni på med?!" skrek Pattie, och Cassie gömde sig ännu mer bakom honom. Hon behövde inte bli mindre omtyckt av Pattie ön honredan var.

  "Vad tror du?!" skrek han tillbaka, och han hörde hur hans morfar skrattad ebakom damerna framför honom. "Låt det vara Pattie. Vi har alla varit unga" sa han, och drog med sig Diane uppför trappan. Men Pattie lugnade inte ner sig alls.

  "Du ska ut härifrån!! Och kom inte tillbaka!" skrek Pattie och han skakade upprört på huvudet. Han var alltför medveten om Cassies lätta skakningar bakom hans rygg. Antingen frös hon, eller så var hon rädd, varken någon av alternativen var särskilt bra.

  "Vem fan tror du att du är?! Jag får la va fan göra vad jag vill??" skrek han, och blev förvånad öve rhur lätt det varatt bråka med sin mamma. Något han nästan aldrig gjort. Innan Cassie dök upp.

  "Ja, okej, men gör det någon annan stans!! OCh hellre med en protistuerad ä nmed den horan!" skrek hon, och Cassies skakningar hade nu övergått till tårar, som blötte ner hans rygg.

  "fan ta dig" sa han och vände sig om och kramade om Cassie. HAn smekte henne lugnande över ryggen och mumlade att allting skulle bli bra igen.

  "Pattie, jag är besviken på dig. Du vet mycket väl att denna unga dam inte gjort något ont. Och Justin har rätt att vara med vem han än vill" Bruces röst uppenbarade sig, och Justin log uppskattande mot honom.

  "Ser du inte att du sårar dem båda två när du säger sådär?!" småskrek Bruce och slog ut med ena armen i deras rikting. Men Pattie skakade bara på huvudet. "Det var bättre när Cassie var borta" sa hon sedan, och uttalade Cassies namn som en svordom.

  Sedan stormade Pattie argt ut ur huset, och dem hörde strax därpå hur en bil lämnade uppfarten och brummade iväg längs med gatan, och Cassies gråt lät nu otroligt högt när allt annat var knäpptyst.

  "Bry dig inte om henne" mumlade Bruce, innan han försvann uppför trappen, och Cassie sjönk ihop på golvet.

drama på hög nivå här..

höhö.. Kommentera vad ni

tycker!!

yaay!! Jag blev veckans blogg hos Evve!! YAY!! Haha, brukar inte vinna någo, men gjorde det för en gångs skull!! stolt osv!! Haha, aja, tack iaf!!