Har skrivit nästa del, men publicerar den imorogn, så om jag inte hinner skriva får ni en ändå ^^ Hoppas det är okej!! KOMMENTERA!!

  Hn sattesig på muren som sluttade ner i vattnet och betraktade horisonten. Det kändes overkligt att Justin fanns där ute. Han var så långt bort, men ändp bara ett telefonsamtal bort. Färgat håret blont, och topparna rosa hade hon även gjort. Hon älskade det, och Justin hade faktiskt godkänt det när hon skickat en bild till honom..

*

  Det hade hunnit bli 21 December, fyra dagar innan juldagen och dagen innan Cassies födelsedag. Cassie befann sig just nu i Australien, och strax innan det hade hon varit i Nya Zeland i flera månader. Själv befann han sig hemma hos sin mormor och morfar i Stratford, där han även skulle spendera julen. Sofia hade även följt med, utna inbjudan såklart, men när hon väl hade bestämt sig för något, var det svårt att få henne att ändra sig.

  HAn hade hittat världens bästa födelsedagspresent till Cassie, trots att han inte visste när han ksulle få chansen att ge den till henne. 

  "Justin" Sofias röst fick honom att rycka till, och han nickade sakta på huvudet. Dem var ensamma hemma, då resten av gänget försvunnit in till stanför att köpa dem sista julklapparna, men själv had ehan gjort det för flera veckor sedan. Allting skulle vara fixat och klart i tid.

  "Vill du kolla på en film eller något?" frågade hon där hon sot di döröppningen mellan köket och vardagsrummet, och såg allmänt vacker ut. För det var hon. Vacker. Fast det var ingenting sådant emellan dem. För det första kände han inte så för henne,och ävne om han hade gjort det, hade han aldrig kunnat göra så mot Cassie.

  "nae, jag ska nog börja med middagen" sa han snabbt och Sofia kollade bort, coh han skymtade besvikelsen i hennes blick. Han suckade lågt, och hennes blick for genast till honom.

  "JAg börjar med salladen" sa hon och log genuint. Han nickade, men så fort hon vänt blicken från honom himlade han med ögonen. Varför kunde hon inte bara lämna honom ifred någon gång?

  Femton minuter senare, hörde han hur ytterdörrens handtag trycktes ner, och han rynkade genast på ögonbrynen. Pattie och dem kunde väl inte vara hemma än??

*

  Taxin körde upp på uppfarten, och hon såg Justin och någon annans kontur genom köksfönstret. Hon log för sig själv, och tycktes inte kunna komma in fort nog. Hon öppnade bildörren innan den ens stannat, och småsprang den korta vägen fram till dörren. Hon tryckte ner handtaget, och kände lättnaden skäljas över den när hon märkte att den var olåst, och den utan preoblem gled upp.

  Rösterna som hon hört genom dörren, tystnade genst, och hon svängde till höger in till köket. Där stod Justin, och när han fick syn på henne log han som ett fån, uppenbarligen glad att se henne igen, och hon log snabbt tillbaka. Allt hände inom loppet av en sekund, och snart hade Sofia kastat sig runt Justins hals, tryckt sina läppar mot hans och till och med hunnit stöna hans namn.

Hur tror ni hon reagerar??

Haha, förlåt för sugig (är det ens

ett ord?!) uppdatering, men har varit

aningen upptagen i veckan.. Börjar

skriva på nästa direkt, har

faktiskt kommit på hur resten

av novellen kommer bli, och en prolog

för nästa till och med!!v Yay??

KOMMENTERA!!!

Yay för att loreen vann också!!

  "Vem var det?" frågade Cassie, och han svarade snabbt sanningen. HAn ville inte ljuga för henne, trots att hon antaglien skulle bli arg ändå, men inte lika arg som hon skule bli om hon fick reda på om han ljugit om det.

  Men hon blev inte arg, utan sa bara "Åh, jag är glad att det finns någon som tar hand om dig" sa hon, och han kunde höra hur han log. Fast ahn hade ju förstås Pattie, men han antog att hon inte räknades enligt Cassie..

*

  En månad har gått, och hon saknar Justin mer än hon hade anat. Det var helt otroligt faktiskt. Aldrig hade hon elat vara nära någon, på det sättet som hon nu vill. Att ha hans starka armar runt sin kropp, hans läppar mot sina.. En lätt rysning for uppför hennes ryggrad där hon satt längs med hamnen och målade av det fina landskapet på duken framför sig.

  Människor gick precis bako sig, men det var som om dem inte ens fanns till. Det hade varit lugnare med paparazzis än hon hade anat. Hon antog att dem inte orkade hitta henne hela tiden. Grekland var ett otroligt vackert land, och där hon nu befann sig på kreta, fanns det otroligt snällt folk.

  Suget tog tag i henne, och hon kollade genast runt sig efetr närmaste kiosk. Hon fick synpå en lysande nyonskylt mellan allt folk, och begavc sig genast dit, med duken bärandes en bit bort från kroppen. Varje dag fick hon ett sms med en gullig dikt från Justin, och hon ringde alltid för att tacka.

  Samtalen höll oftast på i timmar, och Justin hade sagt till hennes teelfonbolag matt skicka räkningen till honom, trots hennes protester, då räkningarna alltid var skyhöga.

  Hon kom in i den kokande kiosken, och gick genast fram till disken. "ett paket Marlboro, tack" sa hon snabbt, och mannen bakom disken grabbade snabbt ta gi ett paket. Hon betalade, och gick sedan tillbaka till hamnen på andra sidan gatan.

  Hon öppnade paketet och drog upp en cigarett. Hon tände den och drog genast ett bloss. Hon visste att Jsutin hatade när hoin rökte, men hon kunde inte motstå det. Det hände även att hon gick på puben, men drogern hade hon faktiskt slutat med.

  Hn sattesig på muren som sluttade ner i vattnet och betraktade horisonten. Det kändes overkligt att Justin fanns där ute. Han var så långt bort, men ändp bara ett telefonsamtal bort. Färgat håret blont, och topparna rosa hade hon även gjort. Hon älskade det, och Justin hade faktiskt godkänt det när hon skickat en bild till honom..

Börjar skriva nu!! kommer antagligen bli ganska kort, Och är borta väldigt mycket just nu och badar med kompiar osv. Det är ju så fint väder!! Can you blame me?? aja, hoppas det är okej iaf!!

  "Vad sägs som att lägga på en ny makeup på dig innan vi går?? Din förra är ju helt förstörd och jag tvivlar på att du vill att hela världen ska se dig i din panda look" sa han med sin mexikanske brytning, och hon skrattade, sedan gick dem båda skrattandes in på det - till skillnad från resten av stället - ganska stora badrummet.

*

  Han sjänk ner i den breda soffan och suckade. Det hade nu gått tre veckor sedan Cassie for iväg. Hon hade begett sig till Kreta i Grekland, och han visste att han inte skulle få se henne på ett bra tag. Det var mitten på augusti, och han kunde inte ha haft en sämre början på månaden.

  "Justin?" Sofias röst uppenbarade sig, och han kollade upp. Han kollade frågandes på henne. Hur hade hon kommit in i hans hem?? "Din mamma släppte in mig" svarade hon på hans osagda fråga.

  Han nickade, och reste sig upp för att kunna krama om henne. Kramen höll på aningen för länge för att bara vara kompisar enligt hans smak, men han valde att se förbi det. Sofia visste ju att han hade Cassie.

  Hon log stort mot honom, och han ryckte på axlarna. "Så vad vill du göra?" frågade han, och hon bet sig i läppen, i något som antagligen var menat att vara sexigt, men det enda han såg var en tjej, som han inte alls var attraherad av, som försökte få honom på fall, men det skulle aldrig fungera, då han var helt såld på Cassie.

  "Jag vet inte, bestäm du" sa hon med en silkeslen röst, och han gick medvetet bort mot köksdörren. Shoppa, tänkte han säga, men kom sedna på att han inte ville bli indragen  i en omklädningshytt när Sofia provade underkläder, och han skakade snabbt bort idén.

  "Vad sägs som Indiana Jones marathon?" frågade han, och hennes leende försvann för en kort kort stund, sedan återvände det, större än innan, och hon nickade entusiastiskt. 

  Ett mörkt rum, filmljud i bakgrunden, trång soffa, nej, "Jag ringer Caitlin och Christian, och frågar om dem också vill vara med." sa han, och sa det inte som en fråga, utan snarare som ett påstående.

  Sofias leende försvann nu permanent, och han gick in till köket och tog upp deras hemtelefon. Han slog vant in deras nummer, ohc signalerna gick fram. Inget svar. Fan också. 

  Sofia kom in  i rummet med ett stort leende på läpparna, och han undrade konfunderat om hon visste något han inte visste. "Jag kom på att Beadels familjen skulle till Hawaii den här veckan" dubbel fan. Han pressade ihop läpparna till ett tunt streck och visste inte riktigt vad han skulle säga. Hur kunde han glömma bort det??

  Telefonen började ringa, och han drog en lättnadens suck, fast tyst, så att inte Sofia skulle höra, han ivlle ju trots allt inte såra hennes känslor.

  HAn svarade efter andra signalen, och log stort när Cassies röst uppenbarade sig. "Cassie" sa han mitt i en utandning. "Vad glad jag är att du ringer" sa han, och hon ksrattade lätt. Hon hade verkligen inte en aning om hur glad han faktiskt var att hon ringt just då.

  "Jag saknar dig"  sa han, och hon slutade att skratta tvärt. "JAg saknar dig också." "Du är så långt bort" kontrade han snabbt, och hon suckade. "Jag vet. Önskar du kunde vara här med mig" sa Cassie, och han log stort.

  "Vem är det?" frågade Sofia löjligt högt, antagligen för att Cassie skulle höra, och hon visste ju redan vem det var, då han redan sagt hennes namn.

  "Cassie, du vet min flickvän som jag älskar?" sa han med sin mjukaste ton för att inte oroa Cassie, och besvikelsen drog över Sofias ansikte, innnan hon spann runt och lämnad erummet.

  "Vem var det?" frågade Cassie, och han svarade snabbt sanningen. HAn ville inte ljuga för henne, trots att hon antaglien skulle bli arg ändå, men inte lika arg som hon skule bli om hon fick reda på om han ljugit om det.

  Men hon blev inte arg, utan sa bara "Åh, jag är glad att det finns någon bsom tar hand om dig" sa hon, och han kunde höra hur han log. Fast ahn hade ju förstås Pattie, men han antog att hon inte räknades enligt Cassie..

Så, har otrolig huvudvärk, och svettas

fan som en gris i detta väder alltså. vSkulle

inte vara dumt att åka och bada nu. Puh, fattar

int ehur an klarar av att ha det såhär typ,

varje dag, trots att det är jävligt skönt oxå..

Kommentera meeeeraaaaa!! Du vet! (moahhaha)

  Hon gick sakta in i lägenheten igen. Och kollade sig runt. Var det verkligen värt det att vara borta från Justin. För det här?? Hon skakade bort tanken och intalade sig själv att det här var det bästa. Hon behövde kommam bort från sitt vardagliga liv ett tag. Frågan var bara hur lång tid ett tag skulle vara. Hon hade bokat en biljett till Grekland om en vecka, och hon hade bestämt sig för att bo på hotell istället, då hon hade börjat tjäna ganska bra på sina målningar, och Justin satte hela tiden in pengar på hennes konto, trots att hon bett honom att sluta.

*

  Hon gnuggade ögonen, och lade sig sedan ner i sin säng. Hon blundade, och försökte se sig själv och Justin framför sig, men det var näst intill omöjligt. Hon blev frustrerad och rynkade pannan. Hur svårt kunde det vara? Hon kunde ju lätt se Johan och hon själv framför sig så varför skulle hon inte kunna.. Åh. När det gick upp för henne, att hennes och Johans vänskap antagligen var över, ville hon inget annat än att bryta ut i gråt.

  Hon höll ett krampaktigt grepp om kudden, och lät tårarna blöta ner den. Hon skrek in i kudden. Förbannade sig själv för sina dåliga beslut. För sin oändliga otur. Och för alla gånger hon varit på fel ställe vid fel tid.

  Det knackade lätt på dörren, och hon frös till is. Hon hoppade upp ur sängen och sprang fram till spegeln. Hon såg inte så hemsk ut som hon förfarat, men det syntes ändå att hon gråtit. 

  Hon gick fram till dörren och kikade genom hålet. Där stod Andrés och log, och hon öppnade glatt dörren. "Vad har hänt med dig?" frågade han så snart han sett hennes ansikte, och kom in i lägenheten, och hon skakade på huvudet.

  "Jag hörde om dig och Bieber..." sa han, och hon började fnittra som en liten barnunge, och han skakade bara på huvudet.

  "Är det därför du gråter?" frågade han, och ddrog sin tumme över hennes kind. Så som Justin brukar göra. NEJ! Hon fick inte tänka på honom. Hon reste ju för att känna sig fri från allt vardagligt, och numera var han allt hennes vardag kretsade runt.

  Hon suckade, och satte sig ner i soffan. "Delvis. Allt som har med hemma att göra, är bara så jobbigt just nu. Allt utom Jusin då, vilket gör det jobbigt att vara borta. Jag saknar honom så jäkla mycket" sa hon, och Andrés nickade förstående.

  Hon log snett mot honom, och skakade sedan på huvudet. "Nee, jag behöver shopping. Nu. Är du på?" Andrés nickade uppspelt, och gick direkt till dörren, men kom sedna på andra tankar.

  "Vad sägs som attlägga på en ny makeup på dig innan vi går?? Din förra är ju helt förstörd och jag tvivlar på att du vill att hela världen ska se dig i din panda look" sa han med sin mexikanske brytning, och hon skrattade, sedan gick dem båda skrattandes in på det - till skillnad från resten av stället - ganska stora badrummet.

Så, hinner inte så mkt mer,

spenderar hela dagarna ute

i solen nuförtiden (höhöhö)

  "Va?" frågade hon, och hon hörde hur Justin suckade roat, och sa sedan "Med oss du vet" sa han, och hon log. Lättad att han ville göra det. Och att han tog upp det när Sofia var i rummet. "Hoppas det är okej med dig." "Det är mer än okej. Tro mig" svarade hon, och samtalet avslutades kort därefter.

*

  Hon la ner mobilen i fickan, och gick bort till sitt lilla klaustrobiska kök och satte på kaffekokaren. Hon hade aldrig varit en typisk kaffemänniska, men hon kände att det skulle behövas, då hon inte hade någon energi kvar i kroppen efter alla dessa sömnlösa nätter, då hon bara tänkt på Justin.

  Hon satte sig ner på en knölig stol ute på dne lilla balkongen med sitt nykokta kaffe i handen. Hon tog upp telefonen och klickade in sig på sin Radie Disney-app. Justinns röst strömmade ur högtalarna då han avslutade en mening.

  Efter åtaliga minuters väntan, kom frågan som hon så ihålligt väntat på, äntligen upp. "Du har sett mycket med Cassie Miller på sistonde" sa han, och följdfrågan var så uppenbar, att han inte ens brydde sig om att säga den. Justin skrattade sitt lättsamma skratt, och svarade sedan.

  "Joo, vi har spenderat en hel del tid tillsammans. Och ja, vi är faktiskt tillsammans, och jag tror det är det du menar?" sa han, och intervjuaren, som hon inte snappat upp namnet på, skrattade lätt, men det lät fruktansvärt ytligt.

  "Undrar vad dina beliebers kommer säga om detta nu då??" sa killen, och Justin skrattade lågt. "Jag hoppas att det inte ska bli alltför mycket hysteri om detta. Cassie är en helt fantastisk kvinna, självsäker och ja, helt enkelt underbar. Trots allt hon har gått igenom"

  En slags värme fyllde hennes bröst. Han pratade. Om henne. Inför - inte ens en fjärdedel - hela världen. Trots at hon visste att det skulle bli ett jäkla massa hysteri - vilket också innebar massvis med hot, och hat från hans fans riktat mot hon själv - var hon glad att han sagt det. Dem mer resonliga personerna skulle lyda hans råd. Förhoppningsvis.

  Helt borta i sina egna tankar, hade hon inte märkt att konversationen om henne börjat lida mot sitt slut, och den sista frågan poppade upp. "Så har du Cassie med dig idag, eller är det någon annan jag såg förut?" hon svalde, och Justin väntade ett tag innan han svarade. Antagligen tänkte han ut hur han skulle uttrycka det hela.

  "Cassie är faktiskt ute och reser för tillfället. Hon vill upptäcka världen, och hitta sig själv helt enkelt, så nej. Det är inte henne jag har med mig idag, utan det är en utav mina vänner, vid namn Sofia" sa han, och hon höll andan. Men intervjuaren bytte hyffsat snabbt ämne - och bort från sofia - och hon pustade ut.

  Intervjun led mot sitt slut, och hon hade knappt uppfattat, och hon påminde sig själv om att hon skulle gå in på deras hemsida och kolla in intervjun igen.

   Hennes kaffe var för länge sedan slut där hon satt på balkongen. Kalla brisar nådde henne, och solen var på väg nerför horisonten. Hon hade inte vågat gå in på twitter, rädd för vad hon skulle få se där. Och när Justin skickat ett sms där han skrivit hur hon nog inte skulle gå in på twitter på ett tag, hade hon fått sina farhågor bekräftade.

  Hon gick sakta in i lägenheten igen. Och kollade sig runt. Var det verkligen värt det att vara borta från Justin. För det här?? Hon skakade bort tanken och intalade sig själv att det här var det bästa. Hon behövde kommam bort från sitt vardagliga liv ett tag. Frågan var bara hur lång tid ett tag skulle vara. Hon hade bokat en biljett till Grekland om en vecka, och hon hade bestämt sig för att bo på hotell istället, då hon hade börjat tjäna ganska bra på sina målningar, och Justin satte hela tiden in pengar på hennes konto, trots att hon bett honom att sluta.

DET BLEV EN ÄNDÅ!!

YAY!!?! 

haha, kommentera, otroligt

lättad för att datorn slutade lagga,

puh!! trodde jag skulle få skaffa en ny,

(vilket jag inte har råd med just nu.. släsat

allt på kläder (<---typiskt mig))

KOOOMENTEEERA!!!

Och kolla in Lovestoriees.se och 

Inspodaily.se

Jo, vill börja med att säga att jag bloggar från mobilen då min dator typ laggar sönder, så det kommer nog inget kapitel idag, om det då inte mirakulöst fixar sig då ''/ MEN hoppas det är okej. Inte kul för mig heller vet ni ... Kommentera kapitel under så länge!! (kunde inte skriva kapitlet igårkväll heller elr då lagade datorn också.. Tävla skit också -.-' !!!