I FÖRRA AVSNITTET:

- ni kan komma in nu! sa jag.

-vad menar du med ni,, det är ju bara jag?? sa Melissa och slängde sig i min säng.

-Men jag trodde att det var farmor och farfar ju!!

-jaja, ta det lugnt, sa hon och gick ut. Lika bra det. Då hörde jag en bil köra upp på vår uppfart, jag tittade ut, men det var inte farmor och farfar utan det var..

FORTFARANDE NICOLES PERSPEKTIV:

.. Lucy!! Jag sprang ut ur mitt rum, ner för trappan och ut genom, ytterdörren. Mamma stod redan där och småpratade med Yvonne (Lucys mamma).Jag sprang rätt in i Lucys armar, eftersom vi inte hade träffats sen innan julafton, eftersom hon hade varit i Cypern över julen (Fuskigt, eftersom mamma inte vill att vi åker utomlans eftersom hon tror att solen ALLTID ger en hudcancer. Ibland är hon bara för mycket alltså).

- Heeej gummaan!! skrek hon.

- IIIIIIH!! sa jag och vi började hoppa runt i en ring. Då tittade pappa ut ur fönstret.

- Ta det lite lugnt där nere så ni inte stör grannarna!! Han hade den där lilla rynkan mellan ögonen som han brukar få när han är irriterad och arg. Såklart började jag och Lucy fnittra, men vi gick in i huset, arm i arm, tätt i hälarna på mamma och Yvonne, som konstigt nog, också gick arm i arm, äver fast båda två är närmare 40 nu. Antar att dem känner sig unga då??

-verkar som om dem har fått sig en liten melanålderskris. Viskade Lucy till mig, vi tänker verkligen likadant!!

-ahh kanske det. Sa jag och vi började fnittra igen. 

-Vad pratar ni om då?? sa Yvonne samtidigt som hon blinkade med ena ögat, vilket såklart fick mig och Lucy att skrata ännu mer. När vi kommit in stod det fika på bordet och vi satte oss ner och ropade ner Melissa.

-Skulle inte farmor och farfar hit idag?? sa jag efter en stunds småprat.

-nee, vem har sagt det?? sa pappa och jag kollade surt på MElissa. Det skulle stå henne dyrt senare. Medans jag planerade en hämdplan började de andra duka av. 

-Nicki, kom vi går och hyr en bra film.

-visst vad vill du se?? sa jag samtidigt som vi gick ut ur huset och bort mot min moppe som jag fått i femtonårspresent av Melissa. 

-hmm, jag vet inte, vi kanske ska se saw??

-visst,, vi har ju BARA sett den fem gånger redan, sa jag med sarkastisk ton och vi båda började skratta samtidigt som vi körde ut från uppfarten. Om våra mammor hade sett att vi åkte utan hjälm hade våra mammor dödat oss, därför hade vi på oss dem.... tills vi kommit utom synhåll från huset, vilket inte var särskilt långt eftersom det var VÄLDIGT många höga tre-fyra våningshus där jag bodde, vårat två våningshus såg ganska litet ut ifall man jämförde med alla dem husen. vi svängde runt hörnet och såg.....

__________________________________________________________________________________________________

Kmr inte skriva så långa episoder eftersom mitt internet alltid suger i slutet av månaden och det tar väldigt lång tid att skriva en episode, men vad tycks?? bilderna får nog komma efter nyår,, har som sagt dåligr internet just nu..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...