-Hejj,, är det du som är Nicole??

-Jaa, det är jag. Sa jag och kollade på Lu, som oxå lyssnade.

-Okej bra, han vill nämligen att du ska vara one less lonely girl, är det okej??

Jag kollade snabbt på Lu som nickade ivrigt.

-Självklart. Sa jag och log stort.

-Bra, kom med här, sa hon och jag följde efter henne backstage.

-Okej, du ska bara stå här, sen kommer dansarna och hämtar dig och sätter dig på en pall. 

-Okej, sa jag.. Och efter några minuter hörde jag hur One Less Lonely girl började spelas...

(Sen kom en video på OLLG, kolla in förra episoden om du vill se den igen ;))

LUCYS PERSPEKTIV:

Nicole gick iväg och jag förberedde kameran för att kunna filma hela låten.

 Jag hörde intromelodin börja spela och jag satte på kameran(kolla in förra episoden för att se videon ;)). Första delen var det bara justin som dansade runt, men mot slutet kom Nicki ut och hon såg urgullig ut!! Jag skrek, och det gjorde alla andra också. Justin kom ner från överdelen på scenen och sprang ner till Nicole. Först gav han ju henne blommorna sen gick han runt henne ett tag, sen började han veva med armarna, sen gick han tillbaka till Nicole, och sen var låten slut. Nicole letade efter något i publiken, sen kollade hon in i mina ögon och log, innan hon gick av scenen.

*  *  *

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag gick av scenen och ut i publiken igen, jag hade försökt merorera var Lu stod, men det var lättare att hitta där uppe på scenen. Jag trängde mig fram mellan tjejerna som bara blev vildare och vildare efter varje låt.

-Ursäkta mig, kan jag få gå förbi, upprepade jag hela tiden men fick bara bitchblickar tillbaka, kanske var det för att jag hade fått krama Justin uppe på scenen eller så var det för att jag var tvungen att knuffa förbi mig dem, efter kanske två låtar såg jag Lu hoppa upp och ner och skrika bakom en kort tjej som var i kanske tioårsåldern eller något.

-Luuuuu!! Skrek jag så högt jag kunde, men jag hördes ändå inte pga den höga musiken och alla skrikande tjejer (insklusive Lu) Så jag var tvungen att knuffa mig förbi den lilla tjejen också, och när hon kollade bak såg hon jättesur ut.

-Föörlååt!! Sa jag och hon såg inte lika arg ut längre, men hon bitchblickade mig fortfarande. Jag kom fram till Lucy och knackade henne på axeln och hon hoppade till och vände sig om.

-Vad var det som tog dig sån tid att komma hit?!? Skrek hon.

-Joo, först av allt var det inte så lätt att hitta dig, och sen avr jag ju tvungen att knuffa mig förbi alla.

-Okej, sa hon snabbt, log och började sedan att hoppa igen, och jag var inte sen med att göra detsamma, och under resten av konserten hade jag och Justin faktiskt ögonkontakt flera gånger. Kunde jag säga till Luom vad han hade gett mig samtidigt som blommorna,, eller ja, gett och gett, han hade mer utav tryuckt ner den i min hand och viskat......

________________________________________________________________________________________________________

JÄTTEKORT jag vet -.-' ,em hade egentligen ingen lust att skriva idag, är helt slut efter skolan, så tog mig en liten tupplur i soffan när jag kom hem, och vet inte om det kommer någon del imorn, kanske inte hinner pga träning. Vill också ha minst 1 kommentar innan nästa del,, så jag har något att peppa mig med,, kanske kommer en del imorgon (även om det blir en kort pga tidsbrist) om jag får tillräckligt med kommentarer, så kommentera för mera   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...