-Okej, sa hon snabbt, log och började sedan att hoppa igen, och jag var inte sen med att göra detsamma, och under resten av konserten hade jag och Justin faktiskt ögonkontakt flera gånger. Kunde jag säga till Luom vad han hade gett mig samtidigt som blommorna,, eller ja, gett och gett, han hade mer utav tryckt ner den i min hand och viskat......

NICOLES PERSPEKTIV:

Och viskat "ring mig". Jag log och stoppade ner handen i fickan, där lappen låg. Jag hade inte vågat ta upp den än, dels för att ingen annan skulle se den och dels för att jag var rädd att jag skulle tappa den.

*  *  *

LUCYS PERSPEKTIV:

Hela vägen hem hade Nicki kollat ut genom fönstret, leendes, jag visste att hon dolde något för mig, men vad var det?? Jag trodde att vi berättade allt för varandra?? Bilen stannade och jag tittade ut genom fönstret, mitt hus. Mitt hemska hus, som jag hatade mest av allt, bara för att det är så långt bort från alla andra hus, våran närmsta granne är ungefär en halv km bort, och det är några gamlingar, och då bor vi ändå bara några km från ATL, där alla mina vänner bodde.

-Första stoppet. Log Jasper och jag skrattade till och gick ut ur bilen,

-Jag lämnar tillbaka kläderna nästa gång vi ses då. Sa jag till Nicole, och stängde dörren. Jag väntade tills deras bil hade kört runt hörnet innan jag vände mig om mot huset.

(lyssna samtidigt)

huset jag hade växt upp i , huset jag älskade, ända tills Nicki och jag hade börjat högstadiet, i olika skolor, och vi hade träffats mindre och mindre, ibland kunde jag se henne på stan med massa andra vänner, medans jag går där i butikerna helt själv, för på min skola, där var jag utanför, jag hade bara några få vänner, som också var utanför, men vi träffades bara  i skolan. Jag tog ett djupt andetag och började gå uppför uppfarten. Mamma öppnade dörren och kikade ut innan jag hade kommit fram. Jag log. Hon kom fram och kramade om mig. 

-Det är mat om två timmar.

-Okej, sa jag och gick upp för trappan till mitt rum. Jag stängde dörren och gick fram till datorn. Jag satte på den och loggade in på Facebook. Jag gick in på Nicoles sida, mer än 800 vänner... Själv hade jag knappt 80. Jag loggade ut och satte på Innan jag kände dig på spotify. Min favoritlåt. En tår rann ner för min kind samtidigt som jag blickade ut i mitt rum. Det kom snabbt fler. Jag tänkte på hur det var på mellanstadiet, då vi gick i samma klass. Jag log men snyftade snabbt till. Vi hade varit som systrar, varenda j*vla dag. Nu var vi nästan som främlingar, vi träffades nästan bara en gång per månad. Och ibland var det inte ens länge. Vi hade olika intressen numera. Jag kommer ihåg när vi hade planerat framtiden tillsammans. 

-Vi flyttar till New York tillsammans, lovar du det? Sa Nicole, log, och tog tag i min hand.

-Självklart. Nicole fnissade till när en av killarna i vår klass gick förbi. 

-Och så ska vi ALLTID vara bästa vänner, fortsatte hon sedan.

-Jaaa, såklart!! Sa jag och drog med henne till de andra tjejerna i vår klass.

-Får vi vara med och hoppa hopprep? frågade jag.

-Självklart sa Rebecka och log. (Ja samma Rebecka som nu går i Nicoles klass) 

Jag kollade på Nicole och jag kommer ihåg att jag tänkte att det alltid skulle vara vi. Tydligen hade jag haft fel...

________________________________________________________________________________________________________

Så,, första delen på ett par dagar nuu, ni får vara beredda på att det kanske nt kommer komma en per dag för jag har ju skolan och läxor och fotboll, kompisar och såna saker också men här iaf del 12!!! Kul ju!!!Kommentera

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...