Klockan var nu kvart i två och jag skulle precis lämna studion efetr en lyckad intervju. Jag hoppas att Nicole fattat - om hon ens hade sett den - att jag var tvungen att säga att vi bara var vänner innan jag visste vad vi egentligen betydde för varandra. Och om jag sagt att vi dejtade hade hon bara fått massa hatmeddelanden från mina fans. Ibland kunde dem vara riktigt elaka. 

Jag kunde se att hon ätit frukost och läst lappen, eftersom den nu låg på köksbordet. Jag ringde henne för att kolla var hon var någonstans. Efter ett antakl signaler svarade hon....

HANNAH'S PERSPEKTIV:

Efter samtalet jag fått från en ledsen Nicki hade jag ställt in dagens alla aktiviteter, t.o.m dejten. men just nu var jag tvungen att hjälpa min väm. Min bästa vän. Hon somvet alla mina hemligheter, och som har hjälpt mig igenom mycket. Jag var skyldig henne det här. Jag har alltid varit den pratglada typen, men bakom skratten, var jag bara en rädd tjej, rädd för att behöva möta världen ensam, men efter att jag hittat Nicki hade jag känt mig trygg, och jag hade även vågat mer.

(bilden till höger är en bild dem visade på Ellen show när dem pratade om Nicki säger vi ;))

Och efter att hon berättat allt om Justin och intervjun, som jag hade kollat på i mobilen på Youtube i taxin på väg till henne, hade jag tröstat henne hela dan..

-Han var säkert tvungen att säga så innan han visste vad ni var med varandra, och om han sagt at ni dejtade hade du antagligen fått massa hatmeddelanden m.m Fortsatte jag, och jag tror det var den mest troliga saken jag sagt på hela dan.

baby baby baby oooh like baby baby baby nooo...

Började hennes mobil låta och på skärmen stod det Justin <3. Jag log och gav henne mobilen.

-Ska jag svara?? Sa hon tvekandes.

-Självklart!!! Sa jag övertygande. Hon tog ett djupt andetag.

-Okej... Sa hon och svarande.

NICOLES PERSPEKTIV:

-Hej. Sa jag tveksamt efter att jag tryckt på den gröna luren.

-Hey, sa Justin.Var e du??

-Hemma med Hannah. Sa jag, nu mer självsäkert.

-Såg du intervjun?? Frågade han och man kunde höra att han log.

-Aaah... Sa jag och rösten tonade bort..

-Jo det där om oss. Sa han och betonade oss. Du vet att jg var tvungen att säga så va??

Jag fnös tyst.

-Jo visst. Sa jag och lät lite bitchig på rösten.

-Jag lovar!! Sa han.. Kan jag komma över??

-Jag vet inte, vänta lite. Sa jag och kollade nu på Hanna samtidigt som jag höll handen för mobilen. 

-Är det okej om Justin kommer hit??

-Sjäälvklart gumman. Sa hon och kramade om mig lite lätt.

-Aaah, okej, sa jag, nu mot telefonen och Justin. Du kan väl komma över.

-Aah, bra, jagär därom en kvart, max.

-Okej, syns då. Sa jag

-a, hejdå. 

Piip.piip.piip Började telefonen låta efter att han lagt på.

-Vill ni vara ensamma sen kanske?? Frågade Hannah samtidigt som hon reste sig upp från soffa.

-Jag vet inte.. Sa jag och log snett.

-Jag kan stanna så lände su vill. Jag kommer aldrig lämna dig vet du... Du kommer ALDRI vara ensam. Sa hon och jag gav henne en bautakram.

*  *  *

-Hejdå!! Sa Hannah en kvart senare vid dörren och jag vinkade henne hejdå. Precis då taxin åkte iväg kom Justins taxi, och jag stannade kvar i dörren för att inte behöva öppna den igen. Han gick ut från taxin och betalade, sedan gick han mot mig och vi hejade på varandra genom att kramas.

-Kom in. Sa jag och vi gick in i mitt vardagsrum. 

-Sitt sa jag och nickade mot fåtöljen mittemot min egen.

-Såå, började han, du tror mig inte alltså?? Sa han och jag kollade ner i golvet.

-Asså, jag vet inte, jag vill ju tro dig och så men.. Mer hann jag inte innan han hade rest sig från sin fåtölj, kommit mot mig och pressat sina läppar mot mina.

-Tror du mig fortfarande inte?? Frågade han efter att ha avslutat kyssen..

________________________________________________________________________________________________________

Sådär!! haha, nuhar ni två att läsa när ni kommer hem,, om ni nu inte är sjuka, skolkar eller jaaa, vad vet jag ;)??? Kommentera

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...