-Haha, nee, jag tar det som det kommer istället, sa jag, räckte ut tungan och började gå mot utgången, då bussen hade stannat utanför skolan. Jag suckade och Hannah slöt snabbt upp vid min sida. Alla kollade mot oss, då vi var ganska populära här på skolan, och jag såg några tjejer som pekade på mig. Undrar varför... Men jag behövde inte undra så länge då en tjej sprang fram till mig och frågade om det var sant att jag kände Justin Bieber, jag svarade bara genom att säga "det har inte du med att göra", såklart sa jag det så snällt som jag kunde, då jag inte ville vara spydig mot någon..

NICOLES PERSPEKTIV:

Vi gick in genom skolans portar och styrde stegen mot våra skåp, som låg nästan brevid varandra, det var bara ett skåp emellan, Alex hette han som hade skåpet, och han var lagkapten för rugbylaget, och därmed skolans populäraste - och enligt dem flesta även snyggaste - killen i skolan. Han hade försökt stöta på mig en gång, men jag har alltid tyckt att han var en självupptaget ego, så jag antar att det inte direkt fick önskad effekt eftersom han inte försökt någonting sen dess. Jag kollade på schemat, åh neej, vi hade Kemi första lektionen, jag suckade och tog snabbt ut mina böcker, sedan stod jag och väntade på att Hannah skulle bli färdig också. Medans jag väntadesåg jag Clark, jag suckade och sa snabbt till Hannah:

-Jag ska bara göra en snabb sak, men vi ses inne på lektionen sen. Jag log mjukt, så mjukt jag kunde med tanke på att själva djävulen stod på andra sidan korridoren.

-Ahh, okej, syns. SaHannah tillbaks, kramade mig och susade sedan iväg mot Lovisa och Ellen, Två tjejer vi brukadehänga med ibland. Jag gick med säkra steg mot Clark. En av hans kompisar - där bl.a Alex var med - petade honom på axeln och nickade sedan mot mitt håll, han vände sig om.

-Heey. Sa han med ett leende. 

-Hej, sa jag snabbt tillbaka och stannade framför honom.

-Ey, vi måste snacka, kom.. Sa han och drog mig i armen. 

-Syns på lektionn, sa han sedan till sina kompisar. Han drog med mig in i en städskrubb - det enda stället på hela skolan där man kunde prata utan att någon varken såg, eller hörde en - 

-Vad?!? Sa jag irriterat efter att ha stängt dörren.

-Du jag antar att du och Lucy sett bi...

-Bilderna på facebook menar du?? Där du och Tony står och hånglar med varsin tjej?!? Sa jag och betonade Tony med en elak ton, nästan som om han var sopor.

-Jaa, jo, ehmm, vi var fulla och..

-Jaså?? Vem fan var det som skrev att det var en alkoholfri fest då??

-Men han var ju fan tvungen för våra morsor vettu.

-Nej, jag vet faktiskt inte!! Och hälsa Tony att jag aldrig mer vill se honom igen!! Sa jag och började gå mot dörren.

-Vänta. Sa han och tog tag i min arm. 

-Vänta på vad?? Sa jag och kollade bak på honom, ja, efter att jag stannat då.

-Jag kan förklara.. Och Tony har försökt ringa dig men han säger att du inte svarar, varför?? Svara bara på det sen får du gå. Sa han och kollade med sorg i blicken.

-För det första: Jag vill inte prata med honom efter det han gjorde mot mig, och för det andra: Jag har träffat en ny, och det har även Lu jort så lämna henne ifred. 

-Ha-ar ho-on träffat någon ny?? Stammade han viskandes fram. Han kanske verkligen ångrade sig? Fast Lu förtjänar SÅ mycket bättre än någon som går och håller på med andra tjejer när hon inte är med.

-Ja, någon som Förtjänar någon som Lucy!! Sa jag, sedan rusade jag ut ur städskrubben och lämnade en darrandes Clark bakom mig. Han förtjänade det!! Och det gör Tony också! Skolklockan ringde och jag gick mot mitt klassrum. Jag kom fram precis innan tredje signalen kom - då man verkligen måste vara inne i sitt klassrum - Efter en halvtimme på - den otroligt tråkiga - lektonen hade Clark fortfarande inte kommit, hade han skolkat pga det jag sagt till honom. Aja, jag orkade faktiskt inte bry mig just nu. 

 Rsten av dagen gick långsamt - även om den bara var fram till elva. 

-Ska du träffa Justin nu eller?? Sa Hannah och kollade på mig, ja, då vi satt i skolbussen igen alltså. 

-Ah, just det ja, jag skulle ju ringa honom när jag slutade skolan, sa jag och tog upp min mobil. Jag slog snabbt in numret, som jag nu hade lärt mig utantill, vilket är ganska fantastiskt då jag inte ens kunde min systers nummer utantill. Jag tryckte på grön lur och signalerna gick fram.

-Heyy. Sa Justin i andra änden efetr bara några ynka signaler.

-Hej, det är Nicki. Sa jag.

-Kan jag komma över direkt?? Frågade han snabbt. JAg har en överraskning till dig.

-Haha, okej, jag sitter på skolbussen nu och är hemma om kanske fem minuter eller något.

-Ah, okej, syns snart då. Sa han och vi la på.

-Så han kommer hem till dig?? Sa Hannah och kollade nyfiket på mig. 

-Japp, han ska åka direkt. Sa jag och log stort.

-Så, hur är det emallan er egentligen?? JAg menar är ni bara vänner eller?? Sa hon nyfiket

-Sanningen är att, jag drog ett djupt andetag, jag vet faktiskt inte.

-Så vad vill du vara då?? 

-Det vet jag inte heller, sa ajg och drog på munnen. 

-Okej, sa Hannah och började prata om något annat, och efter kanske sex minuter stannade bussen utanför mit hus. Jag såg att Justin redan var här, då han satt med hoodie, solglasögon och allt på trappan upp till dörren, jag log ochbörjade gå mot honom.

________________________________________________________________________________________________________

Så!! Ganska mycket text i den här!! Första skoldagen avklarad alltså!!! Vill ha en kommentar innan nästa!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...