-Så, vem är rektorns dotter då?? Sa jag och hon nickade mot ett bord i ett hörn.

-Hon i den blåa tröjan där borta. Jag kollade dit och såg en tjej med brunt hår och tandställning - det såg iallafall ut som det här ifrån - som satt aldelles själv där borta.

-Hon brukade vara skolans populäraste tjej, men sen så började hon vara jätteelak mot alla så ingen gillar henne längre. Jag nickade lätt och började prata om gulliga killar istället, och vi kom snabbt in på ämnet Jonathan.

NICOLES PERSPEKTIV:

ONSDAG MORGON:

Jag hade låtsats vara sjuk idag för att slippa gå till skolan, och sedan väntat tills mamma, pappa och Issa hade åkt, sedan hade jag ringt Justin, och då var klockan bara strax efter åtta.

-Heyy, svarade Justin och man kunde höra på hans röst att han var nyvaken.

-Hej, förlåt för att jag ringer så tidigt, men vill du ses? Du åker ju ikväll.

-Självklart vill jag ses!! Men borde inte du vara i skolan idag? 

-Joo, men jag låtsades vara sjuk för att kunna träffa dig. HAn skrattade till lite lät och sa snabbt

-Okej, jag kmr till dig om .. en halvtimme, funkar det??

-Ah, det blir bra, syns då.

-Ses. Sedan la vi på och jag satte mig ner vid det uppdukade köksbordet. Jag tog upp en macka ur brödrosten och började bre på marmelad. Jag tog en tugga samtidigt som jag reste mig från stolen och gick ut till vardagsrummet. Väl där satte jag mig ner i fåtöljen och slog på TV:n. Jag satte nästan mackan i halsen när TV:n sattes på helt. Hannah var med på nyheterna. Hon och några andra från skolan var med i något slags program. Jag kollade på dem andra från vår skola, och noterade att en av dem var Sydney. En ganska schysst tjej, men inte min typ. Jag gick upp till mitt rum för att kolla om Hannah sagt något om det här, och jag hade faktiskt fått ett sms från henne där hon hade skrivit just att hon skulle vara med i någon frågesport idag. Hon hade också undrat var jag var. JAg skrev snabbt ihop ett svar där det stod:

Är "sjuk" hehe, tänkte

vara lite med Justin

idag, han åker ju ikväll ''/

Hoppas det går bra.. Puss

Jag gick ner till köket igen och började plocka bort allt som stått framdukat åt mig. Plötsligt ringde det på dörren och jag kollade ner på mitt nattlinne. Typiskt att jag skulle vara så dålig på att planera! Jag suckade men gick och öppnade ändå. Jag fick väl byta om när han hade kommit in eller något. Jag öppnade dörren och där stod Justin. Helt uppklädd och jag rodnade och kollade ner på mitt nattlinne igen. Han skrattade men steg ändå in i hallen, sedan kramade han om mig. Jag ursäktade mig för att gå och byta om men han höll fast mig istället.

-Varför får jag inte gå och byta om?? frågade jag och putade med underläppen.

-Därför du kommer byta om till vanliga kläder.

-Och?? frågade jag och höjde nu på ögonbrynen istället.

-Vi ska ut och äta på resturang till lunch senare. Sa han och började gå uppför trappan till min garderob. JAg följde efter och när jag kom in i mitt rum var han inte där.

-Justin?! Ropade jag och då kunde jag höra hur han skrattade innifrån min wic. Jag gick dit och såg honom hålla upp en vit klänning framför sig. Bakom honom såg jag kaoset han hade ställt till med när han hade letat efter den. Jag skrattade till och tog klänningen. Sedan kolladejag bara på Justin.

-Vad? Sa han efter ett tag.

-Justin.. Sa jag ochfortsatte att kolla på honom. Jag la huvudet på sne och sa det igen.

-Justin.. Han suckade och gick ut ur rummet så att jag kunde byta om. Jag drog av mig mitt nattlinne och satte på mig klänningen. Sedan ställde jag mig framför spegeln. Den satt perfekt. Jag hade köpt den för Julavslutningen egentligen, men då hade jag blivit sjuk så jag hade aldrig fått någon chans att använda den efter det. Jag log och letade sedan fram ett par vita högklackade och ett par vita runda örhängen. Jag gick ut till mitt sovrum, där Justin satt på min säng och höll på med sin mobil, men så fort han hörde mig kollade han upp och kollade gillande på mig från topp till tå. Jag log och gick bort till mitt sminkbord och tog upp min mascara. 

-Du vet, du ser mycket bättre ut utan allt det där. Justin hade nu ställt sig bakom mig där jag satt på pallen framför spegeln - och bordet. Jag log och började skratta lite lätt.

-Jo, visst.

-Men det är ju sant! Utbrast han och slog ut med armarna, innan han gick bort till min säng och höll på med sin mobil igen. Jag drog på mascaran och pudrade sedan på lite foundation. Och till sist tog jag på lite läppglans på mina läppar, som förresten alltid var himla torra på vintern. Jag gick upp från stolen och gick fram till sängen och la mig bakom Justin.

-Vad gör du?? Frågade jag och kollade på hans mobilskärm.

-Försöker klara den här banan. Sa han och sträckte ut tungan igen, så som man gör när man är riktigt koncentrerad. 

*  *  *  

-Kom nu, klockan är snart ett och jag har reserverat ett bord klockan halv två. Sa Justin och kollade ner på sin klocka med jämna mellanrum medans jag tog på mig min jacka. 

-Jajaja.. Sa jag och gick ut ur huset. Vi satte oss i hans hyrbil och började köra mot restaurangen. Jag sneglad epå Justin då och då, jag kunde inte stå emot...

*  *  *

JUSTINS PERSPEKTIV:

Lunchen hade blivit succé, men nu var det dags att säga hejdå. Både jag och Nicole stod inne på en toalett på flygplatsen (så att inte alla paparazzis skulle se oss) och grät. 

-Vi kommer synas snart igen. Sa jag och försökte lugna ner henne, och mig själv.

-Lovar du?? Sa hon och snyftade till.

-Ja, självklart, och vi kommer prata med varandra, både i telefon och skype Vaje dag. Sa jag och betonade ordet varje. Hon snyftade till och kramade om mig igen. Hur skulle jag kunna klara mig utan henne? Efter yttligare ett tag med lugnande ord från varandra, och massa kyssar senare stod vi framför spegeln och jag försökte få det se ut som om jag inte hade gråtit. Efter yttligare ett par minuter insåg vi båda att det var omöjligt och vi satte på oss ett par solglasögon var, och jag drog på mig min keps. Jag gick ut ur toalett-rummet med armen runt hennes axlar och vi gick fram till dem andra i mitt crew, där vi var tvungna att skiljas åt. Jag kunde känna hur tårarna brände bakom ögonlocken, men jag gjorde allt för att försöka hålla dem tillbaka. När vi kom fram, vände jag mig mot Nicole och kysste henne, för sista gången på vad som skulle komma att bli flera veckor, och brydde mig inte längre om om paparazzin såg oss. Jag kände hur en sista tår rann nerför min kind samtidigt som hon började gå ifrån oss. JAg kollade efter henne så länge jag kunde se henne, sedan drog Kenny och dem andra med mig mot flygplanet...

 Under hela flygresan hade jag bara suttit där, lyssnat på musik och tänkt på Nicole. Jag hade varken ätit, druckit eller pratat med någon under hela resan. Men nu var vi framme i Brasilien, och det var dags att ta på sig mitt fake-leende igen...

________________________________________________________________________________________________________

Sådär ja!! Haha, typ suttit och skrivit den här i flera timmar, hade slut på fantasi, lite hjälp kanske??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...