-Vad håller ni på med här borta egentligen. JAg vände mig om och där stod Pattie. Även hon började skratta åt mig och kom t.o.m in och gjorde gimme-five med Justin, och sedan Kenny. Olikt henne, men hon försökte väl med allt bara för att göra Justin glad igen...

NICOLES PERSPEKTIV:

1½ VECKA SENARE:

Här stod jag, Nicole Andersen, i Paris, staden av kärlek och romanser.. Jag stod högst upp i eiffeltornet och kollade ut över staden. Justin skulle komma hit imorgon, för att ha konsert, så jag hade tänkt överraska honom med att vänta på honom på hotellet imorgon.. Jag hade varit så ledsen hela tiden sen han hade åkt, så i förgår hade mamma tagit fram en tur och retur biljett till Paris till mig och sagt "Justin kommer vara där.. Ring Scooter, han berättar mer". Sedan hade hon bara lämnat rummet och lämnat mig där. JAg hade självklart ryckt upp telefonen ur fickan och ringt Scooter direkt. Och han hade berättat på vilket hotell dem skulle bo på, och vilken tid dem skulle vara där. Jag hade hoppat runt i mitt hus, ringt runt till alla mina närmsta kompisar och gråtit. Nu, till skillnad från alla dem andra tårar som runnit nerför mina kinder under den senaste veckan, var det glädjetårar. Jag skulle få träffa Justin!! Självklart hade ju skoldagen innan jag skulle åka varit helt olidlig, då jag bara velat åka till flygplatsen och ta första bästa plan till Justin.. Jag tog ett djupt andetag. Jag vänd emig om och kände hur något kallt spred sig över min bröstkorg. 

-excusez-moi! Hörde jag hur en tjej sa och jag kollad eupp på den chokade tjejen, som inte såg ut att vara med än tio år gammal. 

-It's okay. Sa jag och jag kunde verkligen se hur lite hon förstod. Alltså ingenting.

-Ça ne fait rien, sa jag då istället. Och hon log och sprang sedan förbi mig och in i en mans famn. Antagligen hennes pappas. Jag kollade Jag suckade men ställde mig i kön till hissen ner. Jag måste nu ut och köpa någonting nytt. Då jag hade tänkt ha på mig den här imorgon när jag träffade Justin.

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag gick av scenen efetr ett lyckat framträdande och gick in i min loge, bara för att slänga mig i soffan. Efter bara några minuter kom Scooter och Mama Jan in och sa att jag gjort bra ifrån mig.

-Var är mamma?? Frågade jag efter ett tag och kollad emig runt i rummet.

-Hon var tvungen att åka till Paris en dag i förväg för att fixa ett par saker bara. Sa Scooter och ryckte på axlarna.

-Jaha, okej. Sa jag och började undra på vad hon gjorde.

*  *  *

Jag gick och la mig i min säng och tog upp mobilen för att ringa till Nicole, då jag visste att detvar mitt på dagen hemma hos henne.

-Hallå?? Sa en nyvaken Nicole.

-Hej, nyvaken eller??

-Jaa, jag var lite trött bara, hur mycket är klockan hos dig förresten??

-Kväll. Sa jag och orkade inte kolla p klockan  för att se vad den var på pricken. Set enda jag visste just nu var att jag var riktigt trött.

-Aah, okej, men jag måste ha något att äta men vi se.. Hörs imorgon.

-Ah, hejdå. Sa jag och hörde hur det började pipa i luren. Vad dvar det hon hade börjat säga men sedan ångrat sig?? Jag hann inte undra särskilt länge då jag bara några minuter efteråt somnade in..

NÄSTA DAG:

-Vaaaknaa!! Hörde jag samtidigt som jag kände att någon kastade kuddar på mig.

-Haha, slutaa!! Skrattade jag fram pch öppnade ögonen. Där stod Kenny.

-Vi ska åka till flygplatsen om .. Började han och kollade på sitt armbandsur. .. 5 minuter. Jag flög upp ur sängen och drog på mig ett par byxor.

-Varför väckte ni mig inte?!? Halv skrek jag medans jag rusade runt i rummet och packade ihop allt jag slängt ut på golvet.

-Låt mig. Sa Kenny ochböjade plocka upp saker och lägga dem i mina väskor.

-Tack. Sa jag och drog av mig min sov-t-shirt och drog på mig en lila t-hirt med trycket "I'm with stupid" Som jag fått av Ryan änr jag träffat honom senast.

NICOLES PERSPEKTIV:

EN FLYGTUR SENARE:

Jag stod där i Justins hotellrum med en ros i min hand och med Pattie i hotellrummet brevid. Pattie som kommit hit en dag för dem andra för att hjälpa mig. Jag hörde hur någon stoppad ein en nyckel i låset och vred om. Sedan såg jag hur handtaget trycktes ner. Allt gick islowmotion. Precis som i en skräckfilm där monstret snart ska ta dig. Fast den här gången var det inte ett monster. Den här gången var det Justin, killen som jag var helt makalöst förälskad i. Jag log vid tanken om att det bara var ett par sekunder kvar tills jag fick se Justins ansikte på riktigt igen. Hans ögon, hans hår, och hans läppar... Dörren öppnades och där stod han. Han kollade rätt in i mina ögon och hans mun var halvt öppen. Jag sprang fram till honom. Inte så som jag planerat, men jag kund einte hålla mig längre. Jag bara Måste få röra vid honom igen. Veta att allt faktiskt var Sant och ingen Dröm..

-Heyy. Sa Justin och omfamnade mig. Jag kände hur han gosade in sig i mitt hår och jag log in i hans tröja.

-Jag har saknat dig, fyllde han sedan i.

-Jag har saknat dig också. Mer än du anar.. Svarade jag på det.

-Jag tror jag vet hur det känns.. Sa han och placerade sin hand på min haka och lyfte upp mitt huvud så jag såg in i hans ögon. Sedan lutade han sig fram och våra läppar möttes. Sedan särades mina läppar och våra tungar möttes och kyssen övergick från kärlelsfull till passionerad...

________________________________________________________________________________________________________

Tänkte att det inte var så spännande att få läsa om deras tid ifrån varandra så jag hoppade ju helt enkelt bara över den tiden.. Yay?? Kommentera 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...