-Du vetalla mina hemligheter, utom en. Jag rynkade på pannan..

-Vad är det förnågot??

-Jo ... började hon och precis när jag skulle få reda på vad det var kom Ryan inrusandes och skrek:

-Kom fort!! Det är Nicole!! Mina ögon spärrades upp och jag sprang efter honom..

RYANS PERSPEKTIV:

NÅGON MINUT TIDIGARE:

Pattie och Justin gick in i rummet bakom receptionen, och resten av oss gick ut genom dörrarna och började gå över gatan för att komma till parkeringen. Vi började gå, och först hör jag en hög smäll, och det nästa jag hör är hus mamma Jan skriker högt.. Jag vänder mig om och ser Nicole ligga där, blodig på marken.

-Ring ambulansen någon!! Skrek Malin samtidigt som föraren steg ut ur bilen. Han blödde över hela ena armen, och grubblade något ohörbart sedan svimmade han och låg där på marken. Jag började springa in igen för att säga till Pattie och Justin vad som precis hänt. Justin skulle inte bli glad.. Jag ryckte upp dörren till rummet och jag märkte att jag avbröt Pattie mitt i en menig.

-Kom fort!! Det är Nicole!! Skrek jag panikslaget och började springa ut igen, fast jag kom inte långt innan Justin sprang om mig.. Jag kom ut precis i tid för att se Justins reaktion. Jag kunde se hur han kämpade emot tårarna, samtidigt som han sjönk ner vid Nicoles sida. Paparazzin kom springandes från alla håll när dem såg vaad som hänt och började genast slänga ur sig alla sorters frågor.

-Vad har hänt??

-Vem är hon? 

-Är ni ihop?!? Jag suckade nervöst. Hur var det med Nicole egentligen?? Jag hörde sirener komma närmare och jag antog att någon hade lytt Malins råd om att ringa ambulans, om hon nu inte gjort det själv.

 Ambulanssjuksköterskorna sprang ut ur ambulansen och kom springandes mot Nicole, och strax därpå kom en till ambulans, och dem sjuksköterskorna sprang istället mot den avsvimmade mannen som låg där på gatan.

 Sjuksköterskorna lyfte upp Nicole på en bår, som dem i sin tur lyfte upp och in i ambulansen. Justin fick åka med. Och när jag såg hans ansikte grät han. JAg kollade med medlidande på honom, sedan började alla springa mot bilarna, så vi också kunde åka till sjukhuset. Pattie var den som sprang snabbast dit, och jag kunde se att hon också fällt en tår eller två..

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag öppnade ögonen och kollade runt mig. Jag var på en äng, en äng jag kände igen. En äng pappa alltid tagit mig till på sportlovet och campat på. Men ingen annan var där, och där fanns inga tält. Hur hade jag hamnat där?? Det senaste jag kom ihåg var att jag var med Justin, men sedan hade han gått för att prata med Pattie.. Jag kollade ner på mina kläder och såg att jag hade på mig en liknande bröllpsklänning som mamma haft på hennes och pappas bröllp. Jag hörde något till höger om mig, och där kom Justin springandes. Jag började springa mot honom också.

"Justin!"

Jag kom närmare, och precis när jag skulle omfamna honom, sprang han rätt förbi mig, och jag snurrade runt. Där stod Selena Gomez, hans f.d flickvän. Han sprang in i hennes famn och snurrade runt henne ett varv, och när han satte ner henne igen kysste han henne. Passionerat. Det kändes som om jag skulle kräkas, och jag föll ihop på marken. Varför gjorde han såhär mot mig?

"Why are you doing this to me??"

Jag grät, mycket och jag kunde inte se dom längre, så jag bestämmde mig för att springa ifrån dem.. Jag sprang så snabbt jag kunde in i skogsbrynet, men när jag kom igenom fanns det ingen skog, utan jag stod utanför ett café. Det låg i Paris. Jag hade varit där igår med Pattie.. Jag gick in, i hopp om att någon som visste vad som hände mig skulle vara där. Jag kom in och såg Justin sitta vid ett bord. Jag suckade lättat och gick mot honom. Kanske allt bara varit en dröm? Jag satte mig ner på stolen, men han kollade inte på mig, och när jag försökte prata med honom svarade han inte. Han rörde bara runt i sin kaffe, och tog en tugga av en chokladboll då och då. Jag kände något kallt i mitt knä och jag ställde mig snabbt upp, bara för att se att Selena satt sig på min stol, och jag stod med benen i hennes ben. Jag försökte röra vid henne men min hand sjönk bara rakt igenom. Försökte mitt undermedvetna säga mig något. Jag såg hur dem tog varandras händer under bordet. OCh jag kände hur tårarna brände på min kind igen..

 Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp. Jag kollade runt om kring mig, och det enda jag såg var sjukhusmöbler, och massa slangar som gick in i mina armar och så såg jag Justin, som satt i en stil i ett hörn och sov. Jag kände återigen hur en tår brände på min kind. Jag kollade på klockan som satt på väggen och tickade ljudligt. Kvart över ett. Och att döma av mörkret så antog jag att det var natt. Hur länge hade han suttit här och väntat på att jag skulle vakna?? Jag reste mig upp och började gå, men ramlade snabbt ihop och alla apparater började genast pipa..

________________________________________________________________________________________________________

Så nu fick ni läsa lite om Nicole i hennes "dröm" eller vad man nu ska kalla det hahaha.. Ha det gött, lov snart oxå ju, jippiii!! Kommentera

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...