Jag vaknade med ett ryck och satte mig upp. Jag kollade runt om kring mig, och det enda jag såg var sjukhusmöbler, och massa slangar som gick in i mina armar och så såg jag Justin, som satt i en stil i ett hörn och sov. Jag kände återigen hur en tår brände på min kind. Jag kollade på klockan som satt på väggen och tickade ljudligt. Kvart över ett. Och att döma av mörkret så antog jag att det var natt. Hur länge hade han suttit här och väntat på att jag skulle vakna?? Jag reste mig upp och började gå, men ramlade snabbt ihop och alla apparater började genast pipa..

JUSTINS PERSPEKTIV:

Jag vaknade med ett ryck av att det pep runt omkring mig. Jag öppnade ögonen och såg Nicole ligga på marken och massa läkare sprang in i rummet och lade henne i hennes säng igen. Hon måste ha vaknat medans jag sov.

-Vad har hänt?? Frågade jag en förbispringande doktor.

-Hon måste ha vaknat, och försökt gå. Svarade han snabbt. Du måste tyvärr gå ut nu.. LAde han snabbt till stressat. Han föste ut mig ur rummet och jag sjönk ner på en stol utanför hennes rum. Jag hade spenderat dem tre senaste dagarna i det där rummet, och mamma hade köpt mat och sådant till mig. 

-Varför är du här ute?? Jaghörde mammas röst och kollade upp. Där stod hon med en burk kycklingsallad i händerna.

-Hon vaknade, och jag fick inte längre vara där inne. Jag la huvudet i händerna och suckade tungt.

-Justin, jag måste berätta det jag försökte berätta på hotellet, Jag kollade upp och hon fortsatte, innan du hör, eller ser det från någon annan först. Hon svalde ljudligt och kollade in i mina ögon.

-Jag och Scooter, vi, har.. Hon suckade och fortsatte sedan. Börjat dejta. Jag blev först jättechockad, men sedan började ett leende ta form på mina läppar. Jag kramade mamma och sa att jag var glad för deras skull, och man kunde se i mammas ögon hur lättad hon egentligen var.. Dörren in till Nicoles rum öppnade och en doktor kom ut.

-Får man fråga var hennes föräldrar må vara?? Sa han och kollade på mig och mamma.

-Dem hade inte möjlighet att komma hit.. Sa mamma snabbt.

-Okej, då antar jag att du kan gå in nu mr. Bieber, hon är vaken. Jag tog et djupt andetag innan jag reste mig upp och gick in genom dörren. Jag kolklade in i hennes ögon. Dem var glada, och hon såg inte längre så blek ut som hon gjort dem senaste dagarna. 

-Heyy. Sa hon lågt, nästan som en viskning. 

-Hej. Sa jag och gick fram och omfamnade henne. Och våra läppar möttes strax därpå i en passionerad kyss.

-Jag har saknat dig, sa jag in i hennes hår.

-Jag har saknat dig också. Jag skrattade till

-Vad är det?? Frågade hon förbryllat.

-Du har ju knappt varit vid medvetande, hur har du då kunnat sakna mig?? Frågade jag och kolladenu in i hennes ögon.

-Jag har saknat dig här inne, sa hon och höll handen över hjärtat. Någon harklade i dörröppningen och vi båda vände oss om, där stod läkaren.

-Du kan åka hem imorgon. Sa han och log lite lätt. 

Jag kollade återigen på Nicole.. Och såg att hon redan kollade på mig.

___________________________________________________________________________________________________

Kmr antagligen en till senare, men nu måste jag göra läxooor!!(på lovet oxå -.-')

 

Ida

11 februari 2012 12:17

SV: Liam är den killen som Sophia var tillsammans med i början av novellen, han gick i hennes klass i skolan också :)

http://justindbiebernoveller.blogg.se

Felicia

11 februari 2012 12:31

Just det ja :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...