Jag svalde hårt och slog igen dagboken igen, sedan var det dags för även mig att åka till flyplatsen, för att sedan åka hem till Atlanta igen.

NICOLES PERSPEKTIV:

NÄSTA DAG:

Jag vaknade av att min mobil ringde. JAg letade efter den på nattduksbordet, medans jag halvsov. Men jag hittade den inte, så jag suckade och öppnade ögonen. Jag grabbade snabbt tag om den och tryckte på svara knappen..

(l y s s n a  s a m t i d i g t)

-Hej. Svarade hon snabbt och med morgonhes röst.

-Heey. Svarade han.

-Förlåt, la han snabbt till, allt jag vill ha är dig. Älskar du mig??

-Ja.

-Kan du ge mig en andra chans?? 

Hon andades tungt och tog bort telefonen från örat. Och lade på. Hon visste själv inte svaret på den frågan. Hon kände hur en tår rann ner för hennes kind.  Hon tog flera djupa andetag. Jag önskar att jag hade fått någon slags förvarning. Något tecken, mer än mina drömmar. Jag som för ett tag trott, att det var vi. Tillsammans. MEn jag antog att jag haft fel. Jag tog upp telefonen och tryckte mig in till sms-sidan. Jag skrev in Justins nummer och skrev ett snabbt "nej" som svar på hans fråga. Jag förtjänade bättre än massa killar som var otrogna mot mig. Jag suckade och mobilen plingade till. Justins namn dök upp på skärmen och jag tryckte snabbt upp mmset som han skickat.

Jag kan inte ens förklara 

hur mkt jag ångrar mig..

Det var ett stort misstag

och det ska inte hända igen.

Jag älskar dig och kommer

vänta på dig, vare sig du vill

det eller inte....

Jag log ett litet leende när jag såg bilden, men minnena raderade ut det igen

*  *  *

Jag knackade på dörren, och Lucy öppnade snabbt dörren. Vi gick upp till hennes sovrum och jag började genast berätta vad som hänt i Paris, och om mina drömmar, och till sist berättade jag det Justin erkänt och att han ringt och det mms:et jag fått.

-Du borde förlåta honom. Jag hoppade till, det var en av sakerna jag INTE hade väntat mig att hon skulle säga.

-Du, som är en av mina bästa vänner borde vara på MIN sida inte HANS!! Nu stod jag upp igen och jag kände hur tårarna brände bakom ögonlocken medans jag skakade på huvudet.

-Hur kan du göra så mot mig?? En tår föll nerför min kind och resten anslöt sig snabbt och snart var kinderna genomvåta.

-Men du är så lycklig med honom, du borde ge det en chans till. Han har ju sagt att det var ett misstag.

-Men hur många gånger ska jag behöva gå igenom samma sak?!? Jag har gjort det 3 gånger på mindre än ett halvår.

-Men gumman, nu kom hon mot mig med utsträckta armar.

-Jag måste gå, mummlade jag fram och sprang sedan ut ur rummet och ut ur huset. JAg började promenera hem, och tack och lov att dem hade flyttat, annars hade det varit jättelångt hem, nu var det bara några kvarter. Jag grät hela vägen, och mina händer darrade lätt. Hur kunde hon??

            "I have to go"

___________________________________________________________________________________________________

tredje delen idag då!! Ha en bra kväll nu, för det kmr iaf jag ha!! Kommentera

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...