-Jag måste gå, mummlade jag fram och sprang sedan ut ur rummet och ut ur huset. JAg började promenera hem, och tack och lov att dem hade flyttat, annars hade det varit jättelångt hem, nu var det bara några kvarter. Jag grät hela vägen, och mina händer darrade lätt. Hur kunde hon??

          "I have to go"

LUCYS PERSPEKTIV:

Jaha. Vad skulle jag nu göra?? Nicole hatar mig antagligen nu. Jag tog ett djupt andetag och letade reda på min mobil. Jag gick in till kontakter och scrollade fram till Justins nummer. HAn svarade redan efter andra signalen.

-Hallå? Han lät hes och man kunde höra att han gråtit.

-Hey. Sa jag med så mycket medkänsla jag kunde.

-Lucy?? Sa han chockat när han förstod vem jag var.

-Det är jag det ja. Sa jag och skrattade, fast utan glädje.. Jo, Nicole var här förut, och jag tycker att hon borde ge dig en andra chans 

-Me.. Började han

-Men.. Fortsatte jag och avbröt honom. Hon har gått igenom samma sak tre gånger nu på mindre än ett halvår.. Så du kommer behöva kämpa riktigt hårt för att få tillbaka henne.

 Han suckade tungt.

-JAg vet, och jag önskar jag inte hade gjort det, men det var heller inte meningen. Det var inte vad jag ville skulle hända, förstår du??

-Ja, men försök se detfrån hennes sits. 

 Innan han hann svara la jag på och kollade upp i taket. Jag önskar att han gör något RIKTIGT stort för henne.

NICOLES PERSPEKTIV:

Hade jag ingen jag kunde lita på längre? "Förlåt honom?" Jag fnös när jag ens tänkte tanken. Var jag verkligen så kräsen??Jag tittade upp i taket i vardagsrummet, där jag låg utsträckt i soffan. Mamma satt och höll på med mitt hår för att försöka trösta mig, fast hon visste att jag hatade det. Men jag varför upprörd för att ens bry mig. Jag fick plötsligt kväljningar och jag sprang till toaletten.

-Nicole?? Jag hörde Issas oroliga röst i dörren in till toan, där jag satt böjd över toaletten och spydde. Jag mådde illa. Bara sådär. 

1 MÅNAD SENARE:

-Vad blev det?? Frågade Hannah storögtnär jag kom ut från toaletten. JAg hade inte pratat med Justin än. Fast jag visste att han var hemma i Kanada igen. Han hade ringt och sms:at mins fem gånger varje dag, men jag hade inte svarat. Och Lucy hade försökt lura med mig till Europa, men eftersom jag vet att hon vill att jag ska förlåta honom har jag inte följt med. Min hand darrade lätt när jag kollade på graviditetstestet jag hade i handen när jag kom ut från toan hemma hos Hannah. Jag tog ett djupt andetag och kollade ner på graviditetstestet och Hannah ställde sig bakom mig för att också se. Efter en minut visades resultatet.

-Jag är gravid. viskade jag chockat fram.

___________________________________________________________________________________________________

chockbesked juu!! Nu när dem är ovänner och allt!! Hur ska detta sluta?? Kommentera!! Dem har ju missat varandras födelsedagar också nu ju!! ;o

 

eh...

13 februari 2012 16:54

Hallå? Nästa del?! VART ÄR DEN?????

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...