sedan hade hon lagt på, hela dagen hade jag försökt komma på vad som var värre än att vara otrogen mot någon, och det enda jag kunde komma på var att hon var gravid. Men det kunde hon ju inte vara. Eller kunde hon??

NICOLES PERSPEKTIV:

1 VECKA SENARE:

Jag blev hela tiden mer och mer nervös desto längre taxin åkte. Jag ahde fått handsvett, och jag torkade instinktivt händerna mot den vita klänningen jag hade på mig. Det var trors allt Justins födelsedag idag. Jag upprepade det jag skulle säga om och om igen i huvudet. Jagångrade lite att jag inte hade sagt något till Justin, men hoppades samtidigt att Ryan inte skvallrat på mig. Taxin svängde runt krönet och ett stort hus uppenbarade sig. Fast det var inte som ett hus man bor i utan mer utav ett festhus. Jag räckte fram en bunt sedlar mot taxichauffören.

-Behåll växeln. Mumlade jag fram och han log uppskattande innan jag steg ur bilen. JAg hörde hur taxin körde iväg och jag började gå mot ingången.

Vid ingången stod det ett par vakter, med listor i händerna.

-Ditt namn miss?? Frågade en av dem och kollade på mig med sina isblåa ögon.

-Andersen. Svarade jag. Nicole Andersen. Lade jag snabbt till, utifall det skulle finnas någon mer Nicole.

-Miss Anderson, glad att du kom iallafall. Sa han och log stort Jag log generat och mumlade fram något i stil med "Ja, jag kom tillslut". Jag gick förbi dörrvakten och in till festen. Jag kunde inte fatta vad som fått mig att tro att jag skulle hitta Jusitn här. Och än mindre få prata med honom själv. Det här kanske inte var någon bra idé. Jag började sakatabacka bakåt.

-Nicole. Guud så glad jag är över att se dig!! Jag fick en lång kram av Pattie

 -Tro mig, när du vet vad jag ska säga till Justin så kommer du inte vara så glad längre. Hon rynkade lätt på ögonbrynen.

-Vill du träffa honom kanske??

-Fast jag måste prata med honom i enrum. Skrek jag för att överrösta musiken.

-Det funkar nog, då han är och byter om i sin "loge" men Ryan och Nolan. Hon krokade arm med mig och började dra mig igenom folkmassan. Många vände sig om och kollade efetr mig där jag gick. Jag såg bland annat ansikten som Miley Cyrus och Några från One Direction. Jag skymtadfe en dörr bakom några som stodoch hånglade och Pattie föste bort dem bestämt, men ändå vänligt. Dem log generat och gick ut mot dansgolvet. Vi gick in genom dörren och kom in till en lång korridor, målad i ljusblå ton. Pattie log vänligtmot mig och drog med mig till ytteligare en dörr. Hon öppnade den och där satt dem tre och pratade. När han fick syn på mig började han le. Precis som om hans kväll precis blev fulländad.

 when-j-u-s-t-i-n-smiles.tumblr.com/" />

-Justin, jag måste prata med dig. Ensam. Sa jag och syftade på dem andra. Han gav dem en enkel blick som sa "kan ni gå ut lite snabbt?". Ryan och Nolan reste sig och gick ut ur rummet, efter PAttie. 

-Jag har inte förlåtit dig, bara så du vet det. Sa jag och han rynkade på pannan.

-Varför är du då här?? Sa han och lät aningen förbryllad på rösten. Rösten jag hade längtat efter att få höra i verkligheten igen.

-Jag har en viktig sak att berätta. Och jag kan inte säga detöver telefon.

-Nå?? Vad är det du måste berätta?Han höjde på ögonbrynen.

-Jo, flippa inte ut nu. Vilket du nog kommer ögra endå men.. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte.

-Jag är gravid. Orden kom ut som en låg viskning och det förvånade mig att han ens hörde vad jag sa.

"What?"

-Va? Sa han och såg cjockat på mig.

__________________________________________________________________________________________________

så nu vet han!! Vad ska han säga?? Fölåt för att slutet på novellen kanske kommer gå lite fort och bli lite fumligt men vill cerkligen börja på nästa ;) Kommentera vad ni tycker!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...