-Grattis mannen.

-Nu måste jag bara komma på hur jag ska berätta det för mamma. Sa han och höll sig för pannan och pustade ljudligt.

-Jag har en plan. Sa jag och höjde på ena ögonbrynet och Justin kollade spänt på mig.

JUSTINS PERSPEKTIV:

-Du får se. Sa han och log ett lurigt leende. Sedan gick han ut ur rummet och lämnade mig där funderandes. Nicole hade valt att åka till sitt hotell, då hon sagt att hon fått huvudvärk. Vilket jag hade lite svårt att tro på. Jag undrar hur det kommer bli mellan oss nu när vi ska få barn tillsammans och allt. 

*  *  *

Jag la mig ner i min säng, efter en lyckad kväll och natt. Jag slängde en snabb blick mot klockan. Fem på morgonen. Jag blundade hårt och försökte tänka, men efetr bara någon minut somnade jag.

 -Justin vakna!! Mamma skakade om mig och kollade påmig med en halvt sträng blick.

-Vad är det?? Sa jag.

-Ryan står i trädgårn och han säger att han måste prata med dig.

-VAd är klockan? Mumlade jag in i kudden.

-Tio.

-Jag har ju bara sovit i några timmar ju!! Sa jag och satte mig upp. Hon gick ut ur rummet och jag drog på mig ett par jeans och en t-shirt. Sedan drog jag isär gardinerna och kollade ut. Och mycket riktigt stod Ryan där och jag sprang nerför trappan och ut i trädgården.

-Vad är det?? Sa jag lite smått irriterad.

-Kom, sa han och började dra mig mot hans bil. Jag satte mig utan att protestera och han körde iväg. Jag öppnade fönstret och kände hur vuínden träffade mitt ansikte. 

-Var ska vi egentligen?? Småskrek jag för att överrösta radion, som Ryan stängde av för att kunna svara.

-Till en strand. Nicki är redan där och hennes kompis Hannah också. Jag kollade frågandes på honom.

-Är Hannah också här?? Han himlade med ögonen, precis som om jag borde ha vetat det.

-Jaa, hon kom med flyget igårkväll. Jag nickade lätt som svaroch han svängde in mot väggrenen.

-Vi är framme. Sa han och jag kollade mig förvirrat runt.

-Jag ser ingen strand?? Jag kollade frågandes på Ryan, som förklarade.

-MAn måste gå en liten bit först. Jag suckade tungt och Ryan skrattade åt mig. Vi klev ur bilen, som Ryan låste efter att ha stängt sin dörr, och började följa en stig som ledde in i skogen. Efter vad som kändes som en evighet, men som i själva verket bara var ett par minuter, började skogen bli glesare och vi kom snart ut på en strand. Längre bort stod Hannah och Nicole och kastade macka. Vi gick mot dem och när dem fick syn på oss började dem gå mot oss. 

-Hejhej! Sa Hannah glatt när vi möttes.

-Hej. Sa jag och Ryan i kör och alla började skratta.

-Okej, så nu ska jag och Hannah berätta varför ni är här. Dem kollade snabbt på varandra och för en sekund trodde jag att dem skulle berätta att dem blivit tillsammans.

-Jo, började Hannah och jag och Nicole väntade spänt på fortsättningen..

___________________________________________________________________________________________________

Vad är det dem ska säga?? ;o Haha, kommentera för mera..

P.S Detta är ett tidsinställt inlägg som jag slängde ihop lite snabbt igåt. Tyckte att ni borde få ngn idag iaf...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...