Jag suckade åt den fåniga texten som var ungefär en och en halv sida lång. Justin fnös och slog ihop datorn så snabbt att jag hoppade till. Antagligen hade han börjat läsa och precis kommit till biten där det stod att jag var hans före detta flickvän. Då han antagligen aldrig riktigt velat inse att vi faktiskt gjort slut.

NICOLES PERSPEKTIV:

2 VECKOR SENARE:

Resten av veckan, och veckan därpå, hade gått snabbt och jag och Justin hade fortsatt att leva i vårat lilla paradis. Precis som vi gjort innan vårat uppehåll. JAg kände hur Jusitn tog tag i min hand och jag log mot honom.

-Miss Andersen. Sa en man i vitt och jag gick mot läkarrummet. Det var dags för en undersökning av barnet. Jag och Justin gick hand i hand in i det vita rummet. En doktor pekade på en brits (??) och jag la mig ner. Han pratade med oss och smetade sedan ut en slags geggamoja på min mage, som förresten var iskall, och jag rös till. HAn tog fram en manick och började röra den över min mage. En bild visades på en liten Tv och jag kände hur tårarna började komma. JAg tog ett fastare tag om Justins hand och kunde inte rå för att lägga märke till atthan också grät. Våran baby.. 

*  *  *

Vi gick ut ifrån läkarrummet med en utprintad bild i händerna. Jag drog med handen över magen och kunde inte fatta att det där växte i min mage. Det betydde så hemskt mycket för mig. 

 Pga den nu väldigt synliga bucklan på min mage hade vi bestämmt oss för att åka hem redan nu. Mest för att paparazzin inte skulle ta några bilder på mig i baddräkt så att hela världen skulle kunna se att jag var gravid. Vi gick in i bilen, tätt följda av Kenny och bilen omringades snabbt av paparazzin.

-Varför var ni på sjukhuset??

-Har Justin cancer??

-Är ni ihop igen??

-Är Nicole gravid??

Den sista frågan fick mig att må illa. HAde rykten redan börjat spridas? Jag mot Justin, bara för att upptäcka att han redan kollade mot mig. HAn smekte lugnande handen upp och ner för mitt lår och jag log stort. Tänk att vi snart kommer att få en liten krabat som kommer att göra att jag och Justin alltid kommer ha en kontakt till varandra. aresig vi vill eller inte.. Vi svängde in på flygplatsen och jag suckade lättat ut. Jag hade berättat för mamma och pappa - och Issa - att jag var gravid över telefon, mest för att jag var rädd för deras reaktioner. Men dem hade tagit det hyfsat bra, men jag kommer nog på ganska mycket skäll för att jag inte sagt det tidigare. Men samtidigt var jag lättad över att vara nära mamma hela tiden - utifall det skulle hända något. Jag log inombords samtidigt som vi lastade upp våra väskor på rullbandet. Några tonårstjejer kom fram och frågade om dem fick ta en bild med oss båda. Jag blev förvånad över att dem velat ha med mig, men blev samtidigt väldigt glad och log stort in i kameran som en man, antagligen en av tjejernas pappa, höll upp och så sa han "cheeese" innan han tryckte på avtryckaren. Justin signerade deras armar och några papper sedan kramade han om den, och sedan gick vi ombord på planet.

  Flygresan gick bra, förrutom att det var lite väl högljutt då någon tagit med sig sitt spädbarn. Jag hoppades att det snart skulle vara jag som var sådär irriterande med mitt barn. Fast det sa jag inte eftersom Justin nog skulle tycka att jag var knäpp eller något då..

___________________________________________________________________________________________________

JAg har kommit på ett bra slut, och jag vet nt riktigt vad ni kommer att tycka om den.. Menmen.. Hoppas ni blir nöjda iaf!!! kommer nog komme en tio delar till elr ngt ;) Kommentera

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...