Flygresan gick bra, förrutom att det var lite väl högljutt då någon tagit med sig sitt spädbarn. Jag hoppades att det snart skulle vara jag som var sådär irriterande med mitt barn. Fast det sa jag inte eftersom Justin nog skulle tycka att jag var knäpp eller något då..

JUSTINS PERSPEKTIV:

Vi gick ut från flygplanet och omringades snabbt av massa beliebers som ville ha min autograf. Jag log mot dem och gick fram och tog både kort och skrev autografer. JAg vände mig om, och fick precis se Nicole när hennes huuvud träffade marken. JAg skrek till av rädsla och sprang fram till henne och tog upp hennes huvud och la i mitt knä.

-Vad hände?? Skrek jag mot Kenny som hade gått bakom henne.

-Hon ramlade bara ihop, hon svimmade antagligen. Han tog upp sin telefon och ringde någonstans. Jag antar att det var till alarmcentralen.. Efter kanske tio minuter hörde jag sirener och några män kom springandes genom folkmassan. Dem lyfte bort Nicole från mitt knä och upp på en bår. Jag trodde inte jag skulle behöva se henne åka ambulans igen. Jag torkade bort en tår som föll nerför mina nu röda och irriterade kinder efter allt gråtande. Jag hade hört hur folk tog bilder och spelade in, men jag hade inte brytt mig om dem. Många hade faktiskt också ringt 911 och jag var otroligt tacksam för det, även om Kenny redan ringt. Dem bar iväg på Nicole och jag sprang efter.Jag hörde hur många det var som följde efter mig och jag hoppade in i ambulansen, och stängde dörren rätt i ansiktet på Kenny. Jag hann precis se hans oroliga ansikte innan den slog igen. Ambulansen började snabbt köra iväg mot det närmaste sjukhuset.

  Vi kom snabbt fram till sjukhuset och ambulansföraren öppnade dörren. Jag steg snabbt ur med mina jeans som nu hade lite blodfläckar efter det sår Nicole fått i huvudet. Sjuksköterskorna bar in henne i sjukhuset och jag sprang efetr dem. Innan dem gick in i ett röntgen-rum en halvtimme efter sa dem att det kunde ta ett tag och att jag var tvungen att vänta utanför. Nicole hade redan vaknat, men dem ville veta om det inte var något annat, kanske något var brutet och så att barnet mådde bra m.m Jag hade redan fått massa sms och mms från vänner som sagt att dem hoppades hon var bra, och att det inte var något allvarligt. JAg hade inte sagt något till någon förutom min - och hennes - familj och Ryan. Men jag antog att det stod ganska mkt om det på nätet just nu. Jag suckade och tog händerna för ansiktet. Varför kunde jag inte bara få vara en normal kille ibland?? Kunna göra vad ajg ville - när jag ville - utan att hela världen visste om det. Fast samtidigt älskade jag att sjunga, och inte minst mina fans. Dem var en av dem sakerna som betydde mest för mig.. 

NICOLES PERSPEKTIV:

Läkaren kom tillbaka med några bilder och jag svalde. Jag varså orolig över att någo skulle ha hänt med barnet. Jag orkade inte bry mig om om något hänt mig, då jag nog skulle klara av att ha lite bandage här och där. 

-Miss Andersen. Vi har tyvärr dåliga nyheter. Jag drog in ett djupt andetag och förberedde mig för det värsta.. Men jag skulle ha behövt förbereda mig mycket mer inför det jag strax skulle få höra. Och en tår föll ner för min kind när han sagt vad det var...

______________________________________________________________________________________

Vad är det som har hänt?!? ;o KOMMENTERA!!! Kmr ju typ bara vara nio-tio delar kvar nu ju?? ;o

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...