men ska jag var ärlig, så var det en väldigt liten chans att hon skulle överleva. Hon var redan otroligt svag, och att gå igenom en förlossning, det är inte lätt ska jag säga dig.

NICOLES PERSPEKTIV:

Jag såg när Pattie och Justin pratade genom den glasvägg som var in till rummet. Jag smekte min nu väldigt tjocka mage och log svagt för mig själv. Jag skulle i alla fall lämna något bra efter mig. Pressen hade fått reda på min sjukdom och graviditeten för några månader sen, då Justin varit med i Ellen show. Pressen hade gottat sig i det i flera månader, och hela tiden skrev tidningarna om det som dem kallade "den stora tragedin". Men för mig var det igen tragedi. Inte längre i alla fall. Jag hade accepterat det faktum att jag aldrig skulle bli nitton år. Varje sag hade jag skrivit i min nu ganska tummade dagbok jag fått av Justin. Jag skrev om mina känslor, och jag hade sagt till Justin att han skulle få läsa den efter min bortgång. Men Justin hade bara skakat på huvudet och sagt att jag inte skulle gå bort, och sedan gått ut ur rummet. Han hade fortfarande hopp kvar om att jag skulle överleva förlossningen. Men med tanke på hur svag jag kände mig, skulle jag knappt orka hänga upp tvätt... Jag hade även klistrat in massa bilder, som jag sedan skrivit text under..

Jag log varje gång jag såg dem. Jag älskade verkligne honom. Justin alltså. Han hade berättat att han kommit på ett jättebra namn. Nicoline. Jag hade lett stort och kramat om honom, länge. Jag önskade bara att jag på något vis kunde visa honom hur mycket jag älskade honom. Men jag kunde inte ens göra det med honom längre, efetrsom jag var alldeles för svag. Och dessutom hade vi inte ens gjort det mer än fem gånger. Jag önskar även att han kommer gå vidare efter att jag dött. Att han hittar någon annan. 

___________________________________________________________________________________________________

Förlåt för kort, men måste VERKLIGEN dra nuuu.. Kommentera!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...