Direktlänk till inlägg 29 februari 2012
Hoppas hon överlever.. Det skulle betyda sååå mycket för mig, men mest av allt för Justin. Hon säger att hon vill att han ska gå vidare, hitta någon annan. Men jag vet, att hon innerst inne inte alls vill det..
NICOLES PERSPEKTIV:
Jag var verkligen livrädd. Vad skulle hända nu?? Skulle jag dö?? Skulle barnet också dö?? Så många tankar cirkulerade i mitt huvud då dem körde bort mig mot operationssalen. Jag skulle inte bli nersövd, utan skulle bara få ryggmärgsbedövning. Justin gick brevis båren, samtidigt som han höll min hand. Han skulle vara med hela tiden därinne, eller ja, han skulle ju självklart inte se något då det fanns ett litet draperi. Det betydde i alla fall mycket att han vardär. Min familj och Justins familj var där. Det var även Hannah, Lucy, Christian (Justins kompis), Ryan, Chaz, Nolan och Mitch. Tyvärr hade jag knappt sett dem sistnämda under den tiden jag och Justin varit tillsammans. Den där timmen jag precis spenderat med Justin, den hade varit helt underbar...
EN TIMME TIDIGARE:
Dem andra lämnade rummet och det var nu bara jag och Justin kvar.
-Jag ska visa dig något. Sa Justin och drog upp tröjärmen. Där fanns det en tatuering. Det var ett hjärta med evighetstecknet i sig.
-Det reprensenterar våran kärlek. Sa han och log mot mig.
Mina ögon tårades och jag log mot Justin.
-Det är så vackert. Sa jag hackandes. Han kramade om mig, och så satt vi väldigt länge, och bara pratade...
JUSTINS PERSPEKTIV:
NUTID:
Dem flesta skulle nog säga att Nicole såg helt förfärlig ut där hon låg inne på operationsbordet, men det enda jag kunde se var mitt livs kärlek, även om det aldrig riktigt börjat.
Dem började skära i henne, och jag kollade djupt in i hennes ögon.
-Hon är ute!! Skrek doktorn och jag och Nicole log. Efter att ha tvättat henne och virat in henne i en filt la han henne på Nicoles bröst.
-Nicoline.. Sa Nicole lågt och log, för att sedan blunda.. Motorerna började pipa och alla puttade bort mig och barnet. En sjuksköterka kom fram till mig och ledde ut mig ur rummet.
-Hon är snart tillbaka ska du se.. Sa sjuksköterkan, som enligt hennes namnlapp hette Pauline, och log milt mot mig. Jag log svagt tillbaka och började gå mot väntrummet där alla väntade. När dem såg mig licksom hoppade alla upp och sprang fram till mig.
-Hur mår Nicole?!? Frågade Hannah panikslaget, och man kunde se att hon inte sovit på flera dygn.
-Ehmm, jag- jag - jag vet inte.. Sa jag viskandes och Lucy och Hannah började springa mot operationssalen och sket fullständigt i barnet. En tår rann nerför min kind. Tänk om hon verkligen är död??
___________________________________________________________________________________________________
Sååå!! Kommer komma två delar till tänkte jag, sedan kommer en - eller kanske t.o.m två - epiloger om hur det blev sen.. Ha det!! Kommentera
Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...
"Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...