justindbnoveller

Direktlänk till inlägg 29 februari 2012

Say you love me - del 57 - There is beauty in everything, Just not everybody sees it.

Av Felicia - 29 februari 2012 16:01

Hoppas hon överlever.. Det skulle betyda sååå mycket för mig, men mest av allt för Justin. Hon säger att hon vill att han ska gå vidare, hitta någon annan. Men jag vet, att hon innerst inne inte alls vill det..


NICOLES PERSPEKTIV:


Jag var verkligen livrädd. Vad skulle hända nu?? Skulle jag dö?? Skulle barnet också dö?? Så många tankar cirkulerade i mitt huvud då dem körde bort mig mot operationssalen. Jag skulle inte bli nersövd, utan skulle bara få ryggmärgsbedövning. Justin gick brevis båren, samtidigt som han höll min hand. Han skulle vara med hela tiden därinne, eller ja, han skulle ju självklart inte se något då det fanns ett litet draperi. Det betydde i alla fall mycket att han vardär. Min familj och Justins familj var där. Det var även Hannah, Lucy, Christian (Justins kompis), Ryan, Chaz, Nolan och Mitch. Tyvärr hade jag knappt sett dem sistnämda under den tiden jag och Justin varit tillsammans. Den där timmen jag precis spenderat med Justin, den hade varit helt underbar...


EN TIMME TIDIGARE:


Dem andra lämnade rummet och det var nu bara jag och Justin kvar.

-Jag ska visa dig något. Sa Justin och drog upp tröjärmen. Där fanns det en tatuering. Det var ett hjärta med evighetstecknet i sig.

-Det reprensenterar våran kärlek. Sa han och log mot mig.




Mina ögon tårades och jag log mot Justin.

-Det är så vackert. Sa jag hackandes.  Han kramade om mig, och så satt vi väldigt länge, och bara pratade...




JUSTINS PERSPEKTIV:

NUTID:


 Dem flesta skulle nog säga att Nicole såg helt förfärlig ut där hon låg inne på operationsbordet, men det enda jag kunde se var mitt livs kärlek, även om det aldrig riktigt börjat.




Dem började skära i henne, och jag kollade djupt in i hennes ögon.

-Hon är ute!! Skrek doktorn och jag och Nicole log. Efter att ha tvättat henne och virat in henne i en filt la han henne på Nicoles bröst.

-Nicoline.. Sa Nicole lågt och log, för att sedan blunda.. Motorerna började pipa och alla puttade bort mig och barnet. En sjuksköterka kom fram till mig och ledde ut mig ur rummet.

-Hon är snart tillbaka ska du se.. Sa sjuksköterkan, som enligt hennes namnlapp hette Pauline, och log milt mot mig. Jag log svagt tillbaka och började gå mot väntrummet där alla väntade. När dem såg mig licksom hoppade alla upp och sprang fram till mig.

-Hur mår Nicole?!? Frågade Hannah panikslaget, och man kunde se att hon inte sovit på flera dygn.

-Ehmm, jag- jag - jag vet inte.. Sa jag viskandes och Lucy och Hannah började springa mot operationssalen och sket fullständigt i barnet.  En tår rann nerför min kind. Tänk om hon verkligen är död??

___________________________________________________________________________________________________

Sååå!! Kommer komma två delar till tänkte jag, sedan kommer en - eller kanske t.o.m två - epiloger om hur det blev sen.. Ha det!! Kommentera

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Felicia - 22 juli 2012 18:21

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

Av Felicia - 22 juli 2012 14:45

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

Av Felicia - 20 juli 2012 13:00


  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

Av Felicia - 17 juli 2012 03:30


  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

Av Felicia - 14 juli 2012 13:00

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...

I'd die for you, if I weren't already dead

 

 

Update


BLOGGEN UPPHÖRT kl 18:28 27/7 - 2012

Categories





Bloglovin'

     

Archive

  

  

 

  

Search

Blogs By Me




BlogKeen

 

Links




 



Spinning Floating Heart Pointer

Ovido - Quiz & Flashcards