-Det kommer bli bra igen. Sa jag lågt med en ryckig röst. -Nej, det kommer det inte, det kommer aldrig bli som förut. Aldrig. -En dag, kommer du ha gått vidare och du kommer bli lycklig igen. -Men jag vill inte gå vidare, jag vill ha det som det var, vara med Nicole.. -Om inte för dig, gör det för Nicoline. Och med dem orden sagda lämnade jag det alltför deprimerande rummet bakom mig för att gå till Nicoles familj, som säkert var helt förkrossade vid det här laget..

JUSTINS PERPSEKTIV:

Hannah skyndade iväg oxh jag satt ensam kvar vid dörröppningen. Jag bläddrade snabbt igenom dagboken. Hon hade satt in flera bilder på varje sida. Dem flesta var på mig och hon. I slutet var det några blanka sidor, och precis när boken skulle stängas, efter sista sidan, ramlade ett papper ut ur dagboken. Jag rynkade på ögonbrynen och vecklade upp det. "Till Justin" Stod det längst upp och jag började med darrande hand att läsa.

Justin. När du läser det här

är jag antagligen redan död,

eller så kollar du i dagboken

även fast jagsgt åt dig att inte

göra det.. För om jag överlever

allt det här kommer jag bränna 

upp det här pappret, för då kommer 

det inte behövas.. Jag ville först

och främst bara säga att jag älskar

dig, väldigt väldigt mycket, och

jag hoppas att du kan gå vidare,

för min skull. Jag har sagt åt Issa

att hjälpa dig ta hand om Nicoline.

Vår Nicoline. Jag hoppas att du

kommer älska henne, och ta hand om

henne, så som du gjorde med mig.

Jag ville inte skriva något avskedsbrev

till dig egentligen, utan jag ville att 

det skulle vara glatt, så att du fick annat

att tänka på.

Jag önskar att jag fått se Nicoline

växa upp, men det kommer jag inte

få göra. Och det är jag så himla

ledsen över. Men vi vet båda två

att jag dörr snart ändå, då min cancer

blivit så mycket sämre, även fast jag

inte sa det till dig, så antar jag att

man såg det på mig. Jag vill även att du

ska åka på den där världsturnén nästa år,

den som du pratadeså mycket om innan

allt det här hände. Ta med dig Nicoline,

och Issa, så hon kan ta hand om henne

medans du är på konserterna, intervjuer

m.m Om hon vill det förstås.

Och snälla, skäm inte bort Nicoline för

mycket... Hon måste lära sig att ta hand

om sig, och hon måste veta att hon inte kan

få allt hela tiden, för en dag, kommer hon 

behöva klara sig på sin egen hand och jag vill

att hon ska vara redo för det. Jag vet även att

Pattie kommer hjälpa dig mycket, likaså mina 

föräldrar, Lucy och Hannah, så du kommer 

alltid ha någon som kan sitta barnvakt om det

behövs.. På baksidan har jag även skrivit hur

jag vill att min begravning ska vara, så vänd 

sida sedan..

Jag älskar dig av hela mitt hjärta, och

jag kommer alltidvaka över dig och Nicoline.

Många pussar och kramar, sin Nicole.

Med tårar i ögonen vände jag sida. Jag log lite för mig själv när jag såg att hon inte bara hade skrivit hur hon ville att det skulle se ut, hon hade även klstrat in bilder på olika blommor hon ville ha med, coola dukar, vilken mat, vilken musik m.m Hon hade verkligen planerat allt. I blomvägen ville hon ha vita syrener, små lime rosor, små rosa rosor, rosa nejlikor, vita och rosa ranunkler, björngräs och körsbärskvistar. Sedan ville hon ha rosa tema på allt, och definitivt ingenting svart, för då blev allt för deprimerande enligt henne.

Det fanns även ett fotoalbum som var fullt med foton av oss, och på framsidan stod det "our time together". Hela den natten hade jag kollat igenom alla kort, och jag hade till och med hunnit läsa igenom hela dagboken. Mina och Nicoles förädrar hade tagit hem Nicoline, så att jag kunde få lite tid att tänka igenom allting. 

__________________________________________________________________________________________________

Sista kapitlet kommer snart oxå!! Det kommer vara begravningen, och sedan kommer epilogerna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...