"Vi kan la va här??" sa Ryan och kollade hoppfullt på sin vän. Chaz ryckte på axlarna och signalerade därmed ett okej. Justin nickade sakta och började sedan skratta. "Du kan ALDRIG gissa vemvi bjudit in!" sa han och flinade stort. "Det var faktiskt du som bjöd in henne" Lade Ryan till och Chaz ögon var nära på att poppa ut."Bjöd du in Cassie?? Coooolt" sa han ohc flinade. "Hur visste du??" frågade han förbryllat och kollade surt på Ryan. "Berättade du??" sa han medöverdrivet barnslig ton och gjorde puppyface till honom. "Hur skulle jag kunna ha gjort det?? Du har ju varit med mig ända sedan jag fick reda på det juu!!" sa Ryan skrattandes och Chaz kollade på dem. "Är jag inte smart nog att gissa rätt eller??" sa han ohc snyftade till på låtsas. Justin skrattade till. "Nej." sa han sedan och la armarna i kors över bröstet och kollade upp i taket, precis som en femåring som inte vill hoppa in i dushen.

  Cassie tog upp telefonen som darrade i hennes ficka precis som hon skulle gå in i byggnaden Ricardos lägenhet låg i. Hon kollade på skärmen. Justin stod det och hon svarade och tryckte telefonen mot örat. "Cassie" sa hon och hörde genast hur några andra pratade i bakgrunden i andra linjen. "Heydet är Justin, jo om d fortfarande vill komma ikväll så är vi hos Chaz klockan sju" rabblade han snabbt fram. "Och var bor Chaz då??" frågade hon och tog handen för pannan, hon har alltid varit skitdålig på att hitta till nya ställen. "Jag kan hämta dig på vägen dit om du vill" sa han och hon var nära på att säga ja, då hon kom på att han inte kunde hämta hemma, så var skulle han hämta henne?? Och vad skulle hon säga om han frågade varför han inte kunde hämta henne hemma??

  "Var är du nu förresten??" frågade han när han inte fick något svar på den tidigare frågan. "Utanför Ricardos hus" sa hon. och Justin fortsatte. "Okej, men om du säger var han bor kan jag ju hämta dig utanför honom sen? Så slipper du gå hem emellan menar jag?? Var bor han??" Wow, det var som om han kunde läsa tankar eller något.

  "Han bor brevid den där nya New Yorker-butiken mitt i stan typ, du kan hämta mig där om det går bra" sa hon och kände sig himla lättad. "Ah okej, jag hämtar dig typ kvart i då, ses" dem la på och Cassie fortsatte in i huset. Hon tog trapporna upp till hans lägenhet. 

  Men innan hon kommit in i lägenheten, och med handen på handtaget hörde hon höga dunkanden och stönanden från insidan av lägenheten och den första tanken som slog henne var Ricardo och hans flickvän. Men då kom hon att tänka på en sak, var var Jolena i så fall?? Hon bestämmde sig för att ringa henne, men när första signalen i luren kom, hördes även Britney Spears "Hold it against me" inifrån lägenheten. Chockad tryckte hon på röd lur och tog bort telefonen från örat. Om Jolena var inne i lägenheten måste det ju betyda att det var.. Cassie fick kväljningar och sjönk ner mot väggen. Va fan?? Vad var det med henne? Hade hon skolkat från skolan för att passa på när hans flickvän var på jobbet?? Det lät lite som henne, men hon ville inte inse det. 

  Hon reste sig upp när hon hörde steg mot andra sidan av lägenheten, där hon hört att mobilen hade ringt. Hon rusade allt vad hon hade nerför trappen, för hon visste att om Jolena skulle se att det var hon som ringt, skulle honringa tillbaka, och det skulle inte se bra ut om hon hörde Cassies ringsignal tjuta ute i trapphuset. Det skulle vara katastrof rent ut sagt. Hon slog upp portdörren och hann precis höra hur telefonen började darra i fickan, för att bara en sekund senare börja spela hennes ringsingnal, more than this med One Direction.

  "Cassie här, var fan är du Jo?" sa hon och använde det smeknamn Ricardo hade börjat använda på henne när han träffat henne. Hon hatade egentligen det smeknamnet, men Jolena älskadedet, just för att Ricardo kommit på det. Det enda jag kunde tänka på var juice. Jo juice, dem där outspädda juicerna i små paket ni vet??  

  "Du kommer aldrig tro mig nu, men jag är hon Ricardo, och gissa vad vi precis gjort?" sa hon sprudlandes och Cassie kunde nästan se hur hon hoppade upp och ner av glädje. "Jag vill inte veta" sa hon, då hon antog att hon då skulle få veta massa - enligt henne - "smaskiga" detaljer. Hon rös och hörde hur Jolena blev allt ledsnare i andra sidan luren. "V-v-vadå?? Älskar du inte mig längre??" sa hon och darrade lite på rösten. Visst, Jolena hade förändrats. Mycket, och drastiskt, men innerst innne, visste hon att hon ändå var Jollie (Smeknamnet Cassie använt på henne innan dem träffat Ricardo) innerst inne i sitt hjärta, och trots alla problem, hade dem faktiskt gått igenom rejält mycket saker tillsammans. 

  "Självklart älskar jag dig Jolena, men jag vill faktiskt inte veta vad du och Ricardo håller på med när jag är med" sa hon lugnt och Jolena återhämtade si igen. "Bra, för jag älskar dig också gumman" svarade hon snabbt, innnan ett trånande rop från Ricardo hördes i bakgrunden och hon lade på. Inte ens ett hejdå hade hon fått. Och inte hade hon någonstans att vara dem närmaste timmarna heller. Klockan var bara fyra, vilket innerbar att Justin inte ksulle hämta henne förrn om tre timmar. Hon hade inga pengar med sig att shppa för, och att fönstershoppa hade hon ingen lust med idag. Hon hade heller inga pengar för att äta någonstans. Och hem vågade hon sig verkligen inte, då hon visste att Rick skulle vara där.

  Och sedan slog det henne, Rick skulle ju iväg på affärsresa från idag till på onsdag. Hon log för sig själv samtidigt som hon styrde stegen mot busshållplatsen. Och medan hon väntade på bussen knappade hon in ett sms till Justin där det stod du kan nog hämta mig hemma hos mig ist ;) men efter att hon skickat det kom hon på att han inte hade en aning om var hon bodde, så hon skrev det i ett annat sms istället.

inte sådär jättelångt, men

tror det kmr ett senare också :D

Mår bättre idag, så känner faktiskt

för att skriva igen!!! Roligare

kapitel coming up!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...