Hon pustade ut och stängde dörren efter honom. Hon låset den även, och slängde sig sedan i den stora sängen, och somnade inte långt därifrån.

  Justin vaknade av en hög smäll. Han satte sig hastigt ipp i hans säng, och gick ut i korridoren, och sedan vidare ner i köket. Där stod Ryan och lagade frukost. "Hejsan" sa han lågt och Ryan ryckte till. "Herregud, du får inte skrämma mig sådär!" utbrast han med handen över bröstet, som för att lugna sig själv. 

  "förlåt" svarade han tyst och kollade upp mot klockan. Halv åtta. "Har Cassie gått upp än??" frågade han, och Ryan dröjde ett tag innan han svarade. Lite för länge om man frågade han själv. "Nej, inte vad jag vet" sa han sedan och Justin gick fram till honom. "Vad är det??" frågade han och Ryan kollade oförstående på honom. "Vad menar du?" sa han och Justin gestikulerade med armarna innan han sa "Jaa, du verkar lite off, liksom". Men Ryan ryckte bara på axlarna och mumlade något ohörbart.

  "Gillar du henne?" Frågade Ryan efter ett tags tystnad. Han andades ut tungt innan han svarade. "Jag vet faktiskt inte" Ryan förblev tyst där han stod och rörde om i sin gröt.

  Hon stannade upp i korridoren när hon hörde killarnas samtal inne i köket. "Gillar du henne?" hörde hon Ryan fråga och hon lyssnade noga efter Justins svar. "Jag vet faktiskt inte" hörde hon Justins stämma säga och hon förstelnades. Vad menade han?? Hade han känslor? För henne?? Hon skakade omedelbart bort tanken. Nej, det var inget sådant på gång. Ingenting alls.

  Hon började andas häftigt, och var tvungen att sätta sig ner. Hon kände hur svetten trängde fram i pannan på henne, och hon torkade genast bort det med baksidan av handen.hon tog ett par djupa andetag innan hon reste sig upp, och gick in i köket.

  "Godmorgon" sa hon och gick och satte sig vid bordet. Justin satte sig brevid henne strax därpå, och hon kollade oroligt mot Ryans håll. Fan. Varför hade han behövt förstöra allting? Varför var alltid känslor tvungna att vara inblandade?? Kunde hon nite ens få ha ett par kompisar utan att allting skulle bli kompliserat??

  Hon visste vad det var som höll på att hända med henne. Hon hade blivit kär. I ett av världens mest kända tonåringar. Herre alltså.. Hon visste inte hur hon skulle berätta det för honom. Men hon var helt säker på att hon någon gång skulle göra det.  Hon var också nästan helt säker på att han skulle nobba henne.

  Ryan ställde fram massa matvaror på bordet, och Justin och Cassie högg snabbt in. Ryan kasatde hela tiden blickar mot Cassie och Justin, som om han var orolig att det var något på gång mellan dem. Och fastän dem båda antagligen i hemlighet önskade det, så var inte det fallet. Och den enda som blev glad över det faktumet var Ryan. Och endast Ryan.

   "Kan jag få osten?" frågade Cassie och kollade efterlängtat efter osten, som stod på Justins vänstra sida. "mm" mumlade Justin, slickade bort lite smör från sina fingrar, och sträckte sig sedan efetr oste, som han sedan gav till Cassie. "Här" "Tack" sa hon och började hyvla osten, för att sedan lägga på den på sin rostade macka.

Har typ världens segaste internet

idag -.-' Tog typ en timme bara att

ladda upp bilden kändes det som..

Aja, nu fick ni en del iaf ;)

Kanske kmr en till sen ;o Vet nt

riktigt vad som ska hända bara.

Några tips??

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...