"Kan jag få osten?" frågade Cassie och kollade efterlängtat efter osten, som stod på Justins vänstra sida. "mm" mumlade Justin, slickade bort lite smör från sina fingrar, och sträckte sig sedan efetr oste, som han sedan gav till Cassie. "Här" "Tack" sa hon och började hyvla osten, för att sedan lägga på den på sin rostade macka.

  Med benen släpandes efter sig gick hon på den välbekanta vägen mitt i stan. Vägen där hon och Jolena spenderat mestadelen av sin barndom, springandes mellan affärerna, och provandes Behåar, trots att dem bara var runt sju år och inte kommit in i puberterten än.

  Justin och Ryan skulle på en hockeymatch, och då hon inte är så inttresserad av sport hade hon bestämt sig för att det var dags att lämna dem skrattglada pojkarna. Och nu visste hon inte var hon skulle ta vägen. Rick är antagligen hemma, och han är nog rasandes på henne, så dit hade hon ingen lust att gå.

  Hon tog upp sin mobil. Inga missade samtal eller sms. som vanligt. Hur kunde hennes liv sluta såhär?? Frågade hon sig själv, samtidigt som hon gick in på ett nytt litet café. "En kaffe latte" mumlade hon till mannen bakom disken och han nickade kort. "fyra dollar" sa han och hon räckte fram några sedlar. "Behåll växeln" mumlade hon fram och killen kollade chockat på pengarna. Det hade ju antagligen varit enklare att bara ge honom fyra endollars sedlar. Men av någon anledning kände hon sig för att bara ge bort allt hon hade, då ingenting materiellt hade någon betydelse för henne. Det enda hon ville var att passa in, och det lyckades hon inte så bra med. Han räckte henne hennes kaffe, och hon segade ut ur cafét igen, med kaffet i handen.

  Hon drog fingrarna genom sitt färgglada hår, och bestämde sig att färga det brunt. Som hennes naturliga hårfärg. Hon orkade inte stå ut från folkmassan längre. Det räckte med att hon var skolans populära outsider, men egentligen var allt hon ville egentligen bara att kunna gå med alla andra i dem smala korridorerna, och skratta åt dem populära för att dem var så himla arroganta.

  Hon gick mot närmaste frisör, där dem säkert hade hårfärger. Hon gick in i en frisörsalong vid namnet Vicky's och gick genast fram till hyllan med hårfärger, där hon valde en mörkbrun färg som liknade hennes riktiga. 

  "Lika bra att du färgar över det där misslykandet" hörde hon Katya säga bakom henne, och hon frös till mitt i ett steg, och vände sig långsamt om. Hon hade ett blåmärke på kinden, och hon flinade till.

  "Hur fick du det??" frågade hon och pekade på blåmärket, och Katya började tugga frenetiskt på sitt tuggummi. "Hamnade i ett slagsmål på fyllan" sa hon och kollade oroligt omkring sig. Bra. Då kom hon inte ihåg att det var hon själv som gett henne det.

  Hon fnös, och vände på klacken för att gå till kassan. Honräckte fram lite sedlar och gick sedan ut ur salongen. Hon var inte stark nog just nu för att möta Katyas spydiga kommentarer. Hon sprang hela vägen till Ricardo. Och i högklackat, var det en verklig bedrift för henne.

  Hon ryckte upp dörren, och möttes av tung, marijuana rök, och massa skrikandes röster. Hon gick in i vardagsrummet, där stod Ricardo och hans flickvän och skrek på varandra, och hon hörde orden droger, fnask, lögnare och otrogen alltför mycket. Hon harklade sig och två par ögon vreds plötsligt mot henne. Ett par bruna, feminina, och ett par nästan fullständigt svarta och drogpåverkade ögon. Det var lätt att se vem som var Ricardo om man så bara kollad epå ögonen, eller jointen han höll i sin hand.

  Hans flickvän, som hon glömt namnet på, rusade argsint ut ur lägenheten, och smällde igen dörren efter sig så hårt att en tavla ramlade ner från väggen. "Vad gör du här?" frågade Ricardo och la sig ner i soffan. "Ska färga håret" sa hon snabbt, och begav sig mot toaletten.

  På ett sätt var det otroligt skönt hemma hos Ricardo. Det ställdes inga jobbiga frågor, vilket var otroligt lättande, då hon aldrig tycktes kunna svara på dem. Och det blev aldrig några pinsamma tystnader, då ingen av dem egentligen brydde sig om dem andra. Okej. Hon brydde sig om Jolena. Och hon hoppades att Jolena brydde sig om henne. Och Jolena brydde sig antagligen om Ricardo. Men Ricardo tycktes inte bry sig om någon. Inte ens sin egna familj, som han inte träffat på ett flertal år, vilket hon lätt förstod, då hon ju själv hade massiva problem hemma.

  Efter att hon färgat håret klev hon återigen in i vardagsrummet och snurrade runt, för att visa sin nya hårfärg, men märkte snart att Ricardo låg helt däckad i soffan. Jaha. Hon slog på Tvn och gock in till stället där man hyr filmer. Hon tryckte genast hem några skräckfilmer, och sedan en film som heter Priest, som hon sett en gång tidigare.. Hon suckade och sjönk ner i soffan, samtidigt som menyn dök upp på Tvn.

Känns som om delarna alltid

kommer sent?? ;o haha, aja, så

kan det bli!!  Aja, såg hunger

spelen idag iaf!! Skitbra!! Reko-

menderar den starkt!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...