Efter att hon färgat håret klev hon återigen in i vardagsrummet och snurrade runt, för att visa sin nya hårfärg, men märkte snart att Ricardo låg helt däckad i soffan. Jaha. Hon slog på Tvn och gock in till stället där man hyr filmer. Hon tryckte genast hem några skräckfilmer, och sedan en film som heter Priest, som hon sett en gång tidigare.. Hon suckade och sjönk ner i soffan, samtidigt som menyn dök upp på Tvn.

  "Har du sovit inatt då??" frågade Ricardo och hon ryckte till. HAn hade tydligen vaknat igen. Hon ryckte lite lätt på axlarna. "En kompis bara" sa hon och han nickade kort. "Vet du var Jolena är någonstans?" frågade hon och han skakade på huvudet. "Nae, har inte sett henne faktiskt, men hon är säkert här runtomkring någonstans" sa han och hon fick genast oroande tankar. Tänk om något hänt henne?? Det brukade aldrig gå ett enda dygn utan att hon dök upp hos Ricardo, om så bara för några minuter. 

  Hon stängde ögonen för en minut, för att tänka igenom saker och ting. Vad hände i hennes liv egentligen?? Hon suckade och masserade tinningarna med sina fingertoppar. "Har du huvudvärk eller nått??" hörde hon Ricardo fråga och hon skakade irriterat på huvudet. "Nej" sa hon kort och gick iväg för att sätta sig någon annan stans. Men då lägenheten var väldigt liten var det svårt att komma bort från Ricardos hesa stämma då han pratade med någon i telefon.

  Hon damp ner åp en köksstol och kollade igenom gamla kort på mobilen. Kort på hennes pappa, kort på hon och hennes mamma innan hon började jobba såmycket, och innan hon gifte sig med Rick. En rysning gick uppför hennes ryggrad när hon tänkte på det. Och det som skulle vänta på henne hemma när hon kom hem...

  Can't never get it right, no matter how hard i try började hennes mobil spela, och hennes mammas mobilnummer dök upp på skärmen. Hon svepte med fringret åt höger, för att svara.

  "Hallå" sa hon frågandes, som om hennes mamma inte skulle ha någon anledning att ringa henne. "Åh hej gumman!! Jag var så orolig för dig, Rick sa att han inte visste var du var och.." "Vad är det du vill??" avbröt hon och tystade ner sin mamma. Orden lät hårdare än menat, och hon ångrade sig genast. Det var ju egentligen inte hennes fel.

  "Jo.." började hon, men avbröt sig för att harkla sig. "Jag kom hem ett par daga tidigare, så jag är hemma nu.. Ska jag hämta dig?? Är du hos en kompis?" frågade honoch hon kunde höra oroligheten i hennes röst.

  "Ah,gör det.. Jag väntar vid det vanliga stället" sa hon, och hörde sedan klicket när hennes mamma la på. Hon var nervös för att komma hem, trots att hon visste att hon inte behövde vara det, då Rick inte skulle göra någonting mot henne så länge hennes mamma var hemma. Hon reste sig upp från den alltför hårda, numera svarta, stolen och gick mot hallen. "Jag sticker nu" sa hon, och hann höra Ricardos grymtande innan hon stängde igen dörren till den rökiga lägenheten.

  Hon stod utanför fiket, där hennes mamma alltid hämtade henne. Carinas volvo (hennes mamma) svängde in till vägkanten, och hon sprang runt bilen och hoppade in i passagerarsätet. Det var så skönt att återigen se sin mammas ansikte le mot en.

  "Hej gumman, guuud så jag har saknat dig" sa Carina och hon log mot sin vänliga mamma. "Jag har saknat dig också" svarade hon lugnt, och hennes mamma började köra hemmåt. 

   "Allt bra med vännerna??" frågade Carina och växlade till fyran. hon nickade lätt. "Och killarna då??" sa hon med det där busiga leendet som bara hon hade. Hon log och kollade generat ut genom fönstret. Hennes mamma log retsamt och ryckte på axlarna i en gest som sa okej, jag fattar.

  Dem klev ur bilen och gick över vägen till höghuset där dem bodde. Hon klev in i den svala lobbyn, sedan klev dem båda in i hissen, och åkte upp till deras våning. Hennes mamma pressade argt in nyckeln i låset, som alltid tycktes knasa. Rick var hemma, men då han var så otroligt rädd för att någon skulle komma in och stjäla saker, låste han alltid dörren.

  "Vi är hemma!!" skrek mamma, och till min fasa kom Rick in i hallen, och jag fick en gigantisk klump i magen av hans hatiska blick på mig, men så fort mamma kollade på honom, gick han frma till mig och kramade om mig "kärleksfullt" och när han kramade mig viskde han lågt i mitt öra "Ungjävel" 

kom inte sååå sent idag ändå!!

höhö... Aja, har noll inspiration

just nu, så tar lite tid att skriva

ett kapitel..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...