"Vi är hemma!!" skrek mamma, och till min fasa kom Rick in i hallen, och jag fick en gigantisk klump i magen av hans hatiska blick på mig, men så fort mamma kollade på honom, gick han frma till mig och kramade om mig "kärleksfullt" och när han kramade mig viskde han lågt i mitt öra "Ungjävel" 

  Hon svalde, och Rick gick fram till hennes mamma och kysste henne. Hon kollade äcklat bort, och gick in på sitt rum. "Ska du inte äta middag??" frågade Carina och bankade på dörren strax efter att hon stängt den. Trots kurrande mage, tvekade hon innan hon kom ut ur sitt rum och vidare in i köket.

  Kinamat stod uppdukat på köksbordet. hon satte mig ner och högg genast in på maten, och under hela måltiden kände hon Ricks blickar bränna i nacken, då hon satt vid "baren", medans han och Carina satt vid köksbordet.

  "Tack för maten" mumlade hon efter att ha ställt in tallriken i diskmaskinen. "Jag har hyrt film, vill du se den med oss??" frågade hCarina, och hade hon inte sagt oss, hade hon antagligen sagt ja, men då hon gjort det, skakade hon bara på huvudet, innan hon återigen gick in på sitt rum och stängde dörren efter sig.

  En kvart senare hörde hon hur filmen sattes igång ute i vardagsrummet, och hon satt framför datorn och spelade sims, då hon varken hade Twitter, Facebook, Myspace eller något annat sådantdär så hon antagligen bara skulle bli trakasserad om hon gjorde det. Hon hörde inte att någon hade kommit in i rummet innan golvet knarrade till bakom henne. Hon vände hastigt på huvudet, och hann bara se skymten av Ricks arga min, innan han höjde armen, och slog till henne rätt på käften. 

  Hon skrek, men han slog henne bara igen, och sa att hon skulle hålla käften. Hon blundade hårt och försökte ignorera smärtan i kroppen. Hennes värsta mardrömm hade fyllts in. Nu kunde hon inte ens vara hemma när hennes mamma var hemma. Förskt tyckte hon det var helt otroligt att hennes mamma inte hört hennes skrik, men sedan hörde hon den tunga basen från rummet intill, och tänkte att Rick måste ha höjt volymen rejält innan han lämnat rummet.

  Hon kände hur han tog tag i hennes högerhand, innan han knyckte till med handen, och en otrolig smärta uppstod. Hon öppnade ögonen och skrek för full hals, med tanken att det inte kunde bli värre än såhär. Hon kollade ner på sin arm. Den låg i en konstig ställninig, och hon förstod genast att den var bruten. Tårarna rann nerför hennes kinder likt floder, och hon undrade återigen, varför just hon?

  Hon hörde hur någon drog efter andan, och både hon och Rick kololade mot dörren. "Mamma" lyckades hon biska fram, och hon kände blodsmak i munnen då det hade runnit in blod i den då hon öppnat munnen. "Rick, v-va-vad håller du på med?!?" småskrek hon, innan hon satte handen för munnen, och snabbt sprang bort från platsen, hon hoppades att det var för att ringa polisen, men när Rick sprang efetr henne, förstod hon att det var menlöst, han skulle hinna ikapp henne.

  Men hon hade underskattat sin mor, då det bara fem ynka minuter senare bankade på dörren, och bara sekunder senare bröts den upp, och hon hörde steg i lägenheten. En man hittade henne snabbt, och ropade på resten av dem. "m-min mamma" viskade hon och killen kollade konstigt på henne. "Leta rätt på hennes mamma!!" skrek han och ett par män i bakre delen av rummet begav sig genast iväg för att hitta henne. "Ri.." började hon, men kunde inte få fram resten av namnet, då hennes strupe fylldes av blod, och strax därefter svimmade hon av av den brutala smärta som fanns i varenda hörn av hennes kropp.

hann inte särskilt långt

men nu har ni en del iaf

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...