Men hon hade underskattat sin mor, då det bara fem ynka minuter senare bankade på dörren, och bara sekunder senare bröts den upp, och hon hörde steg i lägenheten. En man hittade henne snabbt, och ropade på resten av dem. "m-min mamma" viskade hon och killen kollade konstigt på henne. "Leta rätt på hennes mamma!!" skrek han och ett par män i bakre delen av rummet begav sig genast iväg för att hitta henne. "Ri.."började hon, men kunde inte få fram resten av namnet, då hennes strupe fylldes av blod, och strax därefter svimmade hon av av den brutala smärta som fanns i varenda hörn av hennes kropp.

  "Cassie?? Hör du mig??" frågade sjuksköterskan och Carinas hopp sjönk igen. "Hon vaknar snart ska du se" sa sjuksköterskan och log milt mot henne. Hon log stelt tillbaka, innan blicken for till Cassie igen. Vad hade hon gjort egentligen?? Och varför hade hon inte berättat för henne?? Tårarna smakade salt i hennes mun, och hon torkade bort en tår från hennes kind.

  Trots att hon sett med egna ögon vad Rick gjort mot hennes dotter, kunde hon inte förmå sig med att sluta älska honom, som hon gjort sedan ögonblicket då dem träffades.. Hon drog en djup suck. Vad skulle hon göra, och var i helsicke höll Rick hus??

  Dörren öppnades hastigt och Johan och Caitlin kom inrusandes till rummet. Caitlin nickade lätt mot henne, innan hon vände sina rödsprängda ögon mot Cassie. Hon måste ha varit riktigt orolig. Hon skulle nog vara en tusen gånger bättre mamma än hon själv, som inte ens kunde ge sin man tillräkligt mycket njutning för att han inte skulle ge sig på hennes egen dotter..

  "Cassie, hur är det?? Hör du mig?!?" skrek Johan och kamade om Cassies hand. Hårt, såg det ut som då nästan hela hans hand vitnade. Jolena hade hon inte hört susen av sedan olyckan, och hon tänkte att hon kanske inte fått reda på det, så hon tog upp Cassies mobil och ringde upp henne genom hennes kontakter i telefonen.

  "Jolenas mamma här" hörde hon en kvinna svara med darrande röst i andra änden. "Cassies mamma här" svarade hon, med samma ostadiga röst. "Du råkar inte veta var Jolena är?" fortsatte hon i ett försök att vara vänlig, trots att allt hon ville var att snabbt få prata med Cassies barndomsvän. "Har du inte hört?" viskade kvinnan i den andra änden, och hon blev mer och mer frustrerad. "Nej, och jag har en viktig sak att berätta för henne, för Cassie ligger inne på sjukhus, och hon har inte vaknat än.." sa hon hetsigt, men blev snabbt avbruten. "Jolena kommer i alla fall inte vakna upp igen" sa kvinnan, och hennes ilska lugnade sig lika snabbt som den brusat upp, och ersattes med oro. "Vad menar du??" viskade hon,trots att hon redan fattat den ödesdigra sanningen. 

  "Hon är död, hon tog en överdos cannabis, och vaknade inte upp igen" sa kvinnan dystert och snyftade till. Hon skakade med hela kroppen, och satte sig klumpigt ner i stolen hon suttit i igen. "Jag-Jag får ringa tillbaka" sa kvinnan och lade på. Caitlin kom genast fram till henne och höll henne i handen. "Vad är det?" frågade hon med sin otroligt mjuka, och omtankesfulla röst och kollade henne djupt i ögonen. "Jolena är död. Överdos" sa hon lågt och Caitlin såg genast mer allvarlig ut, men på samma gång även mer medlidsam.

  Justins ringsingnal började spelas mitt i deras basketmatch och han svarade glatt. "Du sa vad??" sa han sedan hetsigt och drog nervöst handen genom håret. "vi kommer direkt!" sa han nästan hysteriskt och släppte sedan basketbollen. "Vad är det??" frågade Ryan och Justin hade redan börjat springa mot bilen. "Cassie ligger på sjukhus" sa han snabbt, och satte sig i bilen. Ryan var inte sen med att göra samma, och snabbt åkte dem nerför uppfarten ,och bort i rikting mot sjukhuset.

inte så jättelångt, men är

egentligen bara hemma för

att packa, så fick skriva

det lite snabbt bara..

Massa saker som händer nu

ju!! Vad tycket ni?? Kommentera!!

 

SiRl

12 april 2012 20:23

Wow... Bra att du drar ut på det lite, dom flesta bloggare kör bara över allt sånt här i ett inlägg... Jag är lite paff nu... Du är grymt begåvad bara så du vet... Annorlunda, men... Bra annorlunda...

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Felicia

12 april 2012 22:50

Tack, sånt värmer ska du veta :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...