Ryan kom in i rummet anfådd och sa genast "Jag hittade henne ingenstans" sedan tystnade han. Han måste ha fått syn på den uppslagna dörren,  Carina som satt och bölade, och Justins chockade ansiktsuttryck."Vad fan har hänt här då?" frågade han, omedveten om allt det drama som nyss ägt rum.

  Efter att ha förklarat hela historien till Ryan, och efter en hel del tröstande av Carina, då hon skrikit rakt ut varje gång hana använt orden Rick, och slå. Justin haade nu fått en sprängande huvudvärk, och höll precis på att somna i stlen där han satt sig, då läkarna kom tillbaka med provresultaten för vätskan i sprutan.

  "Vad var det för något?" frågade han och kollade intensivt på läkaren med papperet i handen. "Det verkar vara väldigt, väldigt starkt råttgift. Det skulle inte ha dödat henne, men med den höga dosen skulle ha utsatt henne för otrolig smärta, och hon skulle sedan ha fått svåra hjärtproblem" sa läkaren, och för en gångs skull höll Carina klaffen, och slutade gråta, och han hoppades innerligt att det var för att hon insett hur hemsk Rick - som han fått reda på att hennes styvpappa heter - faktiskt var, och att hon nu slutat älska honom. 

  Men ack så fel han hade, för i samma stund, satt Carina och tänkte på att han faktiskt inte ville att Cassie skulle dö, han ville bara ta ut sin ilska lite för stunden. Inget mer med det. Och det hade ju faktiskt bara hänt en enda gång. Och Rick skulle nog inte få så långt fängelsestraff, och sedan när han kom ut, kunde dem tre leva som den lyckliga familj dem var ända tills Cassie flyttade ut. Ja. Så skulle det gå till. Det var ingen idé att förstora upp hela den här grejen med misshandeln. För det hade ju som sagt faktiskt bara hänt en gång.

  Hon reste sig upp och gick upp till son dotter som låg där helt stilla i sin säng. Hon la en hårslinga bakom hennes öra, och pussade henne ömt på hennes panna. En gång. En gång. Tänkte hon gång på gång. En av hennes tårar landade på Cassie, och,hon kanske såg i syne, vilket verkade högst troligt, då hon på sista tiden känd sig väldigt off, men hon tyckte sig se att Cassie ryckte till lite. 

  Hon kände hur någon knuffade bort henne och hur någon sedan skrek "Hon vaknar upp!!" en till doktor kom in i rummet, och dem ställde sig runt Cassie. Hon öppnade sakta sina ögon, och mumlade sedan fram något ohörbart. "Va?" sa en doktor och Cassie harklade sig. "Justin" sade hon sedan lågt och skrovligt. En tårar vällde upp i Carinas ögon. Så det var han hon tänkte på det första hon gjorde? Hon vände snabbt på klacken och gick ut ur sjukhusrummet, med Ryan och doktorerna ropandes efter henne. Hon orkade inte bry sig längre. Om Cassie inte brydde sig om henne, skulle inte hon bry sig om Cassie heller! 

  Hon kollade på Justin, som nu var den som stod närmast henne, och log. Han hade varit där när hon vaknat. Det hon verkligen behövde nu var en riktigt bra kompis. Och då Johan inte var där för tillfället. Var Justin det första som ploppade upp i huvudet. Att hennes mamma störtat ut brydde hon sig inte så mycket om. Hon skulle ändå komma tillbaka snart. Rick skulle hamna i fängelse, kunde hon och hennes mamma äntligen börja leva som normalt igen. Hennes mamma skulle kunna sluta på hennes jobb och kunna vara hemma mer med henne. Hon log igen. Allt skulle bli som innan hon och Rick gifte sig. Hon skulle inte längre behöva leva i skräck varje gång hon kom hem. 

  "Har du ont?" frågade en av läkarna smått stressat, och när hon skakade på huvudet gick den doktorn ut ur rummet, men det fanns fortfarande en doktor kvar - eller det var nog en sjuksköterska, men det är ju nästan samma sak så.. - som skulle hålla koll på henne, om hon fick ont till exempel.

Verkar som om alla

tror olika här nu ju!!

hehe, vad tror ni kommer

hända?? kommentera!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...