Men hon hade faktiskt inte kysst Justin för att få bort dem hemska tankarna, okej, det var en del av det, men hon hade faktiskt känslor för honom, även om hon nog aldrig skulle erkänna det. Okej, han hade kysst tillbaka. Men hon var säker på att det bara var av medlidande. Och hon hade faktiskt typ tvingat honom till det också. Skuldkänslorna blossade upp inom henne, både av att tvång kysst Justin, och av att hon ägnat sig åt så fåniga grejer när hon egentligen borde sörja för sin vän. Sin underbara vän, som bara gått vilse på vägen.

  *

  Det var en pinsam tystnad i rummet, och hade inte Johan kommit tillbaka, visste hon inte hur lång den hade varat. Alla hade suttit och smågråtit, och hela tiden tröstat varandra. "Jag är så ledsen Cassie. Jag vet att hon betyder mycket för dig." sa Johan och kom fram till henne. "Betydde" sa hon och rättade honom, vilket fick honom att himla på ögonen, vilket fick ett litet leende att frammanas på hennes läppar.

 "Borde inte ni alla vara i skolan förresten?" frågade hon dem tre, och dem kollade på varandra. "Jag menar, det är ju faktiskt måndag" sa hon och Johan skakade på huvudet. "Det är faktiskt bara söndag, dummer.." sa han och log lite löst. "Åh." sa hon och rynkade på pannan. "Makes no sence" sa hon sedan och killarna började skratta, och hon slog uppgivet ut med armarna, besviken över att hon inte ens kunde hålla koll på dagarna. Hon var även väldigt säker på att hon egentligen inte fick resa sig ur sängen, som hon gjort när hon börjat kyssa Justin, och hon satte sig ner, och beklagade sig lite. Hennes bandagerade arm värkte, och hon hade även massvis med blåmärken, som hon inte känt av förrens nu. Hon antog att hon haft så mycket annat att tänka på.

  Hon la sig ner, och killarna var tvungna att ställa sig upp för att hon skulle få plats. Hon log tacksamt, och tankarna riktades genast mot Jolena. Hon stängde ögonen för att kunna koncentrera sig bättre, och minnen utav hon och Jolena började flasha framför hennes ögon.

  "Jolena?" frågade jag aningen nervös. Nervös inför vad som väntade mig innanför dörren. Jag lutade handen löst mot den,och den gled upp. Innanför dörren fanns bara ett mörk rum, och jag suckade besviket. Det var min födelsedag, och min bästa vän var inte ens härför att gratulera mig. Jag kollade mig omkring, och letade efter ljusknappen, som jag av någon alltid lyckas glömma bort var den är, trots att det är mitt egna vardagsrum.

  Jag hittade den, och ljuset slogs på, och bilden jag möttes av, var inte den jag väntat mig. Vid trappan upp till övervåningen - ja, vi bodde i hus på den tiden - hängde det en banderoll med texten Grattis Cassie! Äntligen 6 år!! jag skrattade, och sprang fram till pappa, mamma, och Jolena som stod under banderollen, och jag log vid tanken på att det alltid skulle vara så här. Vi skulle alla alltid vara tillsammans. För evigt. Jag skrattade mitt flickaktiga skratt, och pappa räckte fram ett paket till mig. "Öppna det" upmanade han och jag kollade ner på det stora paketet.

  "Vem är det ifrån?" frågade jag och pappa lo på det viset bara han kunde le, "Oss allihopa" sa han, och jag älskade att han nästan räknade in Jolena i familjen, och jag kunde se på henne att hon älskade det också. Jag log stort och slet av det rosa papperet med små kaniner på. Jag har alltid älskat kaniner. Jag drog upp den gigantiska boken. Det var en dagbok. En gigantisk en. Säkert en kvadrat meter stor. Jag log så stort jag kunde, och kramade om alla mina käraste.

  Mamma drog ena handen genom mitt hår, och jag log av lycka. Alla jag kände sa alltid att jag ska vara en unge så länge jag kan, och det tänker jag vara också. För alltid..

  Hon log åt det vackra minnet. Det var hennes sista födelsedag innan hennes pappa gått bort. Tiden då bara Jolena funnits där för att trösta henne, då hennes mamma inte pratade, med någon, och var inne i sin bubbla hela tiden. Inte lämnade huset eller någonting, så Cassies mormor fick komma med mat till henne. 

Inte så jätte långt, men hoppas

det duger!! Måste rusa nu, men

kommer ett till kapitel imrogn!!

Kan inte fatta att det är fredag

imorgon, tiden går så himla

snabbt!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...