Hon log åt det vackra minnet. Det var hennes sista födelsedag innan hennes pappa gått bort. Tiden då bara Jolena funnits där för att trösta henne, då hennes mamma inte pratade, med någon, och var inne i sin bubbla hela tiden. Inte lämnade huset eller någonting, så Cassies mormor fick komma med mat till henne.

*

  "Cassie?? CASSIE!" ropade någon och hon öppnade snabbt ögonen igen. Justin, Ryan och Johan stod i hörnet av rummet, och framför henne stod en ung läkare och kollade otåligt på henne. "Va?" sa hon, och läkaren suckade, precis som om hon bara var ett namn på ett papper. "Du kommer få stanna här en dag till, vilket innebär att du kommer få komma hem imorgon kväll. Du hade väldigt tur som inte fick några inre frakturer. Du fick ta emot en jäkla massa slag" sa hon, precis som om hon varit där.

  En man i polisuniform kom in och ursäktade sig. "Jag måste få prata med Cassie lite, om Rick" sa han och kollade även han otåligt, fast nu på doktorn, som skyndade sig ut ur rummet. "Kan mina vänner vara kvar?" frågade hon och nickade åt killarnas håll. polisen kollade bak. "Om du inte har något att dölja så.." sa han och log snett. Det fanns värme i hans ögon, och det var inte ofta hon såg det hon någon främling. Hon nickade, syftandes på att dem fick stanna kvar.

  "Såå.. Rick, slog dig.?" frågade han, men det var mer som ett påstående, då det var uppenbart vad som hänt. Hon nickade lätt, och han fortsatte. "Har detta hänt förut?" frågade han, och hon skakade på huvudet. "Han har aldrig slått mig, och ifall han gjort det har det bara varit en örfil eller så" sa hon och polisen höjde på ena ögonbrynet. "Har han gjort något annat?" hon svalde och andades in.

  Hon kollade bak på Justin och Ryan, som hon redan berättat för, och dem nickade sakta, och Johan kollade underligt på henne, som om han inte kunde klura ut vad det kunde vara, trots att hon faktiskt berättat vad som hänt en gång, men sedan bara sagt att det aldrig hänt igen, och att det verkligen inte behövde polisanmälas.

  "Han.. Han.." började hon, och samlade mod igen. Polisen la en hand på hennes ena ben, som för att stötta henne. "HAn har utjyttjat mig.." sa hon tyst, och Johans ögon förstorades. "Sexuellt?" frågade polisen, och hon nickade sakta. "Hur ofta har det här hänt?" frågade hon, och hon kollade enr på sin ena hand. "Varje gång han och jag var ensamma, och då mamma jobbar mycket borta, så var det väldigt ofta, men sedan började jag sova över hos kompisar nästan hela tiden, bland annat hos Johan och Jolena.." Rösten skar sig i slutet, och en tår uppenbarade sig på hennes kind.

  "Jolena Smith?" frågade polisen och hon nickade. "Jag är ledsen.." sa han och log ett sorgset leende. Hon fortsatte att snyfta, men kände sig bättre till mods än innan. "Jag måste tyvärr dra nu.." sa Justin, och dem andra två instämde och dem försvann ut i korridoren. Verkade som om dem tre skulle vara tillsammans under eftermiddagen, vilket gjorde henne glad, eftersom just nu, var det dem som förstod henne bäst. Caitlin skulle väl snart komma, och hon antog att Johan berättat för henne om övergreppen.

*

  "Jag måste tyvärr dra" sa han och gick ut i korridoren. Han hörde hur Johan och Ryan gick bakom honom, men han slängde inte en blick bakåt. Han svängde in mor toaletterna nere i receptionen, och smällde igen dörren bakom sig. Han hörde Ryan och Johan mumla tyst utanför dörren.

  Han låste dörren, och sjönk ner mot väggen. Han visste att det antagligen var väldigt ofräscht där inne, men för stunden orkade han inte bry sig. Det enda han kunde tänka på var Cassie. Och hur hon ens hade kunnat stå ut. Det skulle vara samma sak som om hans egen mamma skulle ... Han rös vid tanken och skakade snabbt på huvudet, och började istället tänka på Cassie igen. Och kyssen.. Han skakade bort även den tanken.  Det skulle inte hända igen, och det var bara onödigt att fresta sig själv på det sättet.

  Han suckade och reste sig upp igen. Han gick bort till handfatet och skvätte vatten i ansiktet på sig själv. Han kollade sig själv djupt i ögonen i spegeln, för att försöka förstå sig vad som höll på att hända med honom.  an var kär. Definitivt. Men han kunde inte fortsätta såhär. Dem kunde bara vara vänner. Han kunde inte ha en relation till. hans senaste, med Britney, hade gått åt skogen, och han hade då lovat sig själv att aldrig bli kär igen, då hon hade varit otrogen mot honom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...