Han suckade och reste sig upp igen. Han gick bort till handfatet och skvätte vatten i ansiktet på sig själv. Han kollade sig själv djupt i ögonen i spegeln, för att försöka förstå sig vad som höll på att hända med honom.  an var kär. Definitivt. Men han kunde inte fortsätta såhär. Dem kunde bara vara vänner. Han kunde inte ha en relation till. hans senaste, med Britney, hade gått åt skogen, och han hade då lovat sig själv att aldrig bli kär igen, då hon hade varit otrogen mot honom.

*

  Med vingliga ben gick hon över sjukhusets parkering, och mot den taxi sjukhuset fixat fram åt henne, då hennes mamma inte haft tid att hämta henne. Hon suckade, och satte sig i taxin. Hon sa snabbt sin adress, och den började köra. Hon kollade drömmande ut genom fönstret. Det hade blivit måndag kväll, och hon skulle äntligen få komma hem.

  Hon hade varken sett, hört eller messat med sin mamma, sedan hon lämnat henne dagen innan. Dagen därpå skulle hon sitta som målsägande i domstolen, och hennes mamma var vittne. Rick var ju såklart den tilltalade, och hon hoppades att han hade en världssämst advokat. Ryan, Johan och Justin hade hon inte heller sett sedan gårdagen, och då dem varit i skolan - i alla fall Ryan och Johan.. Justin har ju privatundervisning - hade hon bara messat lite med dem.

  Dem hade tydligen hållit en sak i aulan, då alla sörjde för Jolena. Jolenas mamma hade även kontaktat henne, och sagt att begravningen skulle äga rum om en vecka i en kyrka en bit utanför staden, där dem båda även döpts. Taxichauffören harklade sig och hon kollade genast dit. Han nickade ut genom fönstret åt andra sidan, och hennes hyreshus tornade upp sig. Hon nickade och klev ur taxin. Sjukhuset hade redan betalat, så taxin körde bara iväg. Nervöst klev hon in i lobbyn, gick alla våningar upp, och satte i sin nyckel i låset.

  "Mamma, är du hemma?!" skrek hon, trots att dem sagt att hon inte haft tid, men då hon kom fram i en dörröppning, undrade hon varför hon inte hämtat henne. Men sedan såg hon att hennes mascara runnit, och låg nu utsmetat på hennes kinder. "Mamma, jag mår bra, du behöver inte ora dig mer" sa hon och gick fram och kramade Carina.

  "Det är inte det." sa Carina och hon kollade konsigt på sin mamma. "Vad menar du?" frågade hon och Carina sträckt ut handen mot köket, och dem gick in och satte sig. "Det handlar om Rick" Sa Carina, och hon skakade på huvudet. "Du behöver inte oroa dig mamma. Han kommer hamna i fängelse, och det för gott hoppas jag" sa hon och log mjukt åt sin mor, som oroat sig så för henne..

  "Jag vill inte att han ska bli infängslad, vi kan bli en liten gullig familj igen" sa Carina och Cassie flög upp från stolen. "Vad fan snackar du om?! JAG behöver dig ju!! HAn har fan mishandlat mig, våldtagit mig!" började hon, och Carina såg genast mer illa till mods ".. och du vill INTE att han fängslas?! Jävlar vilken dålig morsa du är alltså!! Min bästa vän, har för fan dött, och det enda du bryr dig om, är att vi ska bli en "bra" familj igen?! Vad fan är det för fel på dig?!?" skrek hon, innan hon spurtade mot dörren.

  Hon sprang ut korridoren, nerför trapporna, och ut i staden, där det nu börjat regna. Hon sprang så fort hon kunde, och brydde sig inte om vem som så hennes våta kinder. När hon kom fram till Justins mormor och morfars hus - där han bott när han varit i Stratford - och såg hur Diane och Bruce packade in väskor i en bil. "Var ska ni någonstans?" frågade hon snörvlandes.

  "Vi, nej vi ska ingenstans, men Justin däremot" sa Bruce och skakade lättsamt på huvudet. "Han ska hem till Atlanta. Han kommer nog ut snart ska du se" tillade Diane, och hennes hopp sjönk snabbt. Vad menade dem?? Justin? Bort? Härifrån? Hon förstod att han inte skulle ha stannat förevigt, men hon hade hoppats att han skulle stanna längre än såhär. Dem hade ju nyss blivit vänner. Och nu, skulle allting bara ta slut??

  "Vad har hänt gumman?" frågade Diane och kom fram till henne. Hon måste ha sett hennes rödsprängda ögon. "Nej, ingenting speciellt" sa hon, vände sig om och började sakta gå därifrån. Johan kanske skulle vara hemma. 

  "Cassie?" hörde hon Justin säga frågandes, och sedan hörde hon fotsteg bakom sig, men hon fortsatte bara att gå. När fotstegen hade kommit riktigt nära, snurrade hon runt, och kollade Justin djupt in i ögonen. "Varför har du inte sagt någonting?!" frågade hon, och lät mer anklagande än hon menat. Hon såg hur Diane och Bruce gick in i deras hus igen, och lämnade hon och Justin ute på den folktomma gatan. 

  "Scooter berättade för mig igårkväll, och jag hann inte ringa dig.." sa han, och kollade skamset ner i marken. "Varför har du gråtit?" frågade han, fortfarande kollandes ner i marken. "Mamma sa att hon inte vill att Rick ska hamna i fängelse, att hon vill att vi ska bli en "perfekt" familg igen" sa hon lågt, och det var nu hennes tur att kolla ner i marken. Hon såg hur Justin ryckte till, och sedan kände hon hur han intensivt sökte efter hennes blick. "Var kommer du bo nu då?" frågade han, och la sin hand under hennes haka, och tvingade henne att möta hans blick.

  "Jag antar att jag kan bo hos Ricardo.." började hon sakta, men Justin bara skakade på huvudet. "Nej. Verkligen inte" sa han, och hon kollade chockat på honom. "Varför inte?" fråagde hon, och sökte förgäves efter ett svar i hans ögon. "Du borde inte hålla på med sådant där" sa han, och kramade om henne. "Jag bryr mig faktiskt om dig, och jag vill inte att något ska hända dig" sa han lågt, och släppte sedan - till hennes besvikelse - taget om henne.

  "Du följer med mig till Atlanta" sa han bestämt, och hon kollade tveksamt på honom. "Vi åker tillbaka innan Jolenas.. Ehmm. Begravning.. Sedan åker jag ner till Atlanta igen, och ja.. Jag antar att du kan följa med då också.. " sa han, och hon tycktes se en liten glimt av förhoppning i hans ögon. "Men bbara om du vill förstås" lade han sedan osäkert till. Hon nickade sakta. "Men då måste jag hem och packa.." sa hon sedan, och Justin kollade medlidsamt på henne. "Äsch, vi kan köpa nya kläder till dig när vi kommer fram" sa han och ryckte på axlarna. vi. han hade sagt vi.

  Hon nickade tacksamt, och Bruce och Diane kom ut med dem sista väskorna. Dem gick till bilen, och Justin förklarade situationen för Bruce och Diane. Dem nickade, innan dem kramade dem båda hejdå. Hon tänkte inte ens ringa sin mamma, och det kändes otroligt befriande för henneatt bara lämna allting bakom sig, om så bara för mindre än en vecka.

  Justin öppnade dörren till passagerarsätet, precis som en gentleman, och hon satte mig ner. Han gick runt bilen och satte sig bakom ratten, och Diane och Bruce vinkade av dem. Dem pratade inte så mycket på vägen till flygplatsen, utan sjöng mest med i låtarna som gick på radion. "När fyller du år egentligen?" frågade han, och hon kollade roat på honom. "Otur som jag har, fyller jag år på julafton, den tjugofjärde. " Sade hon och Justin brast ut i skratt.

  Dem svängde in på en parkering en bit ifrån flygplatsen, och hon frågade genast varför han parkerade så långt bort. Han ryckte bara på axlarna och sa; "Paparazzis" för ett ögonblick hade hon glömt av vem det var hon umgicks med, men när han sagt sådär, kunde hon inte motstå tanken på att hon borde vara jäkligt glad att hon har så himla fina vänner.

  Hon gick ut ur bilen, och gick runt till förarsidan, hon öppnade dörren. Men istället för att stiga ur, drog Justin ner henne i hans knä, och - medragen i allt drama - pressade hon passionerat sina läppar mot hans. Kyssen tog slut, och han slickade sig om läpparna. Hon log, och hoppade bort från hans knä, innan hon sträckte ut handen, och hjälpte honom upp. "Du kanske vill fixa till ditt smink innan vi går till flygplatsen, jag menar om dem tar kort och sådant?" sa hon, och hon kom på att hon måste se ut som en panda vid det här laget. "Jag har ingen spegel.." sa hon sedan, och drog på munnen. "Vänta.." sa Justin, slickade sig på tummen, och drog den sedan under hennes ögon, och hon hoppades verkligen att han fick bort allt. Eller i alla fall det mesta. Han log, och to sedan upp telefonen.

Kom på att jag skrev ett kapitel

igår, och hade tid att skriva, så

gav er ett extra långt idag.. Kanske

hinner skriva lite extra senare också

Så ni kanske får ett extra långt

imorgon också :D Kommentera!!

Kanske kommer ÄNNU längre

kapitel då... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...