Hon gick ut ur bilen, och gick runt till förarsidan, hon öppnade dörren. Men istället för att stiga ur, drog Justin ner henne i hans knä, och - medragen i allt drama - pressade hon passionerat sina läppar mot hans. Kyssen tog slut, och han slickade sig om läpparna. Hon log, och hoppade bort från hans knä, innan hon sträckte ut handen, och hjälpte honom upp. "Du kanske vill fixa till ditt smink innan vi går till flygplatsen, jag menar om dem tar kort och sådant?" sa hon, och hon kom på att hon måste se ut som en panda vid det här laget. "Jag har ingen spegel.." sa hon sedan, och drog på munnen. "Vänta.." sa Justin, slickade sig på tummen, och drog den sedan under hennes ögon, och hon hoppades verkligen att han fick bort allt. Eller i alla fall det mesta. Han log, och tog sedan upp telefonen.

  Han snackade om att han behövde hjälp med bagage, och ahn pratade på i kanske tio minuter. Och bara några minuter efter att han lagt på, kom tre män körandes i en liten bil, som liknade en golfbil. Dem var klädda som säkerhetsvakter, och hon var säker på att det var det dem var också.

  Dem lastade ombord väskorna på bilen, och utan ett ord satte hon och Justin sig ner i baksätena. Bilen var helt öppen, och när dem närmade sig flygplatsen med massa skrikande tjejer, fattade hon inte att det kunde varit så lugnt när han varit här, och sen sedan när han åker, står folk gråtandes och säger att dem hoppas att han kommer tillbaka snart? Folk är inte helt kloka alltså.

  En par tjejer (Som var runt tolv) sprang mot bilen allt vad dem kunde, och försökte hoppa upp i bilen, men en av säkerhetsvakterna ledde dem tillbaka till folkmassan, och efter det småsprang han utefter bilen istället.

  Bilen åkte förbi den stora folkmassan och svängde in på baksidan av flygplatsen, och fram till ett privatplan, och Justin och hon steg på. Hon gick längst bak i planet, och satte sig ner i en slags fåtölj. Hon knäppte på sig bältet, och Justin kom och satte sig brevid henne. Hon märkte också att Moshe (Justins andra livvakt) kom ombord på planet, och satte sig längre fram. Undrar varför han kom först nu?
 

  "Får jag fråga dig en sak?". Justins allvarliga stämma väckte henne ur hennes tankegångar. Hon kollade på honom och mötte hans intensiva blick. Hon nickade sakta och ganska osäkert mot honom, och det såg ut som om han samlade sig. "Vad är jag för dig?" frågade han.

  Det fanns så mycket hon ville säga, men när hon öppnade munnen för att säga det, knöt sig tungan och orden fastnade. Hon stängde den igen, och flackade med blicken osäker på vad hon skulle säga. Justin såg besviken ut, och knäppte upp bältet, och började gå därifrån, när hon grabbade tag i hans arm. "Justin, jag vet inte vad jag ska svara på den frågan. Inte just nu. Det händer så himla mycket i mitt liv just nu.. Och jag är inte redo för något stort.. Jag kommer bara bli sviken som alla andra gånger jag litat på någon.. tyvärr" sa hon.. Fast det var en underskattning
 

  Hon skulle aldrig kunna lita på någon igen. Till och med hennes mamma sviker henne, och väljer mannen som förstört hennes liv före hon själv.  Justin snurrade runt, och höjde på ena ögonbrynet. "Det är en lätt fråga, och du borde kunna svara på den" sa han anklagande och drog åt sig armen, innan han gick fram till Moshe och satte sig där istället.
 

  Hon kollade storögt efter honom. Hade han verkligen sagt det där? Hade hanverkligen förväntat sig att hon skulle kunna tyda sina känslor för just honom i den virvelvind som svepte omkring i hennes inre. Hon hade aldrig varit kär. Aldrig känt något särkilt med någon speciell, vilket gjorde det ännu svårare nu. Hon hade ingen aning om hur man ens kände när man var kär. Visst, hon fick fjärilar i magen när han tittade på henne, och rörde vid henne, men det måste väl inte betyda att det är kärlek.
 

*

  Fan. Fan . Fan .Fan. Fan .Fan! Varför hade han sagt sådär? Varför hade han pressat henne så hårt, när han vet hur svårt hon har det? Varför hade han startat deras resa på ett så dåligt sätt, när det var meningen att resan skulle göra henne glad igen?

  "Vad är det??" frågade Moshe, som antagligen märkt att han var nere. "Jag kan bara inte fatta att jag alltid ska sabba allt!" mumlade han in i sin hand, och Moshe kollade allvarligt på honom.  "Sabba allt?? Nejnej, du är inte alls en världskänd popidol, nejnej.. Det kommer fixa sig, så länge du försöker, så är inget omöjligt". Så länge du försöker är inget omöjligt upprepade han, och kollade uppskattande på Moshe. "Tack" sa han, och Moshe ryckte på axlarna.

Förlåt för kort, men internet'
är helt messed up, och
jag har skrivit om den här
delen 3 ½  gånger nu, och ja..
Den blev kortare för varje
gång.. ^^ Haha, aja, kommentera
Det vetyder mycket om ni gör det,
Och det tar bara max en minut eller så..
   

 

Linn

24 april 2012 19:29

Jätte bra!!!!! (som vanligt)
Har sagt det förut o säger det igen, Älskar dig novell!! :D

Felicia

24 april 2012 20:56

Haha, tack :)

 

SiRl

25 april 2012 19:47

Jättebra kapitel som alltid! :) <3

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...