"Fan också" mumlade han och sträckte sig efter sin mobil, för att sedan sucka och lägga på. "Vem?" frågade hon, och han kollade trött på henne, precis som om hans lust precis förvanlats till tröttsamhet. "Mamma" sa han, och drog på munnen. "Åh" sa hon bara, innan hon kollade ner i marken och mumlade att hon skulle gå och lägga sig, innan hon trött travade in i badrummet för att borsta tänderna.

*

  Hon trevade efter lampknappen i det stora badrummet. Varför var allting i livet så jäkla kopmlicerat? Varför kunde inte någonting för en gångs skull faktiskt lösa sig utan att något annat tornade upp sig framför henne. Aldrig tycktes hon ha någon tur i livet. De thar alltid varit hon osm var det svarta fåret. Alltid.

  "Kan jag komma in??" Justins röst uppenbarade sig utanför toalettdörren efetr ett par knackningar. Hon vände sig om till dörren, och med skakande hand öppnade hon den.Hon kunde snabbt urskilja smärta i Justins ögon, och hon rynkade på ögonbrynen. "Vad har hänt?" 

  "Du måste hem igen. I gryningen" hon kollade chockat på honom. Ville han inte ha henne här längre? "Rättegången.." mumlade Justin lågt, och hon antog att det var anledningen till varför hon måste åka. "Jag kan strunta i den. Jag vill inte tillbaka dit" sa hon snabbt och försökte lugna paniken som snabbt spreds inom henne.

  "Nej. Det kan du inte. Du kan åka dit, komma lite före rättegången, och sedan åka tillbaka hit efetråt" sa han, och hon tvekade. "Jag kan följa med om du vill?" lade han itll, och hon log svagt. "Okej då.." sa hon, innan det flög upp för henne. "Men du kan ju inte. Du måste arbeta med ditt album" sa hon, och sjönk ihop lite där hon stod. "Jag kan jobba med den på kvällen istället. Allt för dig gumman".

  Hade han precis kallat henne för gumman?? Hade han precis sagt en sak som bara pojkvänner sade till lfickväner, eller möjligen föräldrar till sina döttrar? "V-va?" frågade hon förvirrat. "Jag jobbar på kvällen istället" upprepade han, och hon skakade på huvudet, smått frustrerad över att han inteförstod vad hon menade.

  "Du kallade mig för gumman.." sa hon tyst, och han kollade gulligt på henne, precis som om det var det mest naturliga man kunde säga. "Självklart" sa han, och hon kollade förtvivlat ner i marken. "Vad är det?"  frågade han, och lade sin hand under hennes haka, och tvingade hnene därmed att kolla in i hans ögon. 

  "Jag är rädd" viskade hon, och han kramade om henne mjukt, innan han släppte på greppet för att återigen kunna kolla in i hennes ögon. "För vad?" viskade han tillbaka, och sökte efter svar i hennes ögon. 

  "För oss. Jag är rädd för oss. Jag är rädd för att du ska lämna mig, rädd för om jag kommer kunna överleva änu en stor sorg, rädd för att åka. Åka dit jag måste. Jag är rädd för att.." han lade sitt ena finger öve rhennes mun och tystade henne. 

  "Jag kommer inte lämna dig. Du kommer överleva en stor sorg, för du är en stark kvinna, och om du ändå bestämmer dig för att åka, så kan man alltid pröva på ett långdistansförhållande" sa han, och hon rodnade över att han kallat henne för en kvinna, när hon egentligen bara kände sig som ett litet barn. 

  "Förhållande? Vill du ha ett förhållande med .. mig?" frågade hon tveksamt, och pekade på sig själv. Han nickade och log åt henne. "Japp, men ett förhållande funkar inte om inte båda parterna vill ha det.." mumlade han samtidigt som han tog upp hennes obandagerade arm och pussade på den. 

  "Och om båda parterna vill?" frågade hon osäkert, samtidigt som Justins läppar letade sig längre och längre upp för hennes arm. "då blir man ett par" han var tvungen att sluta kyssa henne för att kunna mumla svaret mot hennes axel, men han var snabbt tillbaka med kyssandet, och nu trevade sig hansmun uppför hennes hals, och precis som han skulle kyssa hennes läppar stannade han upp.

  "Jag vill" viskade hon, och slängde sedan den oskadade armen runt Justin och tryckte honom mot sig, samtidigt som deras läppar pressades hårt mot varandra. Herregud. Ett förhållande. Hur fan skulle hon klara av det??

OJOJOJ!! Herregud!

Nu är dem tsm.. Ja, inte

offiellt tillsammans, då bara

dem vet just nu.. Men aja 

skitsamma, dem är tsm iaf!!

Yay!!Kommentera mera!!

 

SiRl

4 maj 2012 07:13

Grymt bra som alltid! :) (Och äntligen!!!)

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...