"Han är egentligen inte sjuk" sa Cailtlin lågt när Cassie kommit utom hörhåll. "Vem?" frågade han, uppenbarligen förvirrad. Caitlin suckade, precis som om det var det mest uppenbara. "Johan såklart" "så varför kom han inte?" frågade han och Caitlin kollade ner i marken.

*

  "Han är sur på Cassie, för att hon bara stack sådär utan att säga till honom, och för att hon kommer överge honom efetr begravningen" sa Caitlin och han kunde se skammen som fyllde hennes ögon. "Hon överger oss alla" sa han och fnös sorgset. "Om du älskar henne - vilket jag antar att du gör, så som du kollar på henne - måste du låta henne gå, och om hon älskar dig, kommer hon tillbaka" orden som så många gånger förrut blivit sagda, orden som han aldrig riktigt fattat, lämnade Caitlins mun och svepte sig runtomkring honom som ett eko, och orden upprepades i hans hjärna.

  "Men jag fick henne ju precis" sa han och drog trött ena handen för ansiktet. "Hon kanske aldrig var din att ha" svarade Caitlin, och lät mycket äldre än sina 40 år fyllda. "Vad menar du?" frågade han förtvivlat, och Caitlin suckade tugnt.

  "Om ni blir tillsammans, kommer hon aldrig komma tillbaka hit, och vi kommer förlora kontakten.." hennes ord kom ut som en enda lång viskning, och Justin rynkade surt på ögonbrynen. "Jag trodde inte att du var så självisk! Cassie kommer inte komma tillbaka hir ändå, hon hatar det här stället, det har hon själv sagt! Och för det andra, så är vi redan tillsammans!" med dem orden sagda gick han raskt med vagnen framför sig mot mejeriavdelningen letandes efetr Cassie, och därmed lämnade han Caitlin och hennes negativa tankegångar bakom sig.

 "Cassie!" utbrast han och la sin ena hand på hennes axel. Hon vände sig om, och han såg en helt annans tjej ögon förstoras när hon såg att det var han. Justin Bieber. "Kan jag få din autograf?" hennes spralliga röst fick flera blickar att genast dras åt deras håll, och han drog nervöst ner huvan längre ner över ansiktet. "Visst" mumlade han och drog upp en svart spritpenna ur bakfickan. Tjejen höll fram sin arm, och han skrev ner sin autograf på den, inann han syndade sig vidare.

  "Justin" Cassies röst var låg, men han kunde ändå urskilja den genom allt tumult osm pågick runtomkring honom, då det nu var en hel klunga med fans som ville ha hans autograf. Han ursäktade sig, och banade sin väg mot Cassie. "Kanske är bäst om vi skyndar oss" sa han lågt nära hennes öra och hon nickade. "Var är Caitlin?" frågade hon, och oron i hennes röst fick skuldkänslorna att krypa i honom för de han kom att säga: "Hon skulle åka med en kompis hon träffade på" sa han, och dem skyndade iväg mot kassorna.

  "Åker vi direkt till flygplatsen??" frågade Cassie när dem väl satt i bilen igen, och han nickade. "Japp. Vi skulle ju shoppa också när vi kom fram, och sedan ikväll måste jag till studion, men innan det kan vi ju shoppa, eller ja, göra vad vi vill egentligen" sa han och hon log. "När ska du till studion?" "Nio" svarade han kort och hon rynkade på pannan. "Men, då är du ju där typ helanatten?" frågade hon och han nickade. "Ja, men om det betyder att jag får spendera dagen med dig så är det värt det" svarade han , och hon log generat ner i bilens golv.

  "Så ja, jag kommer nog vara där tills tidigt på morgonen" han fortsatte att koncentrerat kolla på vägen, men hans ena hand lämnade ratten, och säökte sig till hennes ena lår, och där stannade den. Hon kollade chockat ner på den. Ingen hade någonsin gjort så förut. "Ska jag ta bort den?" fråagde han, och hon kollade upp på honom, bara för att se att han besviket kollade på hans hand. "Nejdå" svarade honoch fyrade av ett stort leende, och han kollade tillbaka ut på vägen igen.

*

  "Är det kallt?" frågade hon och efter att ha känt på vattnet svarade Justin "nja, sådär" sedan log han retsamt mot henne där hon stod i sin splitternya bikini och en slapp T-shirt över på bryggan på en strand en bit uanför Atlanta. "Jag uundrar vem som åker i först" sa han, och hon ställde sig bredbent och stabilt. En fågel kraxade till en bit bort på bryggan, och Justin vände dit huvudet för att se vad det var. Då klev hon snabbt fram och puttade ner honom från bryggan.

  Han plumsade i vattnet och hon började skratta som hysteriskt.  Han kom snabbt upp över ytan igen, och skakade på huvudet så att vattnet stänkte om honom. "Antar att det blev du som åkte i först" fick hon fram genom skrattattackerna och han gjorde en grimas mot henne. "Här, jag hjärlper dig upp" sa hon, satte sig ner på knä vid bryggkanten och räckte ut sin hand mot honom (hon hade även tagit bort bandaget tidigare under dagen) och han tog snabbt tag i den.

  Han knyckte till med handen, och även hon ramlade ner i vattnet. "Det är ju svinkallt ju!" skrek hon när hon kom upp till ytan igen. "Nejdå, det tror jag inte" sa han och log retsamt mot henne.

Har kommit på en bra

idé till novellen nu.. Ni

fattar vad det är om kanske

en-två kapitel ;) Kommentera!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...