Pattie började genast springa runt i det - för att vara Justin - lilla hotellrummet, men gav snart upp. "Okej, var är han?" "Gissa sa jag" Pattie började kolla på henne med vad hon antog var nu-är-jag-en-sträng-mamma-och-du-ska-lyda-mig blicken. Antar att den funkade på Justin, men inte på henne.. Nejnej.

*

  "Var?" ljudet kom ut som en väsning, och hon flinade stort, innan hon låtsades bli ledsen och uppgiven, och sa: "Okej då.. Han är hos Christian och Caitlin Beadels, nöjd nu?" hon slog ut med armarna och gick nabbt förbi Patte, för så fort hon kommit förbi henne spred sig ett gigantiskt leende på hennes läppar. Fan. Vad. Skönt. Lite hämd sitter aldrig fel alltså.

  Hoppas du inte blir alltför arg på mig.. hon tryckte på skicka knappen, och det kom snart fram. Hon hoppades att Justin inte skulle bli för arg på henne. Det var trots allt hans mamma, och det var uppenbart att han älskade henne, och verkligen inte brukade bete sig såhär.

  Det där med mamma? Nejdå, ett gott skratt sitter aldrig fel. Är hemma snart. Puss. svaret kom inplingandes en halvtimme efter att hennes meddelande skickats iväg. Hon log när hon såg det, men la snabbt ner mobilen igen utan att svara. Han skulle ändå vara där snart. Ingen idé.

*

  Han vred om nyckeln till hotellrummet, och skulle precis ropa hemma! när han såg Cassie's sovande ansikte i soffan. Han skrockade lågt och drog snabbt av sig jackan. Sedan gick han fram till henne och bar upp henne överaxeln. Han lade ner henne i hennes säng, och kom att tänka på att det nog är oskönt att sova i jeans, så försiktigt började han knäppa upp hennes gylf, och därefter börja dra ner hennes byxor.

  Han slängde iväg byxorna och drog genast ett täcke över Cassie, sedan drog han av sig sina egna kläder och hoppade i ett par mjukisbyxor. En lågt fnitter hördes, och han kollade mot Cassie. Hon låg på sängen och log, och små fnittrande ljud lämnade hennes mun. "Du har varit vaken hela tiden, huh?" sa han och Cassie öppnade ögonen och nickade, med ett busigt flin på läpparna. 

  Han log stort, innan han började kittla henne, och kittlig som Cassie var, började hon snabbt skrika åt honom att sluta, och vika sig dubbelt av skratt. "Hämden är ljuuv!!" skrek han, och hon skrattade ännu mer.

  Fem minuter senare låg dem flåsande brevid varandra, då han jagat Cassie runt hela hotellerummet, varv efter varv.

  "Jag tänker hoppa av skolan" orden kom plötsligt, och han kände hur han frös till. "Varför?" "Jag orkra inte längre. JAg rokar inte möta allas dömande blickar. Och jag kommer ändå inte ha någon nytta av skolan. Jag skolkar ju faktiskt när jag är här med dig" sa Cassie och tanken på att hon skolkade fick honom att få enorma skuldkänslor,

  "Du måste fortsätta. Jag tänker inte låta dig slänga bort ditt liv på det sättet" sa han och la sig på sidan, så att han kunde se in i hennes ögon. "Jag måste. Jag måste hitta min plats, och med skolan kan jag inte göra det. Jag vill känna mig fri" sa hon och vände på huvudet mot hans håll, och deras blickar möttes. "Nej, du får inte sluta skolan. Punkt slut." sa han och drog täcket över sig, och innan han somnade hörde han Cassie mumla du bestämmer inte över mig.

Inte så långt.. menmen..

Vad tkr ni nu om att jag ställer

kommentarkrav på er.. Hehe, kan

man kalla det för det?? :d

aja, kommentera, del 2 kmr antingen

senare ikväll, eller imorogon, beror på..

har redan skrivit den ;) sket i om

kommentarerna inte hade kommit upp

i tre än, tkr inte om att inte publicera

kapitel när jag ändå skrivit dem ^^

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...