"Cassie, vad gör du här?" den luriga rösten uppenbarade sig och jag vände sig snabbt om. "Lämna mig ifred!" skrek jag, och Rick höjde ena ögonbrynet, innan han började gå emot mih. Jag bakcade, men benen ville inte bära mig längre, och jag ramlade ihop på gatan. Rick kom snart och lyfte upp mig, men han placerade även ena handen över mitt bröst, och slet med ens av mina shorts. Han börjae fiffla med sin gylf, och fick -tyvärr - snabbt upp det. Han slet av mig även mina trosor, och tryckte upp mig mot en vägg i närheten där vi redan stod. Han trängde snabbt in i mig, och till min förskräckelse ville jag it´nte vakna ur drömmen, som jag så gärna ville. Smärtan var så verklig, och jag slog till honom rätt över käften. Vrålandes släppte han taget om mig, och jag sprang allt jag hade ifrån honom, med bara en BH och ett vitt - nu genomskinligt - linne på mig. Och hur fan skulle det här gå??

*

  Paparazzis dök upp bakom buskarna och tog kort på mig som galningar. Förstasidestoff definitivt. Jag kan redan föreställa mig rubrikerna. "Justin Bieber nya flickvän egentligen en slampa?" eller "Cassie Miller flyr från verkligheten?" Jag sprang fortare, och kom snart frma till ett stort vitt hus, med glasväggar på en hel sida av huset. Jag såg två pojkar sitta och spela tv-spel, och jag knackade på rutan. Dem kollade genast upp, och deras munnar öppnades lika snabbt som dem vänt på huvudena. Den ena pojken, som nog bara var tio eller så kom och öppnade en dörr brevid mig, och jag kom in i det varma huset. "Skulle jag kunna få låna några kläder?" killen nickade, och ledde in mig i ett litet rum. HAn rotade fram några kläder i garderoben. Men när han vände sig om var han inte en liten pojke längre. Han var Rick.

  Hon vaknade flåsandes, och hade inte märkt att hon börjat gråta. Justin satt på sängkanten brevid henne och kollade oroligt på henne. "Mardröm" snyftade hon fram, och slängde sig in i hans famn. Där var hon säker, tills vidare i alla fall. "Jag förstod det" viskade Justin tätt inpå hennes hjässa. 

  "Du var med i den" sa hon lågt när hon lugnat ner sig aninngen. "Du får det att låta som om det var något dåligt?" sa han ohch on nickade. Hon kände hur han spände sig, och hon ångrade sig genast att hon sagt något. "Vi hade precis gjort det, men du bara skrek åt mig, sa att du var värd så mycket bättre, och att jag var värsta slampan" orden kom ut som låga mumlande ljud, men Justin uppfattade dem ändå, för han sa snabbt "Jag kommer aldrig skrika åt dig, kalla dig slampa, och jag är inte värd mer än dig, däremot är du värd mer än mig" 

  Justin gosade in sig i hennes hår, och hon log bekymrat. "Någon gång kommer du skrika åt mig, någon gång kommer du kalla mig för slampa. Det är bara så det är, och det händer i varenda jävla relation" Justin ryckte till när hon svor,och hon undrade hur sträng Pattie egentligen var.

  "Och du är faktisktvärd mycket mer än mig. Jag menar, jag är bara jag, och du är du" Sa hon, och Justin fnös. "Okej, jag är jag, men du är Cassie Miller, en helt otroligt vacker, smart och underbar person, som helt enkelt bara gjorde fel val i livet" Hon log svagt, och vände på sig där hon var i Jsutins famn, och kollade Jsutin djupt in i ögonen. Han log sexigt, så som bara han kunde,och hon bet sig löst i läppen.

  "Why so sexy?" sa Justin och kupade sin ena hand försiktigt runt hennes kind, innan han mjukt kysste henne, och deras läppar började massera varandras.  Hans händer smekte hennes kropp, och hon gav ifrån sig ett högt stön. Sedan knackade det på dörren, och dem båda suckade. Vem ville något klockan.. Hon kollade snabbt på klockan. åtta på morgonen?? Redan?? Hon suckade, och skulle precis resa sig upp för att gå och öppna, när Jsutin lätt tryckte ner henne i sängen igen, och sa att han kunde ta det.

  "Vad gör du här?" Justins chockade röst fick henne att rynka på ögonbrynen, och hon reste på sig för att gå och kolla vem det var. "Vem är det här?" en tjej, troligen i hennes egen ålder, stod med armarna i kors och studerade henne från topp till tå, och hon fnös. "Vem är du?" kontrade hon, och la även hon armarna i kors.

  "Sofia, och vem är du??" "Jag råkar vara Justins flickvän förstår du" sa hon, och hon såg hur tjejen-som-tydligen-hette-Sofia kollade besviket på Justin. "Är det sant?" frågade hon och Justin svalde ljudligt. "Ehmm, joo, alltså" började han och hon himlade med ögonen. "JA det är det, så hur fan känner du Justin?" frågade hon och Sofia såg plötsligt mycket mer självsäker ut än hon gjort för några sekunder sedan.

  "Jo, du förstår, jag och Justin, har känt varandra i typ två år nu, och har varit jättebra vänner hela tiden" sa Sofia, och hon kollade på Justin för att få bekräftelse, och han nickade sakta. "Så vad gör du här då?" sa hon och försökte vara artig, trots att allt hon ville göra var att ge henne en stor fet smäll på käften på grund av sättet hon kollade på Justin på. Det var solklart att hon ville vara mer än vänner med honom.

  "Jag tänkte fråga om Justin ville äta en snabb frukost med mig, men jag förstår att ni har annat för er" sa Sofia och lade huvudet på sne. "Ja, faktiskt så har vi det" "Men det kan vi ju lika gärna göra senare, blir Starbucks bra?" avbröt Justin henne med, och hon blängde surt på honom, innan hon nickade lätt, och gick tillbaka till sovrummet för att byta om, och Jsutin följde tätt efter henne.

  "Hon möter oss där om en halvtimme" sa Justin, men hon sket i att svara honom. "Är du sur på mig?" frågade Justin sedan och hon spann runt för att kunna kolla honom djupt in i ögonen. "Men vad tror du?? vi kan lika gärna göra det senare, precis som om man bara behöver knäppa med fingrarna för att få ett perfekt ögonblick" sa hon, och använde sin mest nasala röst när hon härmade vad Justin sagt.

  "Du kunde ju bara ha sagt att du inte ville" sa han och fyrade av en uttryckslös min mot henne. "Det var ju det jag gjorde!! Men nejnej, du var ju bara tvungen att avbryta mig och säga att vi kunde göra det senare!" hon hade höjt rösten, och Justin såg med ens skamsen ut. "Förlåt, jag kan ringa och säga att vi fick förhinder?" frågade Justin och hon nickade. "Ja, snälla gör det"

  "Det kan jag ju inte göra." "det var ju din idé?!" he-rre-gud. Hur jobbig fick man bli? Hon suckade, och drog på sig ett vitt linne, en leopardmönstrad kofta, och ett par korta svarta shorts. sedan gick hon in till toaletten för att sminka sig.

  "Fan va snygg du är" viskade Justin i hennes öra, och lindade sina armar runt hennes midja. Hon suckade och vände sig om i hans famn. "Varför gör du såhär mot mig?" frågade hon, och han höjde på ögonbrynen. "Vadå?" "Får mig så jävla iriiterad på dig, för att sedan bete dig som om ingenting har hänt. Jag menar, det är ju uppenbart att hon där Sofia vill vara mer än barra vänner" sa hon och han skakade på huvudet. 

  "Litar du på mig?"  frågade Justin och hon nickade. "Tro mig då när jag säger att det inte är något emellan oss" Justin smekte hennes kind och separerade dem sedan ifrån varandra en bit. "Och förresten, jag ringde Sofia och sa att vi inte kunde komma, så jag tänkte att vi kunde dra till en Lakers match istället??" frågade Justin och hon log stort. "Gärna" sedan lämnade hon hotellet, med Justins arm runt hennes midja.

  "Yes!" Justin ställde sig upp och applåderade när LAkers gjorde ännu ett perfekt mål, och bollen ringlade ner genom korgen. Hon satt återigen med hakan i handen, och kollade roat på Justins reaktioner på dem olika sakerna som hände. 

  Det var halvlek och Justin hade precis sagt ännu en smörig kommentar till henne, och hon föll som ett fån för orden som kom som naturligt ur Jsutins mun, och hon undrade hur hon någonsin hade klarat sig igenom alla tuffa år utan honom. "Om du fortfarande lyssnar borde du kyssa mig nu" sa Justin och hon rycktes ur sina drömmar. "Va??" sa hon, och dem båda började skratta, innan deras läppar i en kyss, som snabbt avbröts då spelarna återigen började komma ut på planen.

  "Oj förlåt!" hördes en pipig röst utbrista strax efter att något kallt och blöt spridit sig på hennes ben. "Nej det är okej" sa hon snabbt och log mot den lilla flickan som såg livrädd ut. Justin gick genast för att hämta papper att torka upp den spillda slushien med. 

xtra lång nu då eftersom det

inte kom ngn igår.. Hoppas ni

gillar den!! Kommentera mera!!

Och ändrade lite på hur det blir

i historien nu, så dramat kommer

typ gradvis öka.. Och senare 

kommer det mesta vara från 

Justins perspektiv så ni vet ;)

Kommentera (åteigen) mera!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...