"Oj förlåt!" hördes en pipig röst utbrista strax efter att något kallt och blöt spridit sig på hennes ben. "Nej det är okej" sa hon snabbt och log mot den lilla flickan som såg livrädd ut. Justin gick genast för att hämta papper att torka upp den spillda slushien med. 

 *

 Plötsligt började alla applådera och hon kollade upp från sitt numera klibbiga ben. Det andra laget - som hon inte hade lyckats komma ihåg namnet på - hade gjort mål, och hon kollade åt hållet dit Justin gått. Han var på väg tillbaka, med en nu mer butter min än när han gick, och hon började skratta åt honom. "Dem tar igen det" försäkrade hon när han kom fram och Justin muttrade något ohörbart.

  Hon tog papperet han höll i och började torka sitt ben. "Låt mig" sa Justin snabbt och tog över. Hon skrattade och kollade runt sig. Folk kollade nu på dem istället för på matchen, och hon undrade varför inte Kenny eller Moshe var med dem? Någon kunde ju skada honom. 

  "Borde inte Kenny vara här?" frågade hon Justin tyst, och han log svagt. "Han sitter två rader upp" sa han och nickade mot en man med stora solglasögon och luva över huvudet, och hon nickade. 

  "Dem var helt grymma idag, eller hur?" Justin babblade på om matchen när dem gick längs med en affärsgata och hon nickade halvt uttråkad. "mmh, verkligen" svarade hon frånvarandes på något Justin precis sagt, och höll blicken på en svart klänning i ett skyltfönster. "Hörde du ens vad jag sa?" frågade Justin och hon kollad epå honom och nickade glatt. "Så vad sa jag då?" frågade han, och hon bet sig i läppen och verkade plötsligt vara fasansfullt intresserad av något längre fram på gatan. "Ne, jag trodde väl det" skrattade Justin fram och log stort mot henne, som skrattade lite löst.

  "Jag kan inte fatta att hennes begravning är redan imorgon" sa hon och Jusitn kollade sorgset ner i marken. "Inte jag heller. Jag må inte ha känt henne så mycket, men ja.. Sånt här gör mig alltid så sorgsen" sa Justin och tog tag i hennes hand, och hon kunde höra Kennys skrovliga skratt en bit bakom dem. Han hörde nog inte vad det var dem pratade om.

*

  "Dem borde vara här nu.." mumlade hon och kollade nervöst ner på sin klocka. Hon bet sig själv i läppen och kollade utmed vägen dem vilken sekund som helst nu borde komma körandes på. Hon pustade ut när en taxi uppenbarade sig runt kröken och kom körandes mot henne.

  "Det börjar om typ, en minut!!" sa hon upprört när Cassie och Justin klev ur taxin och dem skyndade sig in i den alltför stora kyrkan. Den var dessutom smockfull, men Jolenas mamma hade sparat platser åt dem på raden längst fram.

  "Psst, Caitlin" En röst hördes ropandes på henne och hon vred sakta på huvudet. tårarna hade redan börjat rinna nerför hennes välsminkade ansikte. Det var Tony, en kille som gick i Johans klass.

  Tony höll fram sin hand och hon skymtade en liten lapp i den och hon sträckte ut sin egen hand, och hon kände hur han tryckte i lappen i hennes egen.

  Piren vid midnatt? det var allt som stod, och hon kollade bak på Tony och blinkade snabbt med ena ögat. Antar att ryktet spridit sig.

Vad håller Caitlin på med??

Och vilket rykte?? ;o kommer

inte skriva begravningen så

detaljerat, då jag alltid blir

så känslosam när jag tänker på

begravningar, av en viss anledning.

Men kommentera!! Och srry för att delen

kommer så sent, men har haft fullt

upp hela dagen ''/

 

SiRl

14 maj 2012 07:02

Vad vill den där Tony killen..? (Du kommer inte svara på det, men jag undrar i alla fall x))
Grymt bra som alltid! :)

http://myloveforwriting.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...