Han glömde bort att han inte var ensam, tills Kenny försiktigt buffade till honom på armen, och han kollade upp. Tiden hade snabbt tickat förbi, och ännu en arbetsdag var förbi. Han log smått generad, och reste sig upp, och började sedan gå mot bilen som ksulle köra honom hem. hem. ett ord som kändes så malplacerat, när hans hem inte ens var i samma land som honom. För var Cassie än var, så var det där hans hem var. Inte här helt enkelt.

*

  Hon gick längs med den stekande gatan med Andrés vid sin sida. Det var helt otroligt hur fort dem hade lärt känna varandra, då det bara gått en ynka vecka. Dem skrattade åt ett skyltfönster där det stod ett par modeller som poserade tafatt.

  Det enda hon hört av Johan, var ett meddelande till hennes telefonsvarare, där han gråtande sagt att hans föräldrar skulle skilja sig, på grund av att Caitlin varit otrogen. Med Tony. Från deras klass. Tydligen hade det funnits andra också, men han hade inte vågat fråga vilka dem var.

  Men hon hade inte ringt tillbaka. Han had einte ens kommit till rättegången, och på begravningen hade han knappt sagt ett ord, bara någon fråga om Caitlin, sedan ingen mer. Precis som om han ändrat personlighet helt. Från att ha varit hennes bästa vän till att vara en främling.

  hon suckade, och dem hade nu kommit fram till hennes port. Dem pussad evarandra på båda kinderna, sedan knappad ehon in portkoden och gick in. Hon sprang snabbt uppför dem branta trapporna, och låste upp sin ytterdörr. Posten låg frmaför hennes fötter, och hon skymtade ett vykort. Hon log, och tog upp det, och lämnade resten bakom sig när hon gick och satte sig i sin säng.

Hey Älskling. Jag mår bra, allting glider på som vanligt, men det går segt utan dig! Saknar dig något så enormt, och önskar att du var här brevid mig. Men både Christian, Caitlin och Sofia har hjälpt mig. Försöker komma ihåg hur det känns att hålla dig i mina armar, men det blir svårare för var dag. Nöjer mig med gamla bilder på oss som paparazzis tagit. Skickade med ett, hehe, du ser uttråkad ut på det fotot. Hoppas det inte är så jag får dig att känna hela tiden!!

Puss, Justin.

  Hon frös till is. Sofia?? Var han med Sofia?? Hon grabbade tag i sin mobil, och slog in hans nummer. Hon måste få höra hans röst. Men innan hon tryckte på grön lur, gick hon tillbaka till dörren, och plockade upp fotot, som måste ha varit det han skickat med. Det var ett kort från basketmatchen. Inte undra på att hon såg uttråkad ut.

  "Cassie?!" Justins röst lät lättad när han svarade i telefonen, och hon hoppades att hon inte stört honom alltför mycket. "Justin" svarade hon, och hon kunde se framför sig hur han log.

  "Hur är det?" frågade hon, och hon hörde hur han tog ett djupt andetag. "Jo det är bra. Ensamt" "Samma här. Men vad håller du på med då? Är du i studion? Stör jag?" babblade hon på, men avbröts av Justins lugna stämma.

  "Jag ska på radio Disney om en kvart ungefär" sa han, och hon bet sig i läppen. "Förlåt, jag borde inte störa" "Nej, det är okej, jag är bara glad att få höra din röst igen." "Justin, det var igår vi pratade senast" svarade hon allvarligt, och Justin skrattade i andra änden.

  "Länge nog ändå" svarade han sedan. Hon log, och kollade runt i lägenheten. Var det verkligen värt det att vara borta från Justin? "Jag saknar dig" viskade hon, och Justin suckade i andra änden. "Jag vet. Tro mig. JAg saknar dig så otroligt mycket" sa han, och hon hörde hur någon pratade i bakgrunden.

  "Vem är det som är där?" frågade hon nyfiket, hon det tog ett tag innan han svarade. "Sofia" svarade han sedan, och hon svalde hårt. "Jaha." svarade hon sedan, och stämningen sjön direkt. "Jag tänker gå ut med det vet du" sa han efter en stunds tystnad, och förvirrade henne därmed rejält.

  "Va?" frågade hon, och hon hörde hur Justin suckade roat, och sa sedan "Med oss du vet" sa han, och hon log. Lättad att han ville göra det. Och att han tog upp det när Sofia var i rummet. "Hoppas det är okej med dig." "Det är mer än okej. Tro mig" svarade hon, och samtalet avslutades kort därefter.

Tadaa!! Tänker skriva kapitlen

med en veckas mellanrum ungefär,

alltså i novellen då och inte i verkligheten,

förutom nästa kapitel, som kommer vara precis

efter samtalet ^^ hehe.. Sedan får ni se vad

som händer!! *skrattar ondskefullt*

Kommeeeenteeeeraaaa!!  

 

Evve

20 maj 2012 13:02

Tjohejsan ;D
Nu är de 3 lyckliga vinnarna i min Veckans Blogg dragna, kika in och se om du är en av dem!
Direktlänk: http://evvesliv.blogg.se/2012/may/veckans-blogg-v21.html#comment
Vann du inte?? Inga sura miner, bara att försöka igen, och du kan alltid läsa igenom sakerna för att få en extra chans att vinna ;)
Kramizar Evve!

http://evvesliv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...