Hon gick sakta in i lägenheten igen. Och kollade sig runt. Var det verkligen värt det att vara borta från Justin. För det här?? Hon skakade bort tanken och intalade sig själv att det här var det bästa. Hon behövde kommam bort från sitt vardagliga liv ett tag. Frågan var bara hur lång tid ett tag skulle vara. Hon hade bokat en biljett till Grekland om en vecka, och hon hade bestämt sig för att bo på hotell istället, då hon hade börjat tjäna ganska bra på sina målningar, och Justin satte hela tiden in pengar på hennes konto, trots att hon bett honom att sluta.

*

  Hon gnuggade ögonen, och lade sig sedan ner i sin säng. Hon blundade, och försökte se sig själv och Justin framför sig, men det var näst intill omöjligt. Hon blev frustrerad och rynkade pannan. Hur svårt kunde det vara? Hon kunde ju lätt se Johan och hon själv framför sig så varför skulle hon inte kunna.. Åh. När det gick upp för henne, att hennes och Johans vänskap antagligen var över, ville hon inget annat än att bryta ut i gråt.

  Hon höll ett krampaktigt grepp om kudden, och lät tårarna blöta ner den. Hon skrek in i kudden. Förbannade sig själv för sina dåliga beslut. För sin oändliga otur. Och för alla gånger hon varit på fel ställe vid fel tid.

  Det knackade lätt på dörren, och hon frös till is. Hon hoppade upp ur sängen och sprang fram till spegeln. Hon såg inte så hemsk ut som hon förfarat, men det syntes ändå att hon gråtit. 

  Hon gick fram till dörren och kikade genom hålet. Där stod Andrés och log, och hon öppnade glatt dörren. "Vad har hänt med dig?" frågade han så snart han sett hennes ansikte, och kom in i lägenheten, och hon skakade på huvudet.

  "Jag hörde om dig och Bieber..." sa han, och hon började fnittra som en liten barnunge, och han skakade bara på huvudet.

  "Är det därför du gråter?" frågade han, och ddrog sin tumme över hennes kind. Så som Justin brukar göra. NEJ! Hon fick inte tänka på honom. Hon reste ju för att känna sig fri från allt vardagligt, och numera var han allt hennes vardag kretsade runt.

  Hon suckade, och satte sig ner i soffan. "Delvis. Allt som har med hemma att göra, är bara så jobbigt just nu. Allt utom Jusin då, vilket gör det jobbigt att vara borta. Jag saknar honom så jäkla mycket" sa hon, och Andrés nickade förstående.

  Hon log snett mot honom, och skakade sedan på huvudet. "Nee, jag behöver shopping. Nu. Är du på?" Andrés nickade uppspelt, och gick direkt till dörren, men kom sedna på andra tankar.

  "Vad sägs som attlägga på en ny makeup på dig innan vi går?? Din förra är ju helt förstörd och jag tvivlar på att du vill att hela världen ska se dig i din panda look" sa han med sin mexikanske brytning, och hon skrattade, sedan gick dem båda skrattandes in på det - till skillnad från resten av stället - ganska stora badrummet.

Så, hinner inte så mkt mer,

spenderar hela dagarna ute

i solen nuförtiden (höhöhö)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...