"Vad sägs som att lägga på en ny makeup på dig innan vi går?? Din förra är ju helt förstörd och jag tvivlar på att du vill att hela världen ska se dig i din panda look" sa han med sin mexikanske brytning, och hon skrattade, sedan gick dem båda skrattandes in på det - till skillnad från resten av stället - ganska stora badrummet.

*

  Han sjänk ner i den breda soffan och suckade. Det hade nu gått tre veckor sedan Cassie for iväg. Hon hade begett sig till Kreta i Grekland, och han visste att han inte skulle få se henne på ett bra tag. Det var mitten på augusti, och han kunde inte ha haft en sämre början på månaden.

  "Justin?" Sofias röst uppenbarade sig, och han kollade upp. Han kollade frågandes på henne. Hur hade hon kommit in i hans hem?? "Din mamma släppte in mig" svarade hon på hans osagda fråga.

  Han nickade, och reste sig upp för att kunna krama om henne. Kramen höll på aningen för länge för att bara vara kompisar enligt hans smak, men han valde att se förbi det. Sofia visste ju att han hade Cassie.

  Hon log stort mot honom, och han ryckte på axlarna. "Så vad vill du göra?" frågade han, och hon bet sig i läppen, i något som antagligen var menat att vara sexigt, men det enda han såg var en tjej, som han inte alls var attraherad av, som försökte få honom på fall, men det skulle aldrig fungera, då han var helt såld på Cassie.

  "Jag vet inte, bestäm du" sa hon med en silkeslen röst, och han gick medvetet bort mot köksdörren. Shoppa, tänkte han säga, men kom sedna på att han inte ville bli indragen  i en omklädningshytt när Sofia provade underkläder, och han skakade snabbt bort idén.

  "Vad sägs som Indiana Jones marathon?" frågade han, och hennes leende försvann för en kort kort stund, sedan återvände det, större än innan, och hon nickade entusiastiskt. 

  Ett mörkt rum, filmljud i bakgrunden, trång soffa, nej, "Jag ringer Caitlin och Christian, och frågar om dem också vill vara med." sa han, och sa det inte som en fråga, utan snarare som ett påstående.

  Sofias leende försvann nu permanent, och han gick in till köket och tog upp deras hemtelefon. Han slog vant in deras nummer, ohc signalerna gick fram. Inget svar. Fan också. 

  Sofia kom in  i rummet med ett stort leende på läpparna, och han undrade konfunderat om hon visste något han inte visste. "Jag kom på att Beadels familjen skulle till Hawaii den här veckan" dubbel fan. Han pressade ihop läpparna till ett tunt streck och visste inte riktigt vad han skulle säga. Hur kunde han glömma bort det??

  Telefonen började ringa, och han drog en lättnadens suck, fast tyst, så att inte Sofia skulle höra, han ivlle ju trots allt inte såra hennes känslor.

  HAn svarade efter andra signalen, och log stort när Cassies röst uppenbarade sig. "Cassie" sa han mitt i en utandning. "Vad glad jag är att du ringer" sa han, och hon ksrattade lätt. Hon hade verkligen inte en aning om hur glad han faktiskt var att hon ringt just då.

  "Jag saknar dig"  sa han, och hon slutade att skratta tvärt. "JAg saknar dig också." "Du är så långt bort" kontrade han snabbt, och hon suckade. "Jag vet. Önskar du kunde vara här med mig" sa Cassie, och han log stort.

  "Vem är det?" frågade Sofia löjligt högt, antagligen för att Cassie skulle höra, och hon visste ju redan vem det var, då han redan sagt hennes namn.

  "Cassie, du vet min flickvän som jag älskar?" sa han med sin mjukaste ton för att inte oroa Cassie, och besvikelsen drog över Sofias ansikte, innnan hon spann runt och lämnad erummet.

  "Vem var det?" frågade Cassie, och han svarade snabbt sanningen. HAn ville inte ljuga för henne, trots att hon antaglien skulle bli arg ändå, men inte lika arg som hon skule bli om hon fick reda på om han ljugit om det.

  Men hon blev inte arg, utan sa bara "Åh, jag är glad att det finns någon bsom tar hand om dig" sa hon, och han kunde höra hur han log. Fast ahn hade ju förstås Pattie, men han antog att hon inte räknades enligt Cassie..

Så, har otrolig huvudvärk, och svettas

fan som en gris i detta väder alltså. vSkulle

inte vara dumt att åka och bada nu. Puh, fattar

int ehur an klarar av att ha det såhär typ,

varje dag, trots att det är jävligt skönt oxå..

Kommentera meeeeraaaaa!! Du vet! (moahhaha)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...