Hn sattesig på muren som sluttade ner i vattnet och betraktade horisonten. Det kändes overkligt att Justin fanns där ute. Han var så långt bort, men ändp bara ett telefonsamtal bort. Färgat håret blont, och topparna rosa hade hon även gjort. Hon älskade det, och Justin hade faktiskt godkänt det när hon skickat en bild till honom..

*

  Det hade hunnit bli 21 December, fyra dagar innan juldagen och dagen innan Cassies födelsedag. Cassie befann sig just nu i Australien, och strax innan det hade hon varit i Nya Zeland i flera månader. Själv befann han sig hemma hos sin mormor och morfar i Stratford, där han även skulle spendera julen. Sofia hade även följt med, utna inbjudan såklart, men när hon väl hade bestämt sig för något, var det svårt att få henne att ändra sig.

  HAn hade hittat världens bästa födelsedagspresent till Cassie, trots att han inte visste när han ksulle få chansen att ge den till henne. 

  "Justin" Sofias röst fick honom att rycka till, och han nickade sakta på huvudet. Dem var ensamma hemma, då resten av gänget försvunnit in till stanför att köpa dem sista julklapparna, men själv had ehan gjort det för flera veckor sedan. Allting skulle vara fixat och klart i tid.

  "Vill du kolla på en film eller något?" frågade hon där hon sot di döröppningen mellan köket och vardagsrummet, och såg allmänt vacker ut. För det var hon. Vacker. Fast det var ingenting sådant emellan dem. För det första kände han inte så för henne,och ävne om han hade gjort det, hade han aldrig kunnat göra så mot Cassie.

  "nae, jag ska nog börja med middagen" sa han snabbt och Sofia kollade bort, coh han skymtade besvikelsen i hennes blick. Han suckade lågt, och hennes blick for genast till honom.

  "JAg börjar med salladen" sa hon och log genuint. Han nickade, men så fort hon vänt blicken från honom himlade han med ögonen. Varför kunde hon inte bara lämna honom ifred någon gång?

  Femton minuter senare, hörde han hur ytterdörrens handtag trycktes ner, och han rynkade genast på ögonbrynen. Pattie och dem kunde väl inte vara hemma än??

*

  Taxin körde upp på uppfarten, och hon såg Justin och någon annans kontur genom köksfönstret. Hon log för sig själv, och tycktes inte kunna komma in fort nog. Hon öppnade bildörren innan den ens stannat, och småsprang den korta vägen fram till dörren. Hon tryckte ner handtaget, och kände lättnaden skäljas över den när hon märkte att den var olåst, och den utan preoblem gled upp.

  Rösterna som hon hört genom dörren, tystnade genst, och hon svängde till höger in till köket. Där stod Justin, och när han fick syn på henne log han som ett fån, uppenbarligen glad att se henne igen, och hon log snabbt tillbaka. Allt hände inom loppet av en sekund, och snart hade Sofia kastat sig runt Justins hals, tryckt sina läppar mot hans och till och med hunnit stöna hans namn.

Hur tror ni hon reagerar??

Haha, förlåt för sugig (är det ens

ett ord?!) uppdatering, men har varit

aningen upptagen i veckan.. Börjar

skriva på nästa direkt, har

faktiskt kommit på hur resten

av novellen kommer bli, och en prolog

för nästa till och med!!v Yay??

KOMMENTERA!!!

Yay för att loreen vann också!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...