"Vad är det för fel på min?" frågade hon, och putade med underläppenn. "Iengeting gumman, men tänkte att du kanske ville lukta lika gott som mig" sa han och skrattade. "Sant" konstaterade hon med ett flin lekandes på läpparna.

  Hon drog på sig tröjan, och dem gick sedan hand i hand nerför trappan, baraför att mötas av Pattie och ... Sofia??

*

  "Justin, kan jag få prata med dig en slag?" frågade Pattie, och Justin suckade högt, innan han följde med Pattie in till vardagsrummet.

  "Han gillar mig ska du veta" Sofias röst skar genom den olidliga tystnaden som pilar, och hon skakade frustrerat på huvudet och skrattade lågt. "jo visst, såg du inte hur arg han blev på dig när du tvingade dig på honom eller?" sa hon oc fnös, och nu var det Sofias tur att skratta.

  "Jag, det där med attt vinga sig på någon borde du ju veta en hel del om" Sa hon, och Ricks namn hängde outtalat i luften mellan dem. "Det där vet du inte ett skit om" väste hon argt, och hon såg hur Sofia ryckte till av hennes vassa ton.

  "Varför ska Jag säga förlåt, det var ju för fan hon som kysste mig, mot min vilja, framför min flickvän, och du vill att jag ska säga förlåt?!" Justins röst ekade genom huset, och hon fick genast gåshud. Hon hade aldrig hört honom så arg förut.

  Dörren till vardagsrummet slets upp, och en argsint Jsutin dök upp i dörrkarmen. Han kollade skarpt på Sofia, och det inte på ett vänligt sätt, och grabbade sedan tag i min handled och ledde mig upp till hans rum.

  "Vi sticker härifrån" sa han ohc började slänga ner kläder i resväskan. Hennes egen var redan packad nere i halen, då hon inte tagit upp den än.

  "Varför?" frågade hon och suckade. "Men fattar du inte? Min mamma är en jävla idiot!" Skrek han, och tog ett stadigt tag om hennes handleder. Hon ryggade snabbt tillbaka, och Justins ögon återgick till sitt gamla jag.

  "Förlåt. Det var inte meningen att skrika, jag vet inte vad som är med mig" sa han, och satte sig uppgivet ner i den alltför smala sängen. Hon hade precis satt sig ner brevid honom, och mumlat ett lågt "Det är okej", när dörren sakta öppnade sig, och Bruce stod i dörröppningen.

  "Förlåt Cassie, Justin. Men det är en sak ni inte vet om Pattie. För en månad sedan blev hon diagnotiserad med cancer. Vi borde ha sagt något" sa han, och hon kände hur Justin skakade brevid henne. Cancer? Vad menade han? Skulle hon dö?

  Så många frågor snurrade runt i hennes huvud, och det var som att hon förstod alltihop. Eller ja, inte delen med att Pattie verkligen hatade henne, men resten i alla fall. Hon ville antagligen inte att Jsutin skulle vara med henne, för hon vitte inte vad hon skulle få honom att göra efter att hon är borta..

  Både hon och Justin satt knäpptysta och kollade på Bruce, som började skruva nervöst på sig. "Det kommer bli okej. Hennes dagar är räknade, och någon gång måste vi alla dö" dö. Ordet kändes så hårt, så vasst så opassande.

  Så mycket hon fått genomlida på mindre är ett år, och nu skulle även Pattie dö?? Allting började snurra runt, och det blev svart.

*

  "Cassie?!" skrek han panikslaget när Cassie kollapsat på sängen, och tårarna strömmade nerför hans kinder. Dels för Cassie, men även för hans engen mamma. han älskade henne mer än han tror, och smärtan han kände i bröstet blommade återigen gjort, precis som den gjort dagen då Cassie lämnat honom.

  Cassies ögonlock fladdrade till, och hon flackade med blicken mellan Bruce och Justin, som satt vid varsin sida om henne. dem hade lagt en fuktad handduk över hennes panna, och även Pattie stod i ett hörn. Gråtandes.

Dramaaa!! Haha, inte kul alls.. typ..

aja, kommentera vad ni tycker!!! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...