Cassie's perspektiv:

28/2 2014

  Läkaren klev in i rummet, med resltatet i handen, och Justin kramade om min hand aningen hårdare, och jag sneglade mot Justin. Han hade tårar i ögonen och kollade hoppfullt mot läkaren. Han hade inte rakat sig på flera veckor, och såg ut som ett vrak. Fast hur hade inte jag sett ut om min egen mamma dött. Antagligen inte ens hälften så dålig, då jag hatade min mamma, men det var principen som räknades.

  Ja. Pattie hade gått bort 23 november förra året. Knappt ett år efter att jag och Justin fått veta hennes diagnos. Så mycket hade hänt sedan den dagen. Justin hade kommit ut med två nya album och varit på en världsturné, något som satt våran relation på prov, men vi hade tagit oss igenom det.

  Pattie hade fortsatt bjuda hem Sofia när Justin - och jag - var där. Allt för att han skulle lämna mig. Ända in i graven. Var jag verkligen så hemsk i hennes ögon??

  Jag hade nu varit drogfri i mer än ett år, och nykter i två månader. Fast rökte var något jag fortfarande gjorde. Fast om det jag nu skulle få veta skulle ändra på det eller inte, var jag inte så säker på.

  "Vad visar det?" frågade Justin glatt, och jag bet mig nervöst i läppen. "Positivt". Ett ord. Ett ord som skulle komma att förändra så mycket. Positivt, vilket menade att våra aningar hade stämt. Jag var gravid.

  "Hur länge?" frågad ejag och log stort mot doktorn, som på min order varit en tjej. Jag kände mig tryggare då.

  "sjunde veckan" sa hon, och jag kände Justins läppar pressas mot min kind, och hans hand vilandes på min mage. Ett skratt lämnade min mun, och jag kände hur en enstaka glädjetår rann nerför min kind.

Justin's perspektiv:

  Jag smekte hennes mage, och doktorn lämnade oss ifred för en stund. "Jag kan inte tro det" sa Cassie, och kollade in i mina ögon, som sken av glädje. "Om bara mamma hade varit här" sa jag lågt, och hon smekte tröstande min kind. Dem senaste månaderna hade varit tuffa för mig, och om inte Cassie funnits vid min sida, vet jag inte om jag klarat det.

  "Justin" mammas ord kom ut som en låg viskning, och jag lutade mig närmare där hon låg, lika vit som ett spöke, och hon såg otroligt ömtålig ut, vilket jag inte tvivlade på att hon var också.

  "Ja mamma?" sa jag. Hon had einte mycket tid kvar vid det här laget, och jag ville att hon skulle få allting sagt innan hon gick bort.

  "Jag älskar dig, så snälla uppfyll min sista önskan.." "vad?" frågade jag, och hon lade en iskall hand på min ena kind. "Sofia. Inte Cassie"  sa hon, och sedan stängdes hennes ögon. Bara för att aldrig öppnas igen. Trots dem få orden, hade jag mycket väl förstått hennes önskan. Hon ville att jag skulle lämna Cassie, för Sofia.

  En iskall rysning gick uppför min ryggrad vid minnet, och jag skakade snabbt av mig känslan, för att sedan le lugnande mot Cassie. 

  "Är ni klara?" doktorn kom in i rummet igen, och jag nickade uppspelt. Tänk. Ett barn, det var inte dåligt det inte. Och att få det med Cassie, min numera fästmö, är helt otroligt underbart. "Jag älskar dig" viskade jag i hennes öra, strax innan doktorn kom fram till oss.

Kommer komma en till prolog senare,

och JAG VILL HA KOMMENTARER

innan prologen på DD kommer ut.

Skriver på nästa prolog nu, så den

kommmer även den ut snart.. Kommer

som sagt komma en del 2 på denna novell

senare också.. ^^ Ha en bra dag!! 

 

GRATIS DOMÄN

2 juni 2012 15:36

gud så fin du är :D

http://click.adrecord.com/?p=185&c=8898&g=1488

 

ourstory1

3 juni 2012 13:10

hejsan, vi har läst alla dina noveller och dom är grymma!
vi stannar klart kvar här! :)

Men vi är oxå två nya novellbloggare och vi undra fall
du skulle vilja göra ett länkbyte med oss?!
det skulle vara jätte snällt isåfall :)

kram isabelle & maja

http://ourstory1.devote.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...