Kommentar till Dear Diary - Handling

Linn

Söndag 3 juni 21:51

Förlåt asså, men jag fattar ingenting, kanske låter ganska eftebliven, men jag fattar inte ett skit. Om du vill vara jätte snäll så förklarar du kanske lite mera för mig, jag kasnke är lite efter,men jag förstår inte... Haha, du måste inte, men du kan typ skicka ett mail till mig eller någe för jag hänger inte med alls nu :P

Svar:

Haha, ingenting att säga förlåt för.. Jo, jag ska ä'ven skriva en kort prolog i menyn senare där det är mer förklarat, men jo. Cassie skrev en dagbok år 2010 och ett tag framåt (då hon träffade Justin). Och Nu, år 2027, börjar hon läsa i den, och tänker mer och mer på det. Nu har hon två barn och är gift med Chris. Cohan, hennes son. har rymt med Jazzie (Justins lillasyrra). I dem första kapitlena kommer mer om det ( xd ) och ja.. Vet inte om detär så mycket mer att förklara utan att jag avslöjar hela skiten ^^ Haha.. Håll utsiskt efter prologen i menyn.. Tror jag kommer förklara bättre än det här ^^ Haha, om det är ngt mer du inte fattar, lämna en kommentar, eller maila mig på Justindbnoveller@live.se. Ha det!!

 

Linn

4 juni 2012 16:32

Skrev hon den 2010 och läser den 2007, förlåt, men jag fattar inget, ja jag är väldigt efterbliven.

MEN du, jag väntar tills du lagt upp prologen coh fattar jag inte få skickar jag ett mail till dig ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...