Previous:

  Orden kom vant ur hennes mun, då hon oftare än mig hälsat på Jeremy, Jazmyn och Jaxon uppe Kanada. Även hon och syskonen Bieber hade blivit tajta vänner genom åren, och hon hade ofta åkt med Cohan när han varit uppe och besökt dem i Atlanta.

¤

29/11-2010

  Kära dagbok. Jag såg honom inte idag. Inte Chaz eller Ryan heller för den delen, så jag antar att dem allihopa skolkar. Carol kom till skolan idag i alla fall. Första gången på hela veckan, och då är det fredag. Fast å andra sidan tror jag inte det är så lätt för henne att vara gravid vid sextion års ålder. Jag märker hur alla kollar efter henne när hon går förbi. Dem kollar inte på henne med respekt så som dem brukade längre. Nu kollar dem på henne med avskum. Avsmak. Men jag älskar henne ändå. För för mig är hon fortfarande samma gamla söta Carol som hon alltid varit.

¤

  - Crystal. 

  Ett leende spred sig över Justins ansikte när han kollade på henne, utalade hennes namn. Men när han kollade på mig igen, var glädjen borta, lika snabbt som den uppstått. Jag svalde, men klumpen i min mage ville inte försvinna, och det kändes som om jag skulle kräkas.

  - Jag och min familj ska åka dit och hämta tillbaka Jazzy. Ville bara berätta det.

  Han betonade ordet min, klart och tydligt, antagligen för att antyda att det som en gång även nästan varit mitt, nu inte hade något att göra med mig.

  - Cohan då??

 Crystal's röst spack på slutet. Hon hade otroliga huörsvängningar - vilket gjorde mig extremt orolig över hur hon skulle bli som tonåring - och när Cohan kom på tal, kunde hon på några sekunders tid brista ut i gråt.

  Justin kollade bedjande in i mina ögon, som för att be om hjälp med vad han skulle säga. Men, envis som jag är, stod jag bara där, med armarna korsade över bröstet, och kollade tillbaka på honom. Justin suckade, och himlade så smått på ögonen.

  - Ja, vi ska få hem honom också.

  Han satte sig på huk brevid henne, och tog tag om hennes ena hand. Han skulle ha blivit en helt otrolig pappa. Synd bara att Selena inte ville ha barn. Och så vitt jag vet var det hans största önskan.

  - Jag och mamma kan väl få följa med??

  Justin stelnade till där han satt brevid henne, och jag kunde höra hur Crystal började hyperventilera.

  - Kom gumman..

  Jag mumlade orden, och böjde mig ner för att bära upp henne. När hon var uppe i min famn, och långsamt gungandes fram och tillbaka, ställde sig Justin upp igen. Han log när han vände ansiktet mot mig, men precis som innan, bleknade det direkt när han såg in i mina ögon igen.

  - Jag får prata med Jeremy om det där, men jag kan ringa er.

  Han vände sig om, och skulle precis gå ner, när jag kom på en sak. Vart fasiken skulle han bo någonstans?? Klockan var ju faktiskt närmare elva, och det var ju inte direkt så att han bara kunde tralla upp till Atlanta i Kanada hipp som happ. Jag bet mig i läppen av motvilja, men var tillslut tvungen att fråga honom.

  - Var bor du inatt??

  Han kollade bakom sig, och vände sig sedan om och började gå baklänges mot sin svart bil, som blänkte i den starka solen som lös mot den. Han stannade sedan upp, och kollade ner i marken.

  - Jag vet inte.

  Erkännde han sedan, och jag ryckte till av handen som plötsligt tyngde ner min axel, och jag kollade bak, och möttes av Chris omtänksamma leende.

  - Du kan stanna här över natten om du vill.

  Chris, alltid lika omtänksam. Jag log för mig själv, och hörde inte vad Justin svarade, och förstod inte heller vad han svarat, innan han stod uppe vid dörren igen. Ett ja alltså.

  - Visar du honom gästrummet??,

  frågade Chris Crystal, och hon nickade uppspelt, innan hon bokstavligt talat flög ur min famn och upp för trappan, med Justin strax bakom sig.

  - Kommer du upp och lägger dig igen??

  Chris kollade hoppfullt in i mina ögon, och jag nickade, innan jag stängde igen ytterdörren, låste, och hand i hand med Chris gick uppför trappan mot vårat sovrum. Jag drog genast av mig den fladdriga klänningen jag gått runt med hela dagen, och sparkade snabbt av mig mina skor så fort jag kommit in genom dörren.

  Jag drog på mig min pyamas, och slängde mig trött ner i sängen. Chris hade redan slagit upp sin bok. Han läste säkert en timme varje kväll, medans jag hellre kollade på filmer om kvällarna. Det var aldrig fela tt somna till tonerna av Pretty woman.

Som ni kanske märkt, är det inte alltid att

hon läser ur dagboken när "delen" är, men det kommer

vara åtminstonde en dagboksdel i varje kapitel..

hehe.. KOMMENTERA!!

Grattis på nationaldagen allihopa!!

 

Sara

6 juni 2012 17:29

Jättebra!:) är justin känd i den här novellen?

Felicia

6 juni 2012 17:37

Ja det är han. Nu är han ju 30+, och därmed inte tonårsidol längre, utan mer typ som Usher är nu.. Alltså fortfarande känd ^^ haha..

 

Sara

6 juni 2012 18:57

Aha okej:D

 

Sofie

7 juni 2012 21:42

åhhhh, den här måste jag ju bara fortsätta läsa! ;))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...