Prevoius:

  Jag lade märkte till att han sa vi, men valde att inte kommentera det, rädd att han skulle rätta sig, och säga jag istället. Ett ord som använts i så många sammanhang, att det blivitsom en svordom emellan oss. Jag nickade stelt, och kikade återigen bort mot den tickande klockan på väggen.

  Den hade hunnit bli fem på morgonen, och jag gäspade stort. Justin log ursäktande mot mig, och kollade sedan snabbt bort. Skuldkänslorna jag hela tiden bar på axlarna svämmade över för det jag utsatt honom för, men under dem omständigheterna, hade jag inte gjort något annat.

  - Du kanske borde gå och lägga dig igen. Du ser trött ut.

  Hans omtänksamhet tog över, men det kyliga uttrycket i hans ögon vägrade gå bort, och jag kände hur magen knöt ihop sig. Det plågade mig något otroligt att se honm såhär. Justin, som alltid varit den glada livfulla killen, var nu inget mer än ett okänslosamt skal. Som om någon grävt ur hans könslor. Och jag visste inners inne, att den personen var ingen mindre än jag själv.

  - Ja. Det borde jag nog.

  Med orden sagda reste jag mig upp, och började gå mot trppan, men innan jag kommit upp helt, mumlad efram ett lågt "godnatt", och jag visste att han hört det, trots att inget svar kom.

  Hela natten låg jag och grubblade över mitt öde. Om mina val, och människorna ajg valt att omge mig själv med. Och när Crystal kom inhoppandes i vårt rum, och väckte mig och sa att Chris gjortmin favoritfrukost. Gröt. Ja, jag vet. Gröt brukar inte direkt vara favoritfrukost för särskilt många, men den fick mig att tänka på min mamma. En person som jag en gång förlorat, på så många sätt.

  - Godmorgon min sköna.

  Chris kom genast fram till mog och pussade mig på hjässan. Ord, som en gång varit Justins att säga, något jag alltmer har tänkt på. Hur Chris alltid sa saker som Justin en gång sagt. Hur hans överraskningar varit otroligt lika Justins. Något som ibland fick mig att misstänka att han faktiskt mot förmodan läst min dagbok.

  - Godmorgon älskling.

  Jag omfamnade honom i enlång kram, sedan återgick han till att röra om i min gröt, medans jag satte mig nerpå ne köksstol och bläddrade i en skvallertidning som låg där. Självklart var Justin med, och jag bläddrade snabbt förbi dem sidorna där hans namn nämndes i någon form.

  - Här

  Chris ställde ner en rykande tallrik med gröt framför mig, och jag log uppskattande mot honom, och kollade sedan ner på gröten igen. Han hade blivit bättre på den genom åren, men jag tvivlar på att han någonsin kommer kunna göra den som min mamma brukade göra den.

  - Tack.

  Jag tog upp skeden som han lagt framför mig, och började lassa in gröt i munnen. Självklart brände jagmig på tungan, men jag försökte att inte visa det. Fast jag tror att mina viftande armar och ropandet efter vatten avslöjade mig.

  - Lika klumpig som vnaligt.

  Justin sadesina första ord för morgonen, eller sedan andra gången jag vaknat i alla fall, och log nu ner mot sina två ostmackor. Jag gjorde bara en grimas mot honom, inann jag, nu mer försiktigt, började äta av min gröt igen.

  - Mamma, du måste hjälpa mig att packa.

  Crystal stod plötsligt brevid mig,o hc jag nickade, och följde med henne upp. ÄVen jag måste packa.Vad fan åker jag med för egentligen?? Det kommer bara orsaka problem.

¤

3/12-2010

  Han frågade mig idag.Om en dejt alltså. Imorgon kommer det bli. Han sa att han hämtar mig vid åtta,och jag håller bokstavligt talat på att få en mindre hjärtsjukdom här hemma. Ja gkommer säkert göra bort mig som vanligt, och sedan kommer han aldrig vilja se mig igen.Jag är säker på att det är så det kommer sluta, klumpig som jag är.

¤

Tadamdadam.. Haha.. ne. Vet nt vad

jag ska skriva. Hej?? Haha, aja kommentera iaf ^^

Moahaha, like a Baws (som min bror alltid säger)

 

Sara

15 juni 2012 13:00

Bra pch spännande:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jo, såhär är det, jag kommer sluta skriva nu. Har ingen ork längre, och känner mig hela tiden pressad p.g.a bloggen. Kommer nog så småningom börja på InspoDaily igen, men inte mera historieskrivande. Det tar alldeles för mycket tid. Kanske börjar någ...

  "Ojoj vad händer här uppe då?" Det var Ryan som hoppade på oss, och jag grymtade genast till. "Borde inte du ha extrem huvudvärk och typ .. kräkas massor vid det här laget?" han skrattade bara och skakade på huvudet. "Har du någonsin hört talats om...

  Vi hjälptes åt att lägga killarna ner i varsin soffa. Något som skulle ha tagit någonn enstaka sekund, om inte en människa var där och kunde riskera att avslöja mig.    Jag kund einte undgå att märka att han kollad epå mig på ett sätt ingen gj...

  Vi alla fyra gick ut från huset arm i arm. Dem andra aningen berusade, men jag var lika vaken som vanligt, trots dem enorma mängderna alkohol jag hävt i mig. Jag kände mig bara aningen ur fokus, men inget mera. För att ens bli hälften så full som d...

  När jag slutade skolan dagen därpå gick jag inte hem då heller, utan jag begav mig ut på stan för att hitta en passande klänning för kvällen. Dem jag ägde kändes lite ute ur sin tid. Jag gick uppför en gata med affärer på båda sidorna av vägen, och...