Cassie's perspektiv:

28/2 2014

  Läkaren klev in i rummet, med resltatet i handen, och Justin kramade om min hand aningen hårdare, och jag sneglade mot Justin. Han hade tårar i ögonen och kollade hoppfullt mot läkaren. Han hade inte rakat sig på flera veckor, och såg ut som ett vrak. Fast hur hade inte jag sett ut om min egen mamma dött. Antagligen inte ens hälften så dålig, då jag hatade min mamma, men det var principen som räknades.

  Ja. Pattie hade gått bort 23 november förra året. Knappt ett år efter att jag och Justin fått veta hennes diagnos. Så mycket hade hänt sedan den dagen. Justin hade kommit ut med två nya album och varit på en världsturné, något som satt våran relation på prov, men vi hade tagit oss igenom det.

  Pattie hade fortsatt bjuda hem Sofia när Justin - och jag - var där. Allt för att han skulle lämna mig. Ända in i graven. Var jag verkligen så hemsk i hennes ögon??

  Jag hade nu varit drogfri i mer än ett år, och nykter i två månader. Fast rökte var något jag fortfarande gjorde. Fast om det jag nu skulle få veta skulle ändra på det eller inte, var jag inte så säker på.

  "Vad visar det?" frågade Justin glatt, och jag bet mig nervöst i läppen. "Positivt". Ett ord. Ett ord som skulle komma att förändra så mycket. Positivt, vilket menade att våra aningar hade stämt. Jag var gravid.

  "Hur länge?" frågad ejag och log stort mot doktorn, som på min order varit en tjej. Jag kände mig tryggare då.

  "sjunde veckan" sa hon, och jag kände Justins läppar pressas mot min kind, och hans hand vilandes på min mage. Ett skratt lämnade min mun, och jag kände hur en enstaka glädjetår rann nerför min kind.

Justin's perspektiv:

  Jag smekte hennes mage, och doktorn lämnade oss ifred för en stund. "Jag kan inte tro det" sa Cassie, och kollade in i mina ögon, som sken av glädje. "Om bara mamma hade varit här" sa jag lågt, och hon smekte tröstande min kind. Dem senaste månaderna hade varit tuffa för mig, och om inte Cassie funnits vid min sida, vet jag inte om jag klarat det.

  "Justin" mammas ord kom ut som en låg viskning, och jag lutade mig närmare där hon låg, lika vit som ett spöke, och hon såg otroligt ömtålig ut, vilket jag inte tvivlade på att hon var också.

  "Ja mamma?" sa jag. Hon had einte mycket tid kvar vid det här laget, och jag ville att hon skulle få allting sagt innan hon gick bort.

  "Jag älskar dig, så snälla uppfyll min sista önskan.." "vad?" frågade jag, och hon lade en iskall hand på min ena kind. "Sofia. Inte Cassie"  sa hon, och sedan stängdes hennes ögon. Bara för att aldrig öppnas igen. Trots dem få orden, hade jag mycket väl förstått hennes önskan. Hon ville att jag skulle lämna Cassie, för Sofia.

  En iskall rysning gick uppför min ryggrad vid minnet, och jag skakade snabbt av mig känslan, för att sedan le lugnande mot Cassie. 

  "Är ni klara?" doktorn kom in i rummet igen, och jag nickade uppspelt. Tänk. Ett barn, det var inte dåligt det inte. Och att få det med Cassie, min numera fästmö, är helt otroligt underbart. "Jag älskar dig" viskade jag i hennes öra, strax innan doktorn kom fram till oss.

Kommer komma en till prolog senare,

och JAG VILL HA KOMMENTARER

innan prologen på DD kommer ut.

Skriver på nästa prolog nu, så den

kommmer även den ut snart.. Kommer

som sagt komma en del 2 på denna novell

senare också.. ^^ Ha en bra dag!! 

Jag har noll inspiration eller skrivarlust till novellen jag nu håller på med,

och jag vet inte riktigt vad jag ska göra.. Tror jag abra skriver två Epiloger

typ, och sedan, Schlut.. Fast det kommer komma en del två, fast först

ska min nya novellidé DD (dear Diary) skrivad klart, och sådant där.. Hoppas

det är okej, känner inte som om novellen blir bra om jag fortsätter skriva på

den.. Vet redan hur åtmindstonde en av epilogerna kommer bli, eller en och

en halv snarare ^^ hehe.. Kommer i så fall skriva försa epilogen imorgon, för

jag vill veta vad ni tycker om det hela först, så kommentera och skriv hur

ni tycker jag ska göra, för jag har ingen aning hur ni vill ha det, vet bara mina

egna känslor och tankar, och ni är ju himla dåliga på att kommentera, trots

bra statistik och allt ^^ Så kommentera, för annars kommer jag behöva sätta

gränser på kommentarer, för det är inget kul att skriva kapitel, om ingen

kommenterar, för då kan det lika gärna bara vara massa som bara klickar

förbi min blogg direkt.. Inge kul!! Så kommentera!! Och det på kapitlena, skriv

vad som är bra och vad som är dåligt, vad jag kan bli bättre på osv, för annars

kan jag inte förbättras i mitt skrivande!! Så Kommentera och skriv vad nmi tkr!!

Sitter sjuk hemma och plågar mig sjävl med ledsam musik från Evanescence.. Fan va deppig jag blir av sådan musik alltså, nepp, nu sätter jag på värsta dunkadunka låten ist och börjar skriva på nästa kapitel.. Tuddeloo!! (haha, vafan??)